Aviseringar
Rensa alla

Jag hatar min pappa


fancy
Ämnesstartare

Ja jag hatar faktist min pappa. Någonstans älskar jag honom också. Men så mycket hat och aggression har jag mot honom.

Han är alkoholist och det är anledningen. Han är uppenbarligen olycklig. Har sina perioder då han dricker mer, från kl 12 till sent på kvällen i tre dagar sträck. Han ska pensioneras och börjat dricka mer då.
Jag minns att han drack när jag var yngre och kunde bli jättearg och springa efter mig när jag hade attityd. Han har aldrig tagit till våld men är fruktansvärt aggressiv när han dricker och hittar anledningar att bli upprörd och skälla ut familjen. Han ringer även till folk han har agg med.
Han är väldigt otrevlig och kan skrika och hittar på alla mjöliga saker för att bråka. Jag önskar att min mamma kunde skilja sig från honom men finns vissa ekonomiska problem kring det. Hade vi lämnat honom hade han nog supit ihjäl sig snabbare i sin ensamhet, och det gör mig ledsen.

Han är nog väldigt olycklig och känner sig ensam och vill ständigt ha uppmärksamhet. Han blir avundsjuk när jag har en trevlig konversation med min mamma, vare sig han är nykter eller ej. Jag ger mina föräldrar lika mycket tid. Han kan hosta jättehögt enbart för att få uppmärksamhet och visa att han finns där. Visst är det synd men jag känner ingen som helst empati för honom längre. 

Han är sexist också. Något som jag hatar nog mest av allt. Inte ens när han är nykter tycker han det är fel med sexism. (ett exempel när han sökte en viss person på telefon och kom i kontakt med personens fru som är från Filippinerna, kallade han henne för "den filippinska horan" på telefon. 
En sådan här person står väldigt under min respekt och kan verkligen inte tycka om sån person.

Kan tilläga att vi i familjen har försökt hur många gånger som helst att hjälpa honom, vi är en väldigt hälsomedveten familj och kan predika väldigt bra för honom. Han är själv duktigt på att äta rätt och tränar två gånger i veckan. Han är 65 år. Han kommer dö i förtid. Han har bra hälsa annars, tycker han borde utnyttja den istället för döda sig. Finns många som skulle bytta hans plats då vi har inte ens några sjukdomar i släkten. Finns så mycket att säg som inte får plats här!

Ge mig gärna tankar. Finns nog ingen större lösning jag kan få. Pratar gärna med någon i samma situation.


   
Citera

Jag vill skriva vad jag egentligen tänker men vill inte öppna mig och vet att kompisar läser mina inlägg
Jag förstår dig och det är riktigt jobbigt även om pappa inte är alkoholist på det viset


   
SvaraCitera

har varit i samma situation.

det finns nog, som du säger, inte så mycket du kan göra för att hjälpa din pappa med hans alkoholism om han själv inte vill ha hjälp att bli nykter. kan förstå att du tycker synd om och känner ansvar för din pappa, men bara för att han beter sig på ett visst sätt för att han lider betyder det inte att du och din familj borde tolerera hans beteende, som verkar vara både infantilt och odrägligt. mitt råd vore att försöka distansiera dig från honom i den mån du kan, antingen fysiskt eller mentalt. jag hade turen att kunna flytta tillsammans med min mamma och övertala mina föräldrar att skilja sig. resultatet var att jag hatade min pappa rätt intensivt i några år, men sen blev vi kompisar igen och kunde umgås utan att hans psykiska problem var ett hinder.

hur gammal är du?


   
SvaraCitera
Wixtor

Du är inte ensam...


   
SvaraCitera

Nu vet jag inte exakt hur det är och vad man kan göra men jag hade nog försökt att prata lugnt med honom om problemen. Hoppas allt löser sig, jag vet delvis hur det är Hjärta (inte min egen pappa)


   
SvaraCitera
fancy
Ämnesstartare

ginnungagap:
har varit i samma situation.

det finns nog, som du säger, inte så mycket du kan göra för att hjälpa din pappa med hans alkoholism om han själv inte vill ha hjälp att bli nykter. kan förstå att du tycker synd om och känner ansvar för din pappa, men bara för att han beter sig på ett visst sätt för att han lider betyder det inte att du och din familj borde tolerera hans beteende, som verkar vara både infantilt och odrägligt. mitt råd vore att försöka distansiera dig från honom i den mån du kan, antingen fysiskt eller mentalt. jag hade turen att kunna flytta tillsammans med min mamma och övertala mina föräldrar att skilja sig. resultatet var att jag hatade min pappa rätt intensivt i några år, men sen blev vi kompisar igen och kunde umgås utan att hans psykiska problem var ett hinder.

hur gammal är du?

Jag är 21
Jag har bra relation med honom annars och så, alltid varit pappas flicka. Han är smart nykter och nog den mest medvetna alkoholisten. Han har själv sagt mer eller mindre att han inte har viljan för att sluta. Har gjort bra upplägg tidigare men finns ingen mening om han i sig själv är olycklig. Han måste nog hitta något som gör honom glad att leva för. Annars har ju alla människor potential att bli nere.

Mår din pappa bra idag? Lever han i ensamhet? 


   
SvaraCitera
Saga
 Saga

Vet inte riktigt vad man ska göra, sitter i samma situation som dig typ. Jag har försökt prata, säga saker som att "du aldrig kommer få träffa dina barnbarn om du fortsätter som du gör nu" osv mm etc men ingenting verkar ju komma in i hjärnan på personen. Ett tag gick (vill helst inte nämna vem i min närhet det var men en väldigt närstående) hen med i en nykterist förening, men det sket sig såklart och drickandet fortsatte och blev värre nu under sensommaren/hösten. Under julen gick det skapligt vill jag minnas men nu under senaste månaden/ månaderna har alkoholen funnit där, dock vanligtvis i situationer utan familj. Nu under denna högtidshelgen eskalerade såklart allt..

Har inte så mycket tips eller råd men en grej man faktiskt kan göra är att lämna lappar om AA elr liknande föreningar på ställen personen rör sig på. Som arbetsbord, i personen garderob, i barskåpet, på köksbordet osv. Sen är det ju alkoholistens eget ansvar att ta tag i det därifrån vilket kanske inte kommer funka, men då kan du alltid tänka att du har gjort något mer. Men jag hoppas det löser sig för er tillslut 


   
SvaraCitera

fancy: Jag är 21
Jag har bra relation med honom annars och så, alltid varit pappas flicka. Han är smart nykter och nog den mest medvetna alkoholisten. Han har själv sagt mer eller mindre att han inte har viljan för att sluta. Har gjort bra upplägg tidigare men finns ingen mening om han i sig själv är olycklig. Han måste nog hitta något som gör honom glad att leva för. Annars har ju alla människor potential att bli nere.

känns igen. min pappa hade välvilja och intention att sluta ibland, men drog ändå tillbaks i det eftersom det var ett sätt att hantera hans kroniskt dåliga mående. har inga bra råd mer än att försöka låta saken vara. man får inte att man är maktlös, oavsett hur ont det gör.

fancy: Mår din pappa bra idag? Lever han i ensamhet?

hehe, nej, han är död. han levde ensam ett tag, sedan tillsammans med en annan kvinna än min mamma, och sedan ensam en period igen, tills han tog livet av sig för 2,5 år sedan. det löste sig aldrig eftersom min pappa helst dolde att han mådde dåligt och vägrade acceptera hjälp från någon annan, varken professionell eller familjemedlem.

(inget direkt uppmuntrande budskap för dig som tvekar över någon slags handling, men vad fan. jag tror att min pappa har det bra mycket bättre nu än han har haft de senaste tio åren. det skänker mig en del glädje. om din pappa är 'medveten' och vill sluta så kan han försöka med professionell hjälp. hade verkligen rekommenderat kbt och samtalsterapi.)


   
SvaraCitera