upplever jättemkt lindring av psykofarmaka, skönt för hjärnan (och kroppen!) att få en paus ifrån all stress och ångest.
upplever jättemkt lindring av psykofarmaka, skönt för hjärnan (och kroppen!) att få en paus ifrån all stress och ångest.
Hur får man det då ?
Fingerprints:
Hur får man det då ?
boka tid på vårdcentralen och berätta att du inte mår bra i din vardag osv och försök vara så uppriktig du kan, du vet inte vaddu ska göra föratt må bättre och villha hjälp. antingen gerde dig råd och nummer etc till lämplig samtalskontakt eller så frågar de lite om vad du har för inställning till tabletter också. upplevde det som ganska lätt att få, men å andra sidan gråter jag så himla lätt närjag pratar om jobbiga saker jag lagt locket på riktigt länge. gå dit och försök vara så uppriktig du kan om hur du tänker och känner, och känn inte "men det ärväl ingen stor grej, allamårdåligt" för bara för att "alla" mår dåligt betyder det inte att du förtjänar att må bra. jag tror på dig, kram 
*kramar dig*
jag brukar äta ostbollar och dricka vin och titta på någon mysig serie så blir jag oftast glad
nä inte jagheller
upplever jättemkt lindring av psykofarmaka, skönt för hjärnan (och kroppen!) att få en paus ifrån all stress och ångest.
Vilken käkar du? du har säkrt sagt men har glömt.
elverpigen:
boka tid på vårdcentralen och berätta att du inte mår bra i din vardag osv och försök vara så uppriktig du kan, du vet inte vaddu ska göra föratt må bättre och villha hjälp. antingen gerde dig råd och nummer etc till lämplig samtalskontakt eller så frågar de lite om vad du har för inställning till tabletter också. upplevde det som ganska lätt att få, men å andra sidan gråter jag så himla lätt närjag pratar om jobbiga saker jag lagt locket på riktigt länge. gå dit och försök vara så uppriktig du kan om hur du tänker och känner, och känn inte "men det ärväl ingen stor grej, allamårdåligt" för bara för att "alla" mår dåligt betyder det inte att du förtjänar att må bra. jag tror på dig, kram
Kanske borde gå dit för kommer inte ur det här alltså. Men är lite skeptisk till läkemedel, vad är biverkningarna?
S3ON:
*kramar dig*
Kraaam
jag brukar äta ostbollar och dricka vin och titta på någon mysig serie så blir jag oftast glad
Mmm ska hem och äta chokladglass och titta på greys nu.
nä inte jagheller
:/
Fingerprints:
Kanske borde gå dit för kommer inte ur det här alltså. Men är lite skeptisk till läkemedel, vad är biverkningarna?
Kraaam
Mmm ska hem och äta chokladglass och titta på greys nu.
:/
Olika preparat har olika biverkningar och alla reagerar ju olika, men de flesta brukar ge ökad ångest i början samt mer aptit/avsaknad av aptit, yrsel och/eller illamående. Inte så jättejobbiga grejer och väger upp bra tycker jag.
isola:
Vilken käkar du? du har säkrt sagt men har glömt.
Började med sertralin 50 mg, funkade rätt bra men hade svårt att sova och kraftiga overklighetskänslor, så bytte till mirtazapin. det gjorde mig trött, arg och glupsk så bytte tillaaka till sertralin tills den asken tog slut. sen var jag utan ca en månad men gick ner mig så otroligt, var skitotäckt och typ grät i en vecka utan anledning, så bokade tid på vc och nu äter jag citalopram sedanca 2 veckor tillbaka, inga biverkningar als jämfört med de andra preparaten so far, men mår bättre.
Fingerprints:
