Blåbärt:

baserat detta på dina egna föräldrar och du?

Blev du irriterad på mig/min tråd eller har du sett mina föräldrar?
Om du svarar på min fråga ska jag ge dig mitt svar

debepe:

Haha, tycker inte du ska skylla på det när tråden heter "Jag knäcker er alla", men bra att du försvarar dig själv, det är en styrka.

ja jo, förutom att jag inte har något intresse av att försvara mig inför dig. jag har sett dig på forumet tillräckligt länge och det är en förklaring, snarare än ett försvar. men om du vill känna dig viktig, go ahead.

debepe:

Blev du irriterad på mig/min tråd eller har du sett mina föräldrar?

Jag frågade först
Men svaret på din fråga är nej.

honolulu:

ja jo, förutom att jag inte har något intresse av att försvara mig inför dig. jag har sett dig på forumet tillräckligt länge och det är en förklaring, snarare än ett försvar. men om du vill känna dig viktig, go ahead.

Okej, så nu ska du sitta och köra med peronangrepp också - som om det inte vart nog med påhopp från din sida - hur orkar du?
Men om du så innerligt föraktar mitt sätt att vara som person (vilket jag inte riktigt förstår för jag är ganska bra trots allt) kan jag väl ställa den enkla frågan: hur skulle du känna om ditt barn blev som jag är?
Du behöver inte svara för antingen skulle du älskar barnet för att det var just ditt barn eller så skulle du störa dig något fruktansvärt på det - och det är två saker jag inte skulle vilja ha i mitt liv (klart jag vill älska mitt barn för att det är just mitt - eftersom att livet bli enklare då - men annars vill jag hellre älska barnet för alla de bra egenskaperna jag kan uppskatta). Menar alltså att du nedvärderar mina egenskaper (ganska kul att du tror att du känner mig utifrån forumet, haha).

Så. Ska försöka göra dig en stor tjänst nu och undvika dig eftersom att du kanske dör av att jag irriterar dig så mycket (fattar fortfarande inte hur jag lyckas med det).
Men en sista sak är väl att det är lite naiv av dig att tro/tycka att man är likadan som man var för tre år sedan trodde du visste bättre än så, smartskaft

ennie_:

ska döda minabarn

jag med

debepe:

peronangrepp

att det är svårt att veta om du är seriös eller inte? var inte så lättstött och läs in så mycket i mina uttalanden. du har hållit ett helt försvarstal.

debepe:

hur skulle du känna om ditt barn blev som jag är?

jag har inget emot dig, och det är inget fel på dig för att jag skulle förakta dig ifall du vore min unge. vi är alla människor med bagage, ingen är perfekt. allt man fått höra om hur man är som person under sin uppväxt; dust it off och fortsätt kämpa. det är det som gör en stark. vilket är by far viktigare och mer "meritgivande" i livet än att se bra ut. även om du verkar ha båda.

honolulu:

jag har inget emot dig

ennie_:

nä, jag har inte något emot alla på forumet vars uttalanden jag kritiserar... även om jag samtidigt säger att det är svårt att veta om de är seriösa eller oseriösa ibland.......

Vet inte hur de fungerar :S Jag vill gärna tro att ifall man tar hand om sig själv och tänker typ.. på ett sunt sätt, så får man bättre stuff att sprida vidare typ + gener.

Men de gånger jag fått se bilder på snygga kompisar/bekantas föräldrar som unga så har morsorna varit pinglor och papporna varit högst "medel" men oftast rätt fula.

Man ska nog vara "medel". Dom verkar få stabila avkommor.. antingen medelbarn eller snyggbarn. Helst ha barn med någon fulsnygg..

honolulu:

att det är svårt att veta om du är seriös eller inte?

Syftade främst på det där, som om min tidigare debut ska vara avgörande för hur jag är som person. Hängde på forumet när jag var yngre än 15 tror jag och var väldigt, väldigt oseriös då... Inte för att jag ursäktar något jag någonsin skrivit, tar inte ens tillbaka något

honolulu:

ja jo, förutom att jag inte har något intresse av att försvara mig inför dig. jag har sett dig på forumet tillräckligt länge och det är en förklaring, snarare än ett försvar. men om du vill känna dig viktig, go ahead.

honolulu:

vi är alla människor med bagage, ingen är perfekt. allt man fått höra om hur man är som person under sin uppväxt; dust it off och fortsätt kämpa. det är det som gör en stark. vilket är by far viktigare och mer "meritgivande" i livet än att se bra ut. även om du verkar ha båda.

Tack och jag tycker precis likadant som du, därför kommer jag oavsett min syn på min framtida unge, ge den så mycket stöd den kommer behöva - även om den inte ber om det, för jag vet hur det kan gå om man inte får något stöd alls. Jag tycker bara att man ska ägna en tanke åt det värsta som kan inträffa, exvis. att barnet blir funktionshindrat... Inte att man försöker förebygga det så mycket som möjligt om man inte är i "riskzonen" för att få ett handikapp som barn men att man bara tänker sig hur det skulle kunna bli, för att istället förebygga den ångesten som kanske kan drabba en i framtiden.
Sedan är jag väl medveten om att, om jag tycker att någon är ful så tycker någon att denne är snygg osv. men om jag personligen tycker att det är fult med en viss ful näsa... Varför ska jag då bli glad över att mitt barn fått just den näsan? Det är lite det jag vill komma fram till, att man inte ska trösta sig med att "barn är barn" eller "vad spelar utseendet för roll?" när verkligheten faktiskt inte är så fin som man önskar att den var, men såklart är det bra med den trösten men jag tycker det är synd att människor inte är ärliga om sådant här... Alla tycker att någon är mindre snygg, så är det bara.

I min släkt verkar snyggheten skippa en generation för just männen. Jag är mer lik min farfar än min far och min far är i sin tur mer lik sin farfar. typ. [x

Önskar att min pappa egentligen var min farfar just nu

Den här teorin stämmer ju överens med den klassiska bilden.. Tror det kan ligga något i detta though.

+ + + = -
- + - = +

debepe:

förebygga den ångesten som kanske kan drabba en i framtiden.

Det låter ju som en omöjlighet att förbereda sig för något sådant om man inte fått det bekräftat att ens unge kommer få det. Svårt att acceptera nått man ej är helt säker på

debepe:

Inte för att jag ursäktar något jag någonsin skrivit, tar inte ens tillbaka något

vet typ inte ens vad du skrivit, menade bara att när jag läst dina trådar (på senaste tiden) har du varit olika seriös/oseriös i de olika trådarna. så jag har bara låtit bli att skriva eftersom jag inte vetat. vilket jag inte gjorde nu.

debepe:

men om jag personligen tycker att det är fult med en viss ful näsa... Varför ska jag då bli glad över att mitt barn fått just den näsan?

kommer inte kommentera på allt du skrivit, men tänkte just detta; jag har tex från lovehandles från min mamma. jag hade inte brytt mig om dem om jag inte blev retad för att jag var lite mullig (av mina syskon etc). hade jag inte blivit retad/inte varit mullig hade jag ju knappast brytt mig om dem. idag är jag inte mullig och därför stör jag mig inte på dem lika mycket. och så har jag försökt jobba med mitt självförtrende. för att dra personliga paralleller.

summa summarum: om mina barn får lovehandles/blir mulliga kommer jag snarare stärka deras styrkor och sånt de är bra på istället för att framhäva det jag själv kanske inte gillade i mig själv. dvs subtilt bekämpa samhällets förödande normer genom att själv vara en motkraft. slutsats: (destruktiv) ytlighet, speciellt med barn, är dåligt.

honolulu:

så jag har bara låtit bli att skriva eftersom jag inte vetat. vilket jag inte gjorde nu.

Verkar ändå som om du med största säkerheten antagit att jag vart seriös/oseriös och sedan konfronterat mig när du fått reda på vad jag egentligen vart... Är det inte bara enklare och fråga vart ironin i mina texter fanns, om de fanns eller vad jag ens menar?

För övrigt är jag sådan som person att jag antar att folk tar det mesta med en nypa salt - jag överdriver gärna i berättelser för att underhålla men folk som inte är beredda eller bestämt sig för att inte tycka om det jag ska komma med, kritiserar mig gärna - eftersom att de Kan, för att jag vart otydlig. Så jag är van men på grund av att det oseriösa som jag bakar in i det seriösa är så självklart bara man hänger med i mina tankebanor, så blir jag väldigt chockad över att folk inte riktigt fattat.

honolulu:

och så har jag försökt jobba med mitt självförtrende.

Det är bra och det är det bsta/rätta men det jag menade med dessa "seriösa/oseriösa" (saksamma) trådar var att man helst vill undvika det där obehagliga, jobba som man senare ska behöva tampas med... T.ex. lovehandles, i ditt fall... Om din mamma hade HATAT sina, så hade hon väl önskat att du inte fick ärva dem? Och om hon tänkt såsom hon verkade gör, och som jag själv gör, att det inte spelar någon roll om du ärver hennes "svaghet"/"svagheter" eftersom hon kommer störra dig osv. då är det ju inte ett problem... Men sedan finns det till skillnad från din mamma, dig och mig människor som är så rädda och så bittra att de hellre avstår från att få barn än att få barn med deras svagheter - för de vågar inte bemöta de där svagheterna som de själva fått stå ut med i hela sitt liv.

Och en del av mig är väl så fruktansvärt rädd för att mina barn ska utsättas för rasism, att jag tänker på sådant här... Men för att försvara mig själv tar jag inte min ytlighet i första hand, har för mycket kärlek att ge för att bry mig om något så ytligt som utseendet