Forumet - Jag 17, han 39. Vad göra?

Jag 17, han 39. Vad göra?

2417 1 24
Jag är en 17 årig tjej som är väldigt attraherad av en man som är ledare i en grupp för ungdomar. Han är 39. I början trodde jag han var mycket yngre på grund av hur han ser ut. När jag fick reda på hans ålder blev jag ångestfylld och jag vet inte vad jag ska göra. Han är verkligen attraktiv. Kan nästan inte kolla han i ögonen för att jag blir helt flamsig och rodnar.

Kände direkt en stark attraktion till honom när jag såg honom, aldrig känt så för någon. Vill ha honom men har ingen aning hur han kommer känna inför det. Många skulle se det som omöjligt eftersom jag är i beroendesituation och han min ledare.

Tror han tycker jag är attraktiv eftersom han beter sig annorlunda när han pratar med mig än alla andra i gruppen och blir en aning nervös och vågar inte riktigt kolla mig i ögonen. Ler mycket gör han också.
Även så lyssnar han mycket på mig även om han pratar med andra.

Däremot vill han kanske inte riskera sitt jobb, rykte, eller flickvän (om han nu har en, vet inte än) för en ung tjej.

Gruppen tar slut imorgon så skulle verkligen behöva tips från er! inser att jag aldrig kommer få se honom igen, och det gör mig så ledsen! Därför måste jag veta om det är okej att "flirta" med honom? Typ för att ta reda på om han har en flickvän eller barn.

Tror ni han är attraherad av mig?
Vad ska jag göra?
Har ni varit i en liknande situation?

Spana också in:


lollosens:
Jo men jag kan ju inte bara gå fram och fråga om en kram. Han kanske tycker det är fel. Det är det jag är mest orolig för - vad han ska tycka.
Vad spelar det för roll? Gör det när ingen annan ser. Försök hamna med honom själv. Och sedan berättar du hur du känner. I värsta fall ser han inte på dig på det sättet, det kanske blir lite pinsamt, men då kommer ni ändå aldrig ses igen. Du har inget att förlora.

NiklasW:
Vad spelar det för roll? Gör det när ingen annan ser. Försök hamna med honom själv. Och sedan berättar du hur du känner. I värsta fall ser han inte på dig på det sättet, det kanske blir lite pinsamt, men då kommer ni ändå aldrig ses igen. Du har inget att förlora.
Bara att det är bland det svåraste som finns att berätta hur man känner för en annan människa, enligt mig i alla fall. Men tack blev mer peppad nu!
Hej!
Har faktiskt varit i en liknande situation, men jag fegade ur och nämnde aldrig något för honom. Jag resonerade som så att det åldersmässigt faktiskt skulle kunna vara min pappa och med det i tankarna kändes det inte riktigt sunt. Dock kan jag ångra att jag var så feg också för jag tänkte på honom precis hela tiden och längtade alltid tills vi skulle ses igen och den saknaden efter honom var ärlig talat outhärdlig. MEN, man kommer över det! 

Om du bara är ute efter en kram och lite närhet kan jag tycka att du inte har så mycket att förlora, men du måste också vara beredd på att han kanske inte vill. Oavsett hur det går så önskar jag dig lycka till! Tumme upp