Forumet - jag gjorde det rätta, vill bara berätta vad dom hände mig så du inte gör samma misstag

jag gjorde det rätta, vill bara berätta vad dom hände mig så du inte gör samma misstag

2362 1 11
jag vill bara berätta om mig och mitt ex. något som jag själv vet är väldigt dumt och jag var en idiot som litade på honom och gjorde allt som han sa. men tillslut insåg jag och gjorde iaf slut. ville bara att ni skulle veta att det gäller att göra det rätta valet även fast drt är väldigt svårt ibland.

allt började iaf hösten 2013, då jag blev tsm med en kille. han var två år äldre än mig och både rökte och snusade. Och jag insåg völ att han inte mådde helt bra. men ändå sket jag i det.
på nyår så började allt völ med att han va otrogen mot mig.. det tog slut och jag var helt förkrossad.
4 månader senare blev vi tsm igen, och redan där borde jag völ insett att han var en idiot. preics som mina vänner visste och mina föräldrar.
killen hade en jävligt kort stubin och blev sur på mig för ingenting. t.ex när man satt och pluggade än kväll och inte hade tid att smsa kunde han bli jättesur och inte prata med mig på 2 dagar..
Iaf var jag ledsen jätteofta för tyckte detta va så jobbigt, mina föräldrar förbjöd mig att träffa honom. och jag började ljuga och träffa honom i smyg.. det slutade intr bra då mina föräldrar kom på mig..
dom tilllät till slut att han fick komma till mig.

jag kan intr ens komma ihåg hur många gånger han har lovat mig nått åh sen svikit mig. som när vi skulle ha världens mysigaste kväll tsm, jag hade fixat allt och så skriver han att han inte pallar komma. allt var på hans villkor och allt blev som han ville..

jag hade även sex med honom, allt kändes bra i början. det var dom sista månaderna som var hemska. vissa gånger ville jag inte och då blev han så fruktansvärt arg. andra gånger gjorde jag det ändå och det gjorde så ont att det inte gick att fortsätta, så jag va tvungen att säga nej. då blev han också skitsur, han kunde stå och skrika på mig så han fick mig att gråta, sen skrek han ännu mer för han tyckte jag var barnslig som grät.

Vi har tsm ca 8 månader. jag bestämde mig att göra slut innan jul. jag mådde bra redan efter någon vecka kände att livet var något bra ändå, att han inte var värd mig. 

Men det är nästan jobbigare nu. drömmar hemska mardrömmar om honom åh mår illa så fort jag ser han på stan åh måste nöstan gå och spy..

Jag har en ny pojkvän nu, en kille som är som jag. inte röker, tränar, älskar livet och mår bra själv. blir så förvånad varje gång han köper nått till mig, säger att jag ör vacker, och framför allt inte blir arg när jag gör nått fel.. Kanske saker som är självklara i ett förhållande men drt var inte de för mig..

Sen kommer ön till jobbig bit. jag kan inte ha sex igen. har så jobbigt minnen att jag inte ens kan tänka upp alla, och intr vågar säga till någon. har sagt en del till min pojkvän och han accepterar att jag inte "vågar" ha sex igen.. men vet att han tycker drt är jobbigt, jag tycker också drt är jobbigt. för Jah vill bara glömma allt och börja om. men det går inte.. 

Tack så himla mycket till alla som läser och kommenterar något kort
Kram! 
Skönt att du kan prata med din pojkkvän och att han är snäll mot dig och accepterar hur du känner. Förstår att det måste var ajobbigta tt vilja men inte våga ha sex. Det kanske vore skönt att prata med ngn annan, finns ju tex chatter på tjejjouren.se som man kans kriva med (behöver inte bo i den staden) det tycker jag är bra! Kram <3

Spana också in:

Hemsk historia om den förra... men blir skit glad när jag läser om den nya du har :). 
Förståeligt att du inte vill ha sex med honom till att börja med eller vad du menar, men dina rädslor kanske försvinner om ni hittar på något litet snuskigt med han? Så du vet innerst inne att han inte är lika vrickad som den förra Galen

älskaälskainte: jag vill bara berätta om mig och mitt ex. något som jag själv vet är väldigt dumt och jag var en idiot som litade på honom och gjorde allt som han sa. men tillslut insåg jag och gjorde iaf slut. ville bara att ni skulle veta att det gäller att göra det rätta valet även fast drt är väldigt svårt ibland.

