Forumet - Jag har blivit en hora

Jag har blivit en hora

11722 0 22

Jag har mått dåligt under en väldigt lång tid på grund av en massa skäl, och nyligen tog det slut med en kille jag verkligen gillade för att jag ville vänta med sex(jag hade såklart tänkt ha det med honom, men jag vill väl ta saker "långsamt") och då var det liksom droppen, inte det stora skälet till varför jag börjat sälja mig själv utan bara droppen, jag klarade helt enkelt inte mer. Jag har lång historia av olika självskadebeteende och därför började jag sälja mig själv, jag hatar verkligen mig själv. Men så tänker jag inte ljuga, pengarna var lockande.

Så jag åkte till sthlm för att möta upp en kille som skulle erbjuda mig 5000 för en natt, han hade redan över telefon varit väldigt klänging och ständigt behov av bekräftande. Han frågade mig hela tiden ifall jag gillade honom, ifall jag ville vara tsm med honom, ifall jag skulle flytta in hos honom o.s.v. och jag visste inte vad jag skulle svara då jag inte kände honom. 

Så när jag väl kommer till honom så gör jag vad han betalat för, jag mådde så grovt dåligt när jag kom till honom att jag börjar gråta, kunde inte sluta tänka på vilket äckligt sätt att förlora oskulden på. Han brydde sig inte riktigt om att jag grät, han bara fortsatte kalla mig slyna, hora och sånt, fortsatte knulla mig och vad hade jag att säga emot? det var försent att gå tillbaka, så jag fick väl helt enkelt leva med situationen jag satt mig i. I hans fönster(som jag var vänd emot) reflekterades min spegelbild så jag behövde se på mig själv hela tiden, vilket bara förvärrade hela saken. 

Efter att han knullat mig två gånger så stängde jag liksom bara av, låg där och tog, jag kände mig inte som mig själv efteråt och jag har inte gjort det sen dess. Som sagt var han väldigt klänging, och han fortsatte försöka övertyga mig om att han var den enda som förstod mig och att jag bara var hans från och med då, självklart tänkte jag inte gå med på att bli tillsammans med honom så på morgonen efter att jag gått så messade jag honom att vi inte skulle träffas igen, han blev skitarg och började hota mig med att lägga ut massa nakenbilder han tagit av mig när jag sov. Jag vet inte ifall han lagt ut några bilder eller inte, hoppas inte

Hursomhelst så har jag fastnat i hela escortservicen och jag kan liksom inte sluta, jag vet inte riktigt varför jag skriver det här, vill väl ha något slags stöd. Misstolka mig inte, jag vet att jag har försatt mig i den här sitsen helt själv, jag bara vet inte vart jag ska vända mig, jag kan inte berätta för mina vänner då jag går i åttan, och rykten sprider sig så lätt. Jag har verkligen ingen, jag är livrädd att det här ska läcka ut, vad ska jag göra ifall det gör det? Ska jag förneka det eller vad fan ska jag göra?


dumimitthuvud: jag bara vet inte vart jag ska vända mig, jag kan inte berätta för mina vänner då jag går i åttan, och rykten sprider sig så lätt. Jag har verkligen ingen, jag är livrädd att det här ska läcka ut, vad ska jag göra ifall det gör det? Ska jag förneka det eller vad fan ska jag göra?
Det verkar enligt texten som att det är ännu ett självskadebeteende du börjat med, och jag förstår att det är svårt att ta sig ur. Om jag var du skulle jag gå till skolans kurator och berätta allt som hänt, de har tystnadsplikt och kommer hjälpa dig att få den hjälp du behöver. Det finns inget skamligt i det du gjort, och ingenting onaturligt. Du har försökt få utlopp för dina känslor och det här var vägen du tog, oavsett om det var en bra väg eller inte så gjorde du det du trodde eller kände var den enda vägen, och det är inget att klandra sig för idag. Det bästa du kan göra nu är att ändra riktning och försöka få bukt med problemen. Lycka till med allt. 

Spana också in:


Järn:
Det verkar enligt texten som att det är ännu ett självskadebeteende du börjat med, och jag förstår att det är svårt att ta sig ur. Om jag var du skulle jag gå till skolans kurator och berätta allt som hänt, de har tystnadsplikt och kommer hjälpa dig att få den hjälp du behöver. Det finns inget skamligt i det du gjort, och ingenting onaturligt. Du har försökt få utlopp för dina känslor och det här var vägen du tog, oavsett om det var en bra väg eller inte så gjorde du det du trodde eller kände var den enda vägen, och det är inget att klandra sig för idag. Det bästa du kan göra nu är att ändra riktning och försöka få bukt med problemen. Lycka till med allt. 
detta! Detta är skrivet från hjärtat.

dumimitthuvud: Ska jag förneka det eller vad fan ska jag göra?

