Forumet - Jag har inget

Jag har inget

90 0 6
Hej, vart ska man börja?

Jag är en kille i tidiga tonåren, med vissa problem.
Det känns som om jag inte har någonting här i livet, värt att leva för det vill säga.

Mitt liv slog om helt då jag var 11-12 år gammal då min pappa fick blodcancer. Han var och är fortfarande allt jag har.
Han låg isolerad i 1/2 år vilket kanske inte verkar som en lång tid, men var nog för att ändra mig helt som person.

Jag blev mer beskyddande, mer omtänksam och tog andra före mig själv. Det gör jag fortfarande.
När pappa blev sjuk undvek vänner mig.
Jag hade bara då två riktiga vänner som stöttade mig.
Vi har nu glidit ifrån varandra.

Min mamma har crohn och sjukdomen tycks gå i "vågor".
Det gör mig ledsen att se mina föräldrar må som dom gör.

Min mamma jobbade medans pappa var sjuk.
Och nu jobbar pappa medans mamma var sjuk.

Mina kompisar har alltid varit bättre människor än mig.
De har alltid haft mer pengar än mig.
Alltid varit bättre på sporter än mig.
Alltid varit mer intressanta personer än mig.
Jag är dåligast, på allt.

När man är i min ålder så börjar pengar spela större roll.
Alla mina kompisar har moped eller skoter.
Vi har inte ens en bil.
Jag kommer inte kunna skaffa moped/skoter för att vi måste
"ta igen" det vi förlorat under tiden mamma och pappa varit sjuka.

Jag misstänker att jag har någon form av tvångssyndrom/paranoia?
Jag tänker alltid på döden och hur plågsam den måste vara.
Jag tänker alltid på hur det skulle kännas att döda någon.
Även om jag som människa är beskyddande(?)...
Jag tänker alltid på hur det skulle kännas att bli dödad.
Och om jag till exempel har ett prov i skolan så tänker jag om ifall jag misslyckas kommer jag få cancer som pappa, eller crohn som mamma.
Sådant här tänkade ger mig bokstavligen huvudvärk och yrsel på dagarna.

Jag misstänker även att jag har någon form av social fobi?
Aspergers?
Det känns alltid som om någon pratar bakom ryggen på mig, som om folk alltid kollar, som om jag är den där som inte borde vara där.

Vad händer?
Jag känner mig ensam.
Dendaerkillen:

Mina kompisar har alltid varit bättre människor än mig.
De har alltid haft mer pengar än mig.
Alltid varit bättre på sporter än mig.
Alltid varit mer intressanta personer än mig.
Jag är dåligast, på allt.


Här kan jag inte hålla med dig.
På vilket sätt är man en bättre människa för att man har allt det där men en sämre människa för att man inte har det?
Så är det definitivt inte. Det är helt olika från person till person.

Dendaerkillen:

När man är i min ålder så börjar pengar spela större roll.


Pengar spelar, tyvärr, roll oavsett ålder. Man behöver det för att klara av det nödvändigaste i livet sen får man ta resten som det kommer eller göra något åt saken så att det blir så som man vill ha det.

Dendaerkillen:

Vad händer?


Jag har inte särskilt bra koll på om du har någon sjukdom utifrån det du beskriver men är du orolig så får du kolla upp det så du kan få den hjälp du behöver.
Knarko:

Här kan jag inte hålla med dig.
På vilket sätt är man en bättre människa för att man har allt det där men en sämre människa för att man inte har det?
Så är det definitivt inte. Det är helt olika från person till person.


Skoter, moppe, dyra kläder, lockar på tjejer inte sant?

Knarko:

Pengar spelar, tyvärr, roll oavsett ålder. Man behöver det för att klara av det nödvändigaste i livet sen får man ta resten som det kommer eller göra något åt saken så att det blir så som man vill ha det.


Det är då pengarna "börjar" spela större roll enligt mig.

Knarko:

Jag har inte särskilt bra koll på om du har någon sjukdom utifrån det du beskriver men är du orolig så får du kolla upp det så du kan få den hjälp du behöver.


Okej.

Spana också in: