Forumet - Jag finner ingen poäng med att leva

Jag finner ingen poäng med att leva

3938 0 107
Jag har haft ett hårt, långt skitliv fullt av mobbning, svek och skit.

Jag har några kompisar men dom är aldrig med mig och jag är säker på att jag knappt spelar någon roll för dem alls.

Den närmaste vännen jag har är världens finaste kille som jag fick reda på tror att jag är kär i honom. Jag var det innan, men vill nu bara vara bra vänner och han har en tjej som han älskar. (han har sagt till en kompis som berättade det för mig att han ändå aldrig ville ha mig.)
Detta förstår jag men jag vill inte att han ska tro att jag är kär i honom! (det var en kompis som sa att min vän visste det).

Ingen vill ha mig och mitt liv är bara så...tomt.
Varför ska jag INTE ta livet av mig? Finns ingen jävla mening.
Zittam:

Äh va fan, gå inte o gräv ned dig. Folk genomlever mycket värre saker och de står upp idag.
Visa lite jävla stake(eller hål, vad som helst).


Du har uppenbarligen inte känt mig. Jag har tagit mig igenom jävligt mycket. Jag har varit kroniskt deprimerad cirka 5 gånger. Jag står upp för mig själv, försöker vara positiv och kämpar för det jag tror på.

Men nu är det ingen poäng lägre.
Då jag tidigare(ett år sedan) var mobbad har jag nu försökt få vänner, men har upptäckt att jag är så jävla töntig eller vad fan det är, så att folk skiter i mig[sad]

men tack[smile]
ceka92:

försöker var positiv och kämpar för det jag tror på.


Inte enligt din text[rolleyes] .. Om du verkligen var positiv skulle du se allt från den ljusa sidan. Tex att du har en underbar killkompis![smile] .. Är man positiv är man tacksam för allt man har och är nöjd med det minsta lilla [wink].

Spana också in:

Pepparkaksgubbe:

Inte enligt din text[rolleyes] .. Om du verkligen var positiv skulle du se allt från den ljusa sidan. Tex att du har en underbar killkompis![smile] .. Är man positiv är man tacksam för allt man har och är nöjd med det minsta lilla [wink].


Mmm, det är rätt[smile], samma inställning här. Men jag vill inte att han-den enda som förstår mig, ska tro att jag är kär i honom och ogilla mig.

Jag bryr mig om vad såna människor tycker om mig.
ceka92:

Jag har tagit mig egonom jävligt mycket. Jag har varit deprimerad typ 5 gånger. Jag står upp för mig själv, försöker var positiv och kämpar för det jag tror på.


5 gånger är ingenting, jag känner människor som varit konstant deprimerade i snart 5 år.

Du behöver en ny vänskapskrets låter det mest som.

Här är en anledning till att inte ta livet av sig:
Du har inte ens levt än, du är 16 år och denna tråd är rätt tragisk.
Så ja, kom tillbaka och gnäll lite när du levt sådär en 20 år sedan.

På midsommar afton så träffade jag en ex-knarkare som blivit misshandlad utav sin far vareviga dag ifrån åren 6-18 samt att hans morsa dog i cancer när han var typ 9. Alkoholist för att döda smärtan, droger för att göra vardagen ljusare.
Nu är han själv pappa men får inte träffa sina barn p.g.a. hans gamla drogberoende som han (enligt han) är helt fri ifrån.

DET är ett skitliv men gissa vad, han lever!

Så mjäka dig inte och vänj dig, livet är hårt. Men ta livet inte för seriöst, du kommer ändå aldrig ur det levande.
ceka92:

Men jag vill inte att han-den enda som förstår mig, ska tro att jag är kär i honom och ogilla mig.


Varför skulle han tro det? Killar och Tjejer kan faktiskt bara va kompisar. Dessutom skulle han inte o-gilla dig för att du gillar han [tard].. öhh mer tvärtom.. han kanske skulle gilla dej också på samma sätt?

(Asså nu säger jag bara hur jag tänker, men jag känner inte han så han kan tänka annorlunda..)
ceka92:

Varför ska jag INTE ta livet av mig? Finns ingen jävla mening.


well first of all, ditt liv har i nästan inte ens börjat. du är bara 16, snart 17, år gammal. det händer en hel del i livet då. många genomlever skit nästan varje dag i sina liv, vissa vill ta sitt liv tyvärr, vissa gör det oxå..., andra kämpar för att det ska bli bättre.

mitt tips är att kämpa för att det ska bli bättre. genom att t.ex skaffa vänner som bryr sig.

det blir definitivt inte bättre utav att du tar livet av dig. visst, du slipper alla problem, men tänk om det blir ännu värre efteråt? i.o.m att vi inte vet vad som händer efter döden kan vi ju inte veta.
blir väl inte bättre för din familj heller för den delen?

jag har själv genomlevt en del skit i livet, bl.a mobbing, men även en hel del skit hemma, men jag tog tag i sakerna till slut och är idag en positiv o glad människa, vilket många är förvånade över att jag är med tanke på min familjesituation.

Så kämpa o ge inte upp :)
ceka92:

Varför ska jag INTE ta livet av mig? Finns ingen jävla mening.


Allt har en mening. Men att be om råd i ett forum är inte bra, de flesta är ju faktiskt bara taskiga och oseriösa.
Kolla om du hittar någon som du kan prata med privat, dvs via msn, e-mail eller via telefon. Att prata med någon man inte känner kan faktiskt underlätta.
Lycka till.
stackarsfilur:

Såna där svar är galet jobbiga.


Du förstod inte innebörden utav det jag skrev.

Det finns alltid någon som har det värre, anse dig lyckligt lottad som har det bättre.
Dvs, va lite positiv. "Ljusglimtarna" finns varje dag, här och var. Det beror på en själv vad man gör med dem eller om man blundar för dem.
Zittam:

Det finns alltid någon som har det värre, anse dig lyckligt lottad som har det bättre.
Dvs, va lite positiv. "Ljusglimtarna" finns varje dag, här och var. Det beror på en själv vad man gör med dem eller om man blundar för dem.


Svårt att anse sig lyckligt lottad om allt är meningslöst och sämst? Tror inte trådskaparen gör det heller.
stackarsfilur:

Svårt att anse sig lyckligt lottad om allt är meningslöst och sämst? Tror inte trådskaparen gör det heller.


Äh, hjälp till lite här i tråden istället för att förstöra.

Slutpoängen är iallafall är att man ska ta en titt omkring sig, inse hur man själv lever och vilket helvete man egentligen kunnat ha.

Att se och träffa folk som mår mycket sämre kanske kan hjälpa.
ceka92:

Varför ska jag INTE ta livet av mig?


För att det inte finns någon mening med det heller. Det är (nog) inte precis så att du kommer hamna i en sorglös paradisvärld. Jag har också haft en för jävlig uppväxt, och är deprimerad, men inte tänker jag dö i förtid för det. Jag tänker vinna mot livet i stället.