Hjärtat.. Kan relatera till det här väldigt mycket. Jag förstår precis hur du känner, och det är inte alls konstigt att du handlat så som du gjort. Jag tror att du behöver prata med någon. Jag besökte en kurator ett par gånger, vilket jag tyckte var rätt okej. Skönt att prata med någon och så, dock kändes det sådär med tanke på att de får betalt för att lyssna på en. Hade hellre velat ha en vän att berätta allt för. Känns bara inte som att folk förstår en ibland. Men alla kuratorer är givetvis inte likadana. En del kanske är jättebra, och därför är det värt ett försök! Men finns det annars någon i din närhet du kan prata med? Familjemedlem eller så? Eller ingen alls? Jag minns att jag inte hade någon jag kände att jag kunde berätta för efter det jag varit med om. Det var riktigt tufft att gå runt och bära på något så hemskt inom sig. Förträngde det i ett par månader, och bröt ihop något år senare. Det är bra att ta itu med problem med detsamma.


Järn: Om jag var du skulle jag gå till skolans kurator


Caroline123: Men alla kuratorer är givetvis inte likadana. En del kanske är jättebra, och därför är det värt ett försök!
nej alltså jag har gått till flera psykologer och kuratorer o.s.v, alla har bara varit helt jävla dumma i huvet. eller alla har väl inte varit dumma i huvet, men de förstår liksom inte, och aa.. jag vet inte, har bara inte funkat när jag gått till psykologer, har ofta bara förvärrat problemen
sen så skulle jag ju kunna prata med mina vänner, men de är så sjukt emot hela det här att sälja sig, dessutom skäms jag så mycket för vad jag gör. tänk om de skulle berätta för folk? har liksom hänt förut att jag berättat saker som verkligen är privata, men så har de kommit ut på ett eller annat vis. ifall det här kommer ut så kommer resten av min skoltid vara ett helvete, och det är ändå ett par år kvar

dumimitthuvud: nej alltså jag har gått till flera psykologer och kuratorer o.s.v, alla har bara varit helt jävla dumma i huvet. eller alla har väl inte varit dumma i huvet, men de förstår liksom inte, och aa.. jag vet inte, har bara inte funkat när jag gått till psykologer, har ofta bara förvärrat problemen
sen så skulle jag ju kunna prata med mina vänner, men de är så sjukt emot hela det här att sälja sig, dessutom skäms jag så mycket för vad jag gör. tänk om de skulle berätta för folk? har liksom hänt förut att jag berättat saker som verkligen är privata, men så har de kommit ut på ett eller annat vis. ifall det här kommer ut så kommer resten av min skoltid vara ett helvete, och det är ändå ett par år kvar
Blir ledsen för din skull. Idiotkuratorer å psykologer. Skulle ändå vilja uppmana dig att försöka en gång till med en KBT-psykolog. Tystnadsplikten kan göra en friare. Ge det åtminstone tre tillfällen och uttryck dina tidiga negativa erfarenheter på första tillfället. Personligen skulle jag undvika att prata med min kompiskrets då jag har samma farhågor som du, inte för att det är skamligt i sig att sälja sig (men destruktivt att göra det om det skadar dig, vilket det gör) men för att grupper tenderar frysa ut människor som bryter mot normer. Har du kanske en närmare syskon, förälder eller annan släkting - prata med dem, men välj noga.

Han som du träffade borde för övrigt buras in. Jävla svin.

Personligen tycker jag absolut inte att du har någon anledning att känna skam över att du säljer dig. Försök att brotta ned den skammen. Däremot tycker jag att du ska sluta med det beteendet för att det skadar dig så oerhört mycket, på hur jag förstår det när jag läser. Du är värd att må bra. Försök att ersätta självskadebeteendet med något du tycker om att göra - kanske någonting kreativt, något ämne som intresserar dig, någon sport etc etc? Är det värt det att fortsätta på samma bana? Var vill du vara om 10 år? Vad är frihet? Tänker på dig och hoppas att det ska bli bättre snart.



MissAnox: Han som du träffade borde för övrigt buras in. Jävla svin.
värsta är ändå att jag träffat ännu hemskare människor efter honom, fan att de inte skäms
MissAnox: Skulle ändå vilja uppmana dig att försöka en gång till med en KBT-psykolog. Tystnadsplikten kan göra en friare.
skulle vilja prata med någon om det, men eftersom jag är 14, alltså då det inte ens är lagligt att ha sex så är jag rädd att de skulle dra in polisen och soc och allt vad det är. min syster är redan på hem efter x antal självmordsförsök och allt vad det har varit, vill inte att min familj ska behöva oroa sig för mig nu också. fast det kanske är lite försent med tanke på att min mamma fick reda på att jag sålt mig, hon vet bara om två gånger att det har hänt men är rädd att hon aldrig kommer lita på mig igen. fan det är ändå mitt största misstag, att låta min mamma få reda på det. hon låter mig liksom inte glömma det heller.