allt började iaf hösten 2013, då jag blev tsm med en kille. han var två år äldre än mig och både rökte och snusade. Och jag insåg völ att han inte mådde helt bra. men ändå sket jag i det.
på nyår så började allt völ med att han va otrogen mot mig.. det tog slut och jag var helt förkrossad.
4 månader senare blev vi tsm igen, och redan där borde jag völ insett att han var en idiot. preics som mina vänner visste och mina föräldrar.
killen hade en jävligt kort stubin och blev sur på mig för ingenting. t.ex när man satt och pluggade än kväll och inte hade tid att smsa kunde han bli jättesur och inte prata med mig på 2 dagar..
Iaf var jag ledsen jätteofta för tyckte detta va så jobbigt, mina föräldrar förbjöd mig att träffa honom. och jag började ljuga och träffa honom i smyg.. det slutade intr bra då mina föräldrar kom på mig..
dom tilllät till slut att han fick komma till mig.

jag kan intr ens komma ihåg hur många gånger han har lovat mig nått åh sen svikit mig. som när vi skulle ha världens mysigaste kväll tsm, jag hade fixat allt och så skriver han att han inte pallar komma. allt var på hans villkor och allt blev som han ville..

jag hade även sex med honom, allt kändes bra i början. det var dom sista månaderna som var hemska. vissa gånger ville jag inte och då blev han så fruktansvärt arg. andra gånger gjorde jag det ändå och det gjorde så ont att det inte gick att fortsätta, så jag va tvungen att säga nej. då blev han också skitsur, han kunde stå och skrika på mig så han fick mig att gråta, sen skrek han ännu mer för han tyckte jag var barnslig som grät.

Vi har tsm ca 8 månader. jag bestämde mig att göra slut innan jul. jag mådde bra redan efter någon vecka kände att livet var något bra ändå, att han inte var värd mig. 

Men det är nästan jobbigare nu. drömmar hemska mardrömmar om honom åh mår illa så fort jag ser han på stan åh måste nöstan gå och spy..

Jag har en ny pojkvän nu, en kille som är som jag. inte röker, tränar, älskar livet och mår bra själv. blir så förvånad varje gång han köper nått till mig, säger att jag ör vacker, och framför allt inte blir arg när jag gör nått fel.. Kanske saker som är självklara i ett förhållande men drt var inte de för mig..

Sen kommer ön till jobbig bit. jag kan inte ha sex igen. har så jobbigt minnen att jag inte ens kan tänka upp alla, och intr vågar säga till någon. har sagt en del till min pojkvän och han accepterar att jag inte "vågar" ha sex igen.. men vet att han tycker drt är jobbigt, jag tycker också drt är jobbigt. för Jah vill bara glömma allt och börja om. men det går inte.. 

Tack så himla mycket till alla som läser och kommenterar något kort
Kram! 
Har varit med om liknande, jag hoppas att du inte har något emot att jag berättar min historia. Hade en väldigt fin mor, som var mitt allt då far min drog åt helvete när jag var spädbarn, mor min var bipolär och mådde väldigt ofta dåligt. Det hände flertal gånger att hon försökte ta sitt liv innan någon tog tag i det ordentligt. Hon fick inte den hjälp hon behövde och jag hade en ytterst brokig familjesituation och fick därför bo i fosterfamilj. Mådde(/mår) själv väldigt dåligt, ätstörningar och självskadebeteenden var sättet jag tog ut mina känslor på. I sorgetider gör en (iaf jag) lättare dumma saker och träffade en kille som var 16, själv var jag 14. Han var till en början helt underbar... älskade honom något otroligt... Mamma avled i maj 2014. Jag ville inte längre leva, satt på tunnelbanespåret och bara stirrade en gång. Ville bara få ett slut. Jag fick känslor för en tjej och kom ut som bisexuell bara några veckor efter mammas bortgång. Min (dåvarande) pojkvän var troende; muslim, en väldigt djupt troende sådan och tolkar koranen extremt. Det är inte tillåtet att älska någon av samma kön. Han ville straffa mig och våldtog mig. Flera gånger... han tog stryptag och hade jag försökt ta mig loss hade han inte haft några problem att göra slut på mig. Efter 3/4 gånger var han "klar med mig". Alla mina problem blev så mycket värre... panikattacker flera gånger i veckan, psykologbesök och byte av fosterfamiljer... utvecklade ptsd och håller på att utredas för bipolaritet. Mådde så dåligt att det är ett under att jag inte hoppat från bron än. Även om det inte varit långt ifrån. Fick sömntabletter pgaa rädslan för mardrömmarna som spelades på repeat i mitt huvud höll mig vaken... som de sedan tog från mig när de insåg att jag skulle överdosera och ta mitt liv. När psykologer och läkare insåg mitt fysiska tillstånd, att jag var pinnsmal, hade förlorat min menstruationscykel osv kom jag till en anorexiaklinik där jag blev lite bättre iaf... ville mest förmedla att vi är fler och aa... mår bättre av att skriva av mig ♥

