Forumet - Jag hatar bra kultur

Jag hatar bra kultur

2399 0 16
När man väl läser en bok, ser en film, eller i synnerhet spelar ett spel som man finner extraordinärt fantastiskt, så är det ett helvete, för man vet när det är slut att man aldrig någonsin kommer att kunna uppleva det med samma obekanta ögon igen, samma magi kommer inte åter, även om man så väntar 10 år och försöker återuppleva så minns man ändå lite för mycket för att det skall kännas autentiskt nytt och fantastiskt.

Jag antar att musik är det mest förlåtande i det avseendet, en fantastisk låt kan man höra något hundratal gånger under en relativt kort period och fortfarande tycka vara jävligt bra även när man är "mättad", om man sen lyckas glömma bort den i några år och hör igen så blir den om möjligt bättre, i den händelse att nostalgin inte mördar ens själ.

Jag talar om saker som verkligen anslår en sträng i ens själ och berör ens känslor på ett nästan intimt personligt plan, inte något som "bara" är jävligt bra, för sådana saker träffar man inte på var dag. Jag har på allvar önskat mig hjärnskador för att kunna glömma bort att jag någonsin upplevt vissa saker och lära känna dem på nytt, vid det laget så är det bortom att bara vara fantastiskt, då är det snarare ett problem.

Är det dåligt att saker är för bra? Vad tycker ni?

Spana också in:

jag håller inte med. "riktigt" bra kultur bygger inte på spänningen i den första upptäckten utan det bestående innehållet. att den första gången är speciell beror snarare på att ens egna förväntningar täcker över en stor del av den tydliga och återkommande upplevelse man "hade" kunnat ha av ett verk. charmen med första gången är att det fortfarande är obestämt hur man ska förhålla sig till det man läser (eller vad man nu gör) – det tillåter tillfällig egoförlust. sånt är ju skönt, men det säger ingenting om själva verkets kvalitet, bara om hur väl man passar för att inlemma sig i just det. att känslor inte kan skapas på nytt och dessutom degraderas i minnet när man försöker återkalla dem är självklarheter som jag tror många hade varit lyckligare av att bara acceptera. upptäck något nytt och värdera det du har framför dig just nu istället för att leva i det förflutna. sedan vet jag om att du personligen sannolikt inte har möjlighet att göra just det på grund av dissociation, men i alla fall.