Jag är en tjej på 16 år som blev våldtagen.
För en veck sen var jag ute och gick på kvällen vid nio och efter jag hade gått ett tag så ser jag en man springa mot mig. Jag trodde så klart att han var som vem som helst och bara var ute på en spring tur. Men han kom närmare och han började springa mot mig. Han puttade ner mig på marken och våldtog mig. Efter våldtäkten så sprang han iväg som inget hade hänt och jag låg kvar där tills jag inte såg han längre. Sen sprang jag åt motsatta hållet.
På grund av detta, vågar jag inte gå ut själv. Jag vågar nästan inte göra någonting själv.
Nu en vecka efter våldtäkten har jag fortfarande inte berättat för nån, även fast jag vill. Jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska säga det och när passar det att ta upp en sån sak. Jag vet inte om nån kommer tro mig, vad kommer nån kunna göra åt det?
Jag vet inte riktigt varför jag skriver detta och jag vet inte om nån bryr sig men jag skulle uppskatta om det fanns nån som har nått råd. Spelar ingen roll om man själv har gått igenom samma sak eller inte.
Tack!!
Till att börja med vill jag säga att jag är hemskt ledsen för vad du råkat ut för. Det är helt oacceptabelt att göra mot dig vad den mannen gjorde och jag hoppas att du själv känner att du har rätten på din sida.
Ja, hur ska man berätta för någon när man gått igenom något hemskt? Jag tror ett första steg på vägen kan vara att identifiera någon du litar på, som det skulle kännas minst jobbigt att berätta för. När det kommer till själva berättandet så skulle man kunna tänka sig att du tar det i små bitar. Berätta lite åt gången, kanske först övergripande vad som har hänt och sedan om du vill kan du gå in på detaljer. På det sättet slipper du pressa dig själv att berätta exakt allt direkt, för det kan innebära stor ångest för många. Försök att hela tiden vara uppmärksam på hur du känner så att du berättar i den takt som känns bra för dig.
Kram och ta hand om dig. Du är stark som klarar dig igenom det här.
Tack! Jag vill verkligen berätta men jag är hemskt rädd för att inte bli trodd. Men det är väll värt ett försök.
Wilmis:
Tack! Jag vill verkligen berätta men jag är hemskt rädd för att inte bli trodd. Men det är väll värt ett försök.
Berätta allra först för någon du vet kommer att tro dig: en nära vän.
Är lite rädd att det ska spridas ändå.
Jag har själv blivit våldtagen i flera år av klasskompis och så. Jag vet hur jobbigt det kan vara att berätta men en sak som hjälpte mig var att träffa en person på råd och stöd. Hen hjälpte mig att senare våga berätta för familjen och alla. Så mitt tips är att ta kontakt med råd och stöd. För mig hjälpte det att prata med någon främmande först och sen för vänner och familj.
Va hemskt, jag har själv tänkt på det med. Det kanske hjälper
Jag finns här om du behöver prata! Jag har oxå vart med om sånt,men tänker inte berätta de här genom men de hjälper inte att hålla allt inne. Jag tycker du ska anmäla & och prata med din mamma elr pappa,försök iaf att prata med någon vuxen om vad som hänt eller gå till kuratorn,bara så du slipper hålla allt inne.
Ange här ovan har rätt i att man måste få ur sig det för att kunna bearbeta det.
Innan du berättar det för någon annan: berätta det för dig själv.
Skriv ned allt du kan komma ihåg, bara för dig själv. Ingen annan behöver se det utom du. Men skriv ned det och läs det sedan, bara du.
Det är en viktig handling.