Pannkakssmöörgåsen:
Har varit med om liknande, jag hoppas att du inte har något emot att jag berättar min historia. Hade en väldigt fin mor, som var mitt allt då far min drog åt helvete när jag var spädbarn, mor min var bipolär och mådde väldigt ofta dåligt. Det hände flertal gånger att hon försökte ta sitt liv innan någon tog tag i det ordentligt. Hon fick inte den hjälp hon behövde och jag hade en ytterst brokig familjesituation och fick därför bo i fosterfamilj. Mådde(/mår) själv väldigt dåligt, ätstörningar och självskadebeteenden var sättet jag tog ut mina känslor på. I sorgetider gör en (iaf jag) lättare dumma saker och träffade en kille som var 16, själv var jag 14. Han var till en början helt underbar... älskade honom något otroligt... Mamma avled i maj 2014. Jag ville inte längre leva, satt på tunnelbanespåret och bara stirrade en gång. Ville bara få ett slut. Jag fick känslor för en tjej och kom ut som bisexuell bara några veckor efter mammas bortgång. Min (dåvarande) pojkvän var troende; muslim, en väldigt djupt troende sådan och tolkar koranen extremt. Det är inte tillåtet att älska någon av samma kön. Han ville straffa mig och våldtog mig. Flera gånger... han tog stryptag och hade jag försökt ta mig loss hade han inte haft några problem att göra slut på mig. Efter 3/4 gånger var han "klar med mig". Alla mina problem blev så mycket värre... panikattacker flera gånger i veckan, psykologbesök och byte av fosterfamiljer... utvecklade ptsd och håller på att utredas för bipolaritet. Mådde så dåligt att det är ett under att jag inte hoppat från bron än. Även om det inte varit långt ifrån. Fick sömntabletter pgaa rädslan för mardrömmarna som spelades på repeat i mitt huvud höll mig vaken... som de sedan tog från mig när de insåg att jag skulle överdosera och ta mitt liv. När psykologer och läkare insåg mitt fysiska tillstånd, att jag var pinnsmal, hade förlorat min menstruationscykel osv kom jag till en anorexiaklinik där jag blev lite bättre iaf... ville mest förmedla att vi är fler och aa... mår bättre av att skriva av mig ♥
jag kände också att Jag mådde bättre av att skriva av mig. åh jag vet inte ens vad jag ska börja skriva, jag bara blev full av sån ilska åh ledsamhet.. Sånt får inte ens hända, jag finns om du Vill prata av dig mer, kan skriva på kik eller sådär! jag har också drömt hemska mardrömmar som gjort att jag sovit så dåligt.. Kram, svara på detta så kan du få min kik <3

älskaälskainte:
jag kände också att Jag mådde bättre av att skriva av mig. åh jag vet inte ens vad jag ska börja skriva, jag bara blev full av sån ilska åh ledsamhet.. Sånt får inte ens hända, jag finns om du Vill prata av dig mer, kan skriva på kik eller sådär! jag har också drömt hemska mardrömmar som gjort att jag sovit så dåligt.. Kram, svara på detta så kan du få min kik <3
Kram ♥

älskaälskainte: jag vill bara berätta om mig och mitt ex. något som jag själv vet är väldigt dumt och jag var en idiot som litade på honom och gjorde allt som han sa. men tillslut insåg jag och gjorde iaf slut. ville bara att ni skulle veta att det gäller att göra det rätta valet även fast drt är väldigt svårt ibland.

