Aviseringar
Rensa alla

Jag får inte träffa min pojkvän


Ämnesstartare

Jag och min pojkvän har ett ganska stort problem, vi får inte träffas.

Innan vi träffades hade han inte många tjejkompisar och han umgicks absolut inte med tjejer på fritiden. Så när han för andra gången sa till sina föräldrar att han skulle till mig sa dom stopp. Han fick absolut inte umgås med mig mer, vi pratade om det och bestämde oss för att ta det lugnt. Men sedan dess har vi varit tillsammans.

Hans föräldrar har inte träffat mig- så dom har ingen aning och hu jag är som person.
Dom har kollat min facebook och sett att jag brukar gå på fester- dom tycker verkligen inte om alkohol men jag dricker inte mycket och inte ofta.
Dom tycker inte om att jag är äldre än deras son- han är född -92 och jag -91.

Det är dom enda förklaringar vi har. Inte ens min pojkvän vet varför vi inte får ses. Vi har pratat om att han ska strunta i vad hans föräldrar tycker men det gjorde hans bror förut och det var inte kul för någon i familjen. Så det kommer aldrig att gå för då måste han flytta hemifrån.

Så vi träffas endast på skolan, hos mig efter skolan och ute där det inte är så mycket folk. Det är verkligen jobbigt, sånt som att få en puss på skolan eller bara gå med varandra på stan är helt omöjligt. Sånt som de flesta andra tar för givet det kan vi bara fantisera om.

Finns det någon där ute som har samma problem eller känner någon som har varit med om samma sak som jag går igenom nu? Eller finns det någon som kan ge ett litet tips kanske eller bara skriva några uppmuntrande ord?

PS. Hans föräldrar är inte invandrare, som vissa kan tro... DS.


   
Citera
Ämnesstartare

FannyA:

PS. Hans föräldrar är inte invandrare, som vissa kan tro... DS.

Tänkte precis fråga det. [ops]

Troligen något omedvetet i hans föräldrars val. Det går ju emot normen såvida dem har någonting att förlora på.

Lycka till [y]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

eh, what? ni är båda 18 ffs, eller han blir det i år iaf

det var det enda som dök upp i mitt huvud


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

jo jag vet, han fyller 18 i oktober. Inte en dag innan det får han bestämma över sitt egna liv.


   
SvaraCitera

FannyA:

jo jag vet, han fyller 18 i oktober. Inte en dag innan det får han bestämma över sitt egna liv.

Har inget med 18 år att göra.

Följer ju deras regler så länge det är under ''deras tak''.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

FreeWay89:

Har inget med 18 år att göra.

Följer ju deras regler så länge det är under ''deras tak''.

Det är sant men det är så som har sagt. Att bli myndig betyder verkligen någonting i deras hus.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

FreeWay89:

Följer ju deras regler så länge det är under ''deras tak''.

fast det är väl lite weird om hans föräldrar förbjuder honom att ha en ett år äldre flickvän även när han är 18?


   
SvaraCitera

enhimmelskdrog:

fast det är väl lite weird om hans föräldrar förbjuder honom att ha en ett år äldre flickvän även när han är 18?

Ja alla gånger att det är wierd.
Dock är det tyvärr så att många förväntar sig att friheten kommer dagen man fyller 18, vilket inte stämmer.

Enda skillnaden är att man får skriva på lite papper och typ skaffa körkort.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

FreeWay89:

Dock är det tyvärr så att många förväntar sig att friheten kommer dagen man fyller 18, vilket inte stämmer.

är medveten om det eftersom jag själv är/var i den situationen [smile] både jag och mamma får påminna pappa om min ålder eftersom han oftast verkar tro att jag är fortfarande är 12 [smile]

fast det kanske är jobbigare att få sin vilja igenom när man har båda föräldrarna emot sig iofs


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

enhimmelskdrog:

fast det kanske är jobbigare att få sin vilja igenom när man har båda föräldrarna emot sig iofs

Fast i hans fall är det mest mamman som säger stopp. Men pappan kan inte göra så mycket, hon styr och ställer för alla...


   
SvaraCitera

enhimmelskdrog:

fast det kanske är jobbigare att få sin vilja igenom när man har båda föräldrarna emot sig iofs

Jo självklart.

Dock är ju det föräldrars främsta vapen mot ungar, även de som är 18, att göra som de vill.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

FannyA:

Vi har pratat om att han ska strunta i vad hans föräldrar tycker men det gjorde hans bror förut och det var inte kul för någon i familjen.

Vet han va de hade för anledning till att försöka stopppa hans brorsa då?
Det kanske kan ge nå ledtrådar vad de egentligen är oroliga för.

Men det låter ju som bara vanligt överbeskyddande.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tycker ni ska sätta er, alla fyra (eller i alla fall föräldrar + han) och diskutera lugnt och sansat. Var jättenoga med att inte höja rösten för något. Inte ens om de gör det. Fråga varför de valt att göra som de gör, vad de grundar det på, vad de är oroliga för. Fråga även vad ni kan göra för att de ska våga lita på er. Upplys ev. om att ni vet vad preventivmedel är. Är stämningen rätt kan man även upplysa om att barn kan bli till under skoltid också.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Casull:

Vet han va de hade för anledning till att försöka stopppa hans brorsa då?
Det kanske kan ge nå ledtrådar vad de egentligen är oroliga för.

Nej ingen aning, hon är en helt vanligt tjej. Dom kunde inte heller förstå varför...


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Postorderhoran:

Tycker ni ska sätta er, alla fyra (eller i alla fall föräldrar + han) och diskutera lugnt och sansat. Var jättenoga med att inte höja rösten för något. Inte ens om de gör det. Fråga varför de valt att göra som de gör, vad de grundar det på, vad de är oroliga för.

Det förvånar mig att ingen annan har gett det här tipset. Det är ju så självklart.


   
SvaraCitera