Forumet - Jag hatar mitt liv....seriöst....

Jag hatar mitt liv....seriöst....

310 0 6

Tjenare alla umare. 

Min första gång här. Ursäkta för den "dramatiska" rubriken, men det är den sanna beskrivningen på hur jag känner mig nu. Jag har ingen! Inte någonsin kunde jag tänkt mig att jag skulle känna mig så tom, oönskad och konstant deprimerad som nu. Inga vänner har jag kvar...inte för att jag hade så många från början, men de få som jag hade brukade ge mig en illusion av att jag var behövd...Nu är det bara jag...

Jag har hamnat i en djup depression p.g.a. många saker som hänt i mitt liv. Nu när jag är ensam så har jag ingen att "glömma bort allt med". Jag har försökt ta mitt liv flera gånger, men har alltid avvärjt i sista minut. Ingen livsglädje har jag kvar. Jag vet att självmord inte är en bra utväg...men det kommer komma en dag då jag inte orkar mer! Hjälp?

Kommentarer (1)

  1. Du är aldrig ensam, när det väl händer något så har man folk bakom sig som man inte trodde att man skulle ha & om dina vänner har lämnat dig, då har dom visat viken plats dom står på! 

    och att du har försökt ta ditt liv är så hemskt, du är värd mycket glöm aldrig det!  Glad Kan du inte prata med dina föräldrar om att du känner så här? 
    Du ska aldrig sluta kämpa, även om hur deppig man än är, så finns alltid hoppet kvar även om man inte ser den!  börja se de positiva i livet och försöka glöm alla negativa tankar och funderingar.

    jag har inte haft ett bra liv själv, har blivit misshandlad av min pappa sen jag var liten och massa mer. men jag har varit så stark och klarat mig igenom det och det vet jag att du också gör på något sätt ;)

    Om du mår dålig över något så skriv till mig: HrossSuzette på kik :)
    även om jag inte känner dig så finns ja ! 
     
    "du klarar allt, bara tror på dig själv!"

Tråden har 6 svar. Sortera efter:

Bästa svaret

Hej!

Nu vet jag inte hur gammal du är, så jag vet inte hur relevant det här svaret kommer att vara för dig. Hur som helst så ska jag försöka ge dig mina bästa råd och hoppas att du kan tillämpa dem i någon form.

PRATA! Det är inte alltid lätt, men det kan vara skönt efteråt att lätta på hjärtat, och extra viktigt eftersom du är deprimerad. Om du inte har någon vän i närheten så kan det till och med vara skönare att prata med någon helt utomstående. Alla skolor har en skolkurator, och där vet jag att åtminstone min har varit väldigt hjälpsam när jag mått dåligt. 

Försök att aktivera dig på något sätt. Har du något intresse du tycker mycket om? Om du gillar att läsa kan du gå med i en bokklubb, om du gillar film kan du gå med i en filmklubb, om du gillar en särskild idrott kan du börja utöva den, om du gillar sång kan du börja sjunga i kör eller efterlysa bandmedlemmar osv. Det viktigaste är att du inte står still utan försöker att göra något nytt! Då kommer du på andra tankar, lär känna nya människor och så småningom får du mer lust och glädje.

Spana också in:

Jag förstår dig skepparn har känt likadant.

Om du vill skicka ett PM så är du välkommen att snacka om allt mellan himmel och jord men inte om något sexuellt (säger det så man vet).

Du livet blir bara bättre med åren! det lovar jag. Lång väg dit men när man kommer dit är det helt klar underbart!

Du är inte den första som har fördriva-tiden-med-kompisar det hade jag, dock bara en men iaf, har haft några innan den kompisen varav en är världens största idiot.

Kom ihåg det finns alltid folk runt dig som bryr sig om dig! var dig själv om våga leva!

Jag hoppas att du mår bättre snart!

mvh//Melchior