allt började iaf hösten 2013, då jag blev tsm med en kille. han var två år äldre än mig och både rökte och snusade. Och jag insåg völ att han inte mådde helt bra. men ändå sket jag i det.
på nyår så började allt völ med att han va otrogen mot mig.. det tog slut och jag var helt förkrossad.
4 månader senare blev vi tsm igen, och redan där borde jag völ insett att han var en idiot. preics som mina vänner visste och mina föräldrar.
killen hade en jävligt kort stubin och blev sur på mig för ingenting. t.ex när man satt och pluggade än kväll och inte hade tid att smsa kunde han bli jättesur och inte prata med mig på 2 dagar..
Iaf var jag ledsen jätteofta för tyckte detta va så jobbigt, mina föräldrar förbjöd mig att träffa honom. och jag började ljuga och träffa honom i smyg.. det slutade intr bra då mina föräldrar kom på mig..
dom tilllät till slut att han fick komma till mig.

jag kan intr ens komma ihåg hur många gånger han har lovat mig nått åh sen svikit mig. som när vi skulle ha världens mysigaste kväll tsm, jag hade fixat allt och så skriver han att han inte pallar komma. allt var på hans villkor och allt blev som han ville..

jag hade även sex med honom, allt kändes bra i början. det var dom sista månaderna som var hemska. vissa gånger ville jag inte och då blev han så fruktansvärt arg. andra gånger gjorde jag det ändå och det gjorde så ont att det inte gick att fortsätta, så jag va tvungen att säga nej. då blev han också skitsur, han kunde stå och skrika på mig så han fick mig att gråta, sen skrek han ännu mer för han tyckte jag var barnslig som grät.

Vi har tsm ca 8 månader. jag bestämde mig att göra slut innan jul. jag mådde bra redan efter någon vecka kände att livet var något bra ändå, att han inte var värd mig. 

Men det är nästan jobbigare nu. drömmar hemska mardrömmar om honom åh mår illa så fort jag ser han på stan åh måste nöstan gå och spy..

Jag har en ny pojkvän nu, en kille som är som jag. inte röker, tränar, älskar livet och mår bra själv. blir så förvånad varje gång han köper nått till mig, säger att jag ör vacker, och framför allt inte blir arg när jag gör nått fel.. Kanske saker som är självklara i ett förhållande men drt var inte de för mig..

Sen kommer ön till jobbig bit. jag kan inte ha sex igen. har så jobbigt minnen att jag inte ens kan tänka upp alla, och intr vågar säga till någon. har sagt en del till min pojkvän och han accepterar att jag inte "vågar" ha sex igen.. men vet att han tycker drt är jobbigt, jag tycker också drt är jobbigt. för Jah vill bara glömma allt och börja om. men det går inte.. 

Tack så himla mycket till alla som läser och kommenterar något kort
Kram! 


Pannkakssmöörgåsen:
Har varit med om liknande, jag hoppas att du inte har något emot att jag berättar min historia. Hade en väldigt fin mor, som var mitt allt då far min drog åt helvete när jag var spädbarn, mor min var bipolär och mådde väldigt ofta dåligt. Det hände flertal gånger att hon försökte ta sitt liv innan någon tog tag i det ordentligt. Hon fick inte den hjälp hon behövde och jag hade en ytterst brokig familjesituation och fick därför bo i fosterfamilj. Mådde(/mår) själv väldigt dåligt, ätstörningar och självskadebeteenden var sättet jag tog ut mina känslor på. I sorgetider gör en (iaf jag) lättare dumma saker och träffade en kille som var 16, själv var jag 14. Han var till en början helt underbar... älskade honom något otroligt... Mamma avled i maj 2014. Jag ville inte längre leva, satt på tunnelbanespåret och bara stirrade en gång. Ville bara få ett slut. Jag fick känslor för en tjej och kom ut som bisexuell bara några veckor efter mammas bortgång. Min (dåvarande) pojkvän var troende; muslim, en väldigt djupt troende sådan och tolkar koranen extremt. Det är inte tillåtet att älska någon av samma kön. Han ville straffa mig och våldtog mig. Flera gånger... han tog stryptag och hade jag försökt ta mig loss hade han inte haft några problem att göra slut på mig. Efter 3/4 gånger var han "klar med mig". Alla mina problem blev så mycket värre... panikattacker flera gånger i veckan, psykologbesök och byte av fosterfamiljer... utvecklade ptsd och håller på att utredas för bipolaritet. Mådde så dåligt att det är ett under att jag inte hoppat från bron än. Även om det inte varit långt ifrån. Fick sömntabletter pgaa rädslan för mardrömmarna som spelades på repeat i mitt huvud höll mig vaken... som de sedan tog från mig när de insåg att jag skulle överdosera och ta mitt liv. När psykologer och läkare insåg mitt fysiska tillstånd, att jag var pinnsmal, hade förlorat min menstruationscykel osv kom jag till en anorexiaklinik där jag blev lite bättre iaf... ville mest förmedla att vi är fler och aa... mår bättre av att skriva av mig ♥
Vill bara krama er båda, fyfan. <3
Jag kanske tolkar det lite fel nu men jag tolkar att det är de jobbiga minnena och att du vill ha sex men inte klarar av det som är problemet.Jag hade ett liknade problem.. För några månader sen blev jag vålstagen, jag klarade knappt av att min pojkvän kramade mig efter det (det var inte han som våldtog mig) det tog tid innan han ens fick kyssa mig och sex var upplagt på hyllan.: vecka efter vecka gick och jag vågade fortfarande inte ha sex, det kändes bara inte bra. Men sen bestämde jag mig att mycket sitter i mitt huvud, jag gör det till en större sak än vad det var. Så väldigt försiktigt och med mycket förspel bestämde jag mig för att testa, jag började gråta så vi fick sluta. Men det var ändå en bit påväg på rätt spår för då hade man kommit över det värsta och insett att personen man älskar inte kommer göra samma sak mot en och att man har makt. Så det kanske kan hjälpa dig också. Att försöka acceptera det steg för steg så att det jobbiga tillslut försvinner. Lycka till :)
... Jag är förstummad. 
Pannkakssmöörgåsen:
Har varit med om liknande, jag hoppas att du inte har något emot att jag berättar min historia. Hade en väldigt fin mor, som var mitt allt då far min drog åt helvete när jag var spädbarn, mor min var bipolär och mådde väldigt ofta dåligt. Det hände flertal gånger att hon försökte ta sitt liv innan någon tog tag i det ordentligt. Hon fick inte den hjälp hon behövde och jag hade en ytterst brokig familjesituation och fick därför bo i fosterfamilj. Mådde(/mår) själv väldigt dåligt, ätstörningar och självskadebeteenden var sättet jag tog ut mina känslor på. I sorgetider gör en (iaf jag) lättare dumma saker och träffade en kille som var 16, själv var jag 14. Han var till en början helt underbar... älskade honom något otroligt... Mamma avled i maj 2014. Jag ville inte längre leva, satt på tunnelbanespåret och bara stirrade en gång. Ville bara få ett slut. Jag fick känslor för en tjej och kom ut som bisexuell bara några veckor efter mammas bortgång. Min (dåvarande) pojkvän var troende; muslim, en väldigt djupt troende sådan och tolkar koranen extremt. Det är inte tillåtet att älska någon av samma kön. Han ville straffa mig och våldtog mig. Flera gånger... han tog stryptag och hade jag försökt ta mig loss hade han inte haft några problem att göra slut på mig. Efter 3/4 gånger var han "klar med mig". Alla mina problem blev så mycket värre... panikattacker flera gånger i veckan, psykologbesök och byte av fosterfamiljer... utvecklade ptsd och håller på att utredas för bipolaritet. Mådde så dåligt att det är ett under att jag inte hoppat från bron än. Även om det inte varit långt ifrån. Fick sömntabletter pgaa rädslan för mardrömmarna som spelades på repeat i mitt huvud höll mig vaken... som de sedan tog från mig när de insåg att jag skulle överdosera och ta mitt liv. När psykologer och läkare insåg mitt fysiska tillstånd, att jag var pinnsmal, hade förlorat min menstruationscykel osv kom jag till en anorexiaklinik där jag blev lite bättre iaf... ville mest förmedla att vi är fler och aa... mår bättre av att skriva av mig ♥
förstår att det känns bättre av att skriv av er


älskaälskainte: jag vill bara berätta om mig och mitt ex. något som jag själv vet är väldigt dumt och jag var en idiot som litade på honom och gjorde allt som han sa. men tillslut insåg jag och gjorde iaf slut. ville bara att ni skulle veta att det gäller att göra det rätta valet även fast drt är väldigt svårt ibland.

