Forumet - Jag har ingen kontroll

Jag har ingen kontroll

1421 1 12
Jag kan verkligen inte äta som en normal människa. Vissa dagar äter jag bara ett äpple.

Andra dagar går det bra. Äter jag "perfekt" tex ett ägg till frukost, en sallad till lunch och en skål soppa till kvällsmat, då är det lugnt.

Det är om jag rör något av mina "förbjudna" livsmedel som det spårar. Jag kan inte äta en rostad macka, för då äter jag fyra istället. Jag kan inte äta en rad choklad, då äter jag hela chokladkakan. Jag kan inte äta en bulle till fikat hos farmor, för då går jag hem och äter ett paket kakor. (sedan vill jag inget hellre än att gå och kräkas, men även jag vet ju att det är jättedumt, så jag låter bli. Bara ett fåtal gånger har det hänt, och då inte för att göra mig av med kalorierna nödvändigtvis, utan för att slippa må illa av mättnad.) (som jag fö har väldigt svårt att bli, mätt alltså.)

Sedan måste jag "sona mitt brott" dagen efter, och lever då på vatten tills mamma kommer hem klockan sex på kvällen och jag blir tvungen att äta en kvällsmat med henne. Och då brukar jag kunna säga att jag nyss åt och komma undan med ett glas naturell lättyoghurt.

Jag äter allt eller inget alltså. Och jag blir inte ens hungrig de dagar jag svälter. Jag är inte hungrig innan jag slänger i mig det där kakpaketet heller, jag bara MÅSTE ha det. Jag försöker tänka på känslan jag får efter att ha ätit allt det där, men det hindrar mig inte från att göra det igen. Hela mina dagar går ut på att tänka på att jag kommer bli så jävla tjock om jag inte slutar med det här. Jag är inte tjock, jag väger sunda 59 kilo till mina 167 cm, men jag skulle trivas fem kilo lättare. Jag vet inte hur jag ska förklara detta, men det är inte frågan om att mitt mål är att gå ner massa i vikt, utan jag låter bli att äta för jag vet att om jag börjar kan jag inte sluta.

Det är mitt förhållande till mat snarare än min kropp som är problemet. Jag tänker på mat hela tiden. Vad jag ska äta för att fira något, att det inte göt något att jag åt det där glasspaketet för jag ska ändå inte äta något imorgon osvosvosv...... Och jag mår så JÄVLA dåligt över det.

Någon som känner igen sig?
jag känner igen mig.

Gör ett matschema. Jag använde mig av någon bantingsapp, fast använde det till att se till att jag fick i mig tillräckligt med kalorier istället för för få. Kommer inte ihåg vad den heter tyvärr, men den räknade ihop med hjälp av min vikt och längd hur mycket kalorier jag behöver få i mig om dagen, tränade jag så skrev jag i det och då behövde jag få i mig mer mat.

Vet inte om du behöver just en app till det. Se till att få rutiner på ditt liv och fasta måltider.
Jag har gjort det. Jag har räknat kalorier och jag vet nog hur många kalorier det är i det mesta. Det som hände var att jag levde på ungefär 600 kalorier om dagen i ett par veckor. Vet inte varför egentligen. Det kändes bara så meningslöst att äta. Vilket är dumt så jag sket i det där räknandet och försökte äta som en vettig människa, fyra gånger om dagen och så mycket som behövs för att man inte ska bli hungrig.

Men en kommer en såndär dag som sabbar genom att lura mig att äta 1050 kalorier på en kvart (en chokladkaka) och så är det kört igen.

Jag vet ju hur jag ska äta, och när med. Egentligen.

Men tack för ditt tips, ska försöka att skriva matschema dagen innan! :)
Miranda:

Men tack för ditt tips, ska försöka att skriva matschema dagen innan! :)


ja eller veckoschema, bestäm vilka dagar du får äta onyttigheter, och ät ALLA måltider, skriv ut dem. Frukost, lunch, mellanmål, middag. En frukt på kvällen om du blir sötsugen framför tvn

Spana också in:

Miranda:

Det är mitt förhållande till mat snarare än min kropp som är problemet. Jag tänker på mat hela tiden.


Bara för att du äter onyttigt en dag behöver du inte svälta totalt nästa dag. För det första så kommer du inte ta upp alla onyttigheter av det du käkar om du "vräker" i dig. För det andra som kommer inte en totalbantning att leda till något positivt heller, snarare tvärtom. Var man bör tänka på är att inte äta för mycket onyttigheter, men ändå äta en bra basmat, proteiner, vitaminer, fibrer. omega-3 etc. Sådant som endast bygger behövligt kroppsmassa.
Hm. Jag känner igen mig rätt mycket. Saken är att om du äter normalt annars blir det mycket enklare att kontrollera hur mycket onyttigheter du stoppar i dig sedan.

Att installera någon kaloriräknare på mobilen är enligt mig ingen vidare idé. Prata med någon, typ en kurator på ungdomsmottagningen. Nu i början är det ju ändå lätt att göra något åt problemet.

Även om du kanske inte har någon ätstörning ännu kan det mycket väl utvecklas till en, och hur som helst verkar din relation till mat inte vara så överdrivet bra.


Lycka till i alla fall
Kristallblomma:

Hm. Jag känner igen mig rätt mycket. Saken är att om du äter normalt annars blir det mycket enklare att kontrollera hur mycket onyttigheter du stoppar i dig sedan.


Ja, jag vet, men grejen är att jag vet inte hur man äter normalt. Jag har ingen aning. Jag äter liksom lättyoghurt tre dagar i rad och sen äter jag allt jag kommer över den fjärde typ.

Idag har jag ätit både choklad och pizza, och det enda jag kunde tänka när jag åt var att "det gör inget, för imorgon behöver jag inte äta alls."

Nej, den är inte helt okej...
Miranda:

Ja det är ju inte möjligt att äta typ en näve chips. Det är bara inte det.


haha näh kan äta upp en chipspåse på typ 15 min [sad]

men srs, det enda som faktiskt funkar för mig är att helt enkelt inte röra hetsmat alls. visst tråkigt att inte kunna njuta av goda saker man cravar efter, men hellre det ta sönder sin hals och dessutom riskera att bli tjock och fattig. så brukar jag tänka iaf :P

bara att lära sig vad som är farligt och försöka skaffa sig någon form av självdiciplin :( typ.
Sök hjälp på närmaste ätstörningsenhet. Jag känner igen mig väldigt mycket i det du beskriver och jag hoppas du tar tag i det snabbare än jag gjorde. Det du beskriver låter allvarligt och kommer bli kämpigt att ta sig ur, men ju längre du väntar, desto fler år kommer det ta att bli som vanligt igen.

Problemet är väl att man inte gärna söker hjälp förrän man nått botten, och därför håller jag tummarna för att du är annorlunda.

Kram!