Nu tänker jag berätta vad som har hänt idag och jag hoppas att detta ska hjälpa nån som sitter i samma sits som mig.

Idag kom jag hem från skolan och mötte min mamma i hallen, hon sa att hon hade sett min pappa på byn som jag inte pratat med på ca 3,5år fast bor 500m från honom. Han hade sett ut som att vara väldigt nära döden pga sitt drog och alkohol beroende. Så mamma kände sig tvungen att ringa till socialen och berätta vad som händer och hur illa alla vi i famlijen har mått över detta så dom lovade att på måndag skulle dom tvångs hämta honom och sätta han i rehab. Dom sa också att hans hjärna var i chock-tillstånd och att mamma skulle kunna rädda livet på honom om hon gav honom mat, dom sa att det kunde vara en räddning för honom. Så hon hade åkt upp med mat åt honom fast då var han inte hemma så hon ställde maten utanför dörren och åkte. När jag kom hem och hon berättade vad som hänt så sa hon att hon skulle upp med mat till hans hund med annars hade han gett all maten till hunden för han är verkligen en djur vän och han ger hällre än att ta själv, men hon var räd att han skulle bli arg att hon kom och la sig i och ville att jag skulle följa med upp till han med det( han har väldig respekt för mig). Så jag följde med och jag var i chock-tillstånd för jag visste inte vad som skulle hända eftersom jag har vart förbannad på han i nästan 4års tid för han aldrig har brytt sig om mig och min syster så det jag var rädd för vart att jag skulle bli arg och göra illa honom eller nått.. När vi kom dit så knacka jag först och sen bara öppnade jag dörren då möter jag honom så fort han ser mig börjar han gråta och han går fram och ger mig en kram och säger att han älskar mig han har aldrig sagt till mig att han älskar mig i hela mitt liv förens då och innan allt vart skit hade vi en normal familj i 12år och jag har aldrig hört nått sånt från honom. Jag såg hans livslåga komma tillbaka vi kramades säkert i 5min och han grät för första gången på 17år...."Nu kommer allt bli bra" sa han. Jag tror jag har räddat min pappa..

Jag vet precis hur ni känner som har det precis som jag.. Jag hatade min far mer än allt annat på hela jorden jag har tom sagt att jag vill att han ska dö när min mamma har pratat med mig om pappa. Men jag insåg inte det förens nu att jag älskar min pappa och jag vill verkligen inte att han ska dö jag vill att han alltid ska finnas.

Så till er som känner igen er, ni måste veta att ingen annan kan få en missbrukare att sluta förutom han själv visst ni kan ge honom hjälp men inget annat, dom måste ha villjan till att sluta. Det kommer aldrig vara erat fel och att era föräldrer älskar er vad som än händer och vad dom än gör som tror tvärt om. Jag hoppas verkligen att jag har fått min pappa att förstå att han behöver hjälp och tar vara på chansen han får nu.

Jag är fortfarande lite snurrig efter vad som just hänt så det kommer märkas på stavning och annat men det spelar nog ingen roll...