allt började iaf hösten 2013, då jag blev tsm med en kille. han var två år äldre än mig och både rökte och snusade. Och jag insåg völ att han inte mådde helt bra. men ändå sket jag i det.
på nyår så började allt völ med att han va otrogen mot mig.. det tog slut och jag var helt förkrossad.
4 månader senare blev vi tsm igen, och redan där borde jag völ insett att han var en idiot. preics som mina vänner visste och mina föräldrar.
killen hade en jävligt kort stubin och blev sur på mig för ingenting. t.ex när man satt och pluggade än kväll och inte hade tid att smsa kunde han bli jättesur och inte prata med mig på 2 dagar..
Iaf var jag ledsen jätteofta för tyckte detta va så jobbigt, mina föräldrar förbjöd mig att träffa honom. och jag började ljuga och träffa honom i smyg.. det slutade intr bra då mina föräldrar kom på mig..
dom tilllät till slut att han fick komma till mig.

jag kan intr ens komma ihåg hur många gånger han har lovat mig nått åh sen svikit mig. som när vi skulle ha världens mysigaste kväll tsm, jag hade fixat allt och så skriver han att han inte pallar komma. allt var på hans villkor och allt blev som han ville..

jag hade även sex med honom, allt kändes bra i början. det var dom sista månaderna som var hemska. vissa gånger ville jag inte och då blev han så fruktansvärt arg. andra gånger gjorde jag det ändå och det gjorde så ont att det inte gick att fortsätta, så jag va tvungen att säga nej. då blev han också skitsur, han kunde stå och skrika på mig så han fick mig att gråta, sen skrek han ännu mer för han tyckte jag var barnslig som grät.

Vi har tsm ca 8 månader. jag bestämde mig att göra slut innan jul. jag mådde bra redan efter någon vecka kände att livet var något bra ändå, att han inte var värd mig. 

Men det är nästan jobbigare nu. drömmar hemska mardrömmar om honom åh mår illa så fort jag ser han på stan åh måste nöstan gå och spy..

Jag har en ny pojkvän nu, en kille som är som jag. inte röker, tränar, älskar livet och mår bra själv. blir så förvånad varje gång han köper nått till mig, säger att jag ör vacker, och framför allt inte blir arg när jag gör nått fel.. Kanske saker som är självklara i ett förhållande men drt var inte de för mig..

Sen kommer ön till jobbig bit. jag kan inte ha sex igen. har så jobbigt minnen att jag inte ens kan tänka upp alla, och intr vågar säga till någon. har sagt en del till min pojkvän och han accepterar att jag inte "vågar" ha sex igen.. men vet att han tycker drt är jobbigt, jag tycker också drt är jobbigt. för Jah vill bara glömma allt och börja om. men det går inte.. 

Tack så himla mycket till alla som läser och kommenterar något kort
Kram! 
Jag borde vara mer lycklig över mitt liv...

gulan: Jag kanske tolkar det lite fel nu men jag tolkar att det är de jobbiga minnena och att du vill ha sex men inte klarar av det som är problemet.Jag hade ett liknade problem.. För några månader sen blev jag vålstagen, jag klarade knappt av att min pojkvän kramade mig efter det (det var inte han som våldtog mig) det tog tid innan han ens fick kyssa mig och sex var upplagt på hyllan.: vecka efter vecka gick och jag vågade fortfarande inte ha sex, det kändes bara inte bra. Men sen bestämde jag mig att mycket sitter i mitt huvud, jag gör det till en större sak än vad det var. Så väldigt försiktigt och med mycket förspel bestämde jag mig för att testa, jag började gråta så vi fick sluta. Men det var ändå en bit påväg på rätt spår för då hade man kommit över det värsta och insett att personen man älskar inte kommer göra samma sak mot en och att man har makt. Så det kanske kan hjälpa dig också. Att försöka acceptera det steg för steg så att det jobbiga tillslut försvinner. Lycka till :)
jo du tolkar allt rätt, jag har iallafall precis som du tagit allt väldigt långsamt och försiktigt och tänkt att min nya pojkvän kommer aldirg skada mig, han kmr aldirg såra mig elr göra mig illa. så till slut kändes allt bättre och vi hade sex. det var så bra.. aldrig känt mig gladare efteråt.. som man gott något som man aldirg vågat innan och sen gör man det och lyckas. nu har vi det hela tiden och det känns bra❤️ Hoppas allt blir bra med er också. vilken hemsk händelse du berättade om:( låt allt få sin tid bara. 
Klart jag tänker på allt fortfarande, ibland kan jag inte sova bara gråter åh gråter för jag inser hur mycket han förstört mig.. 
kram på dig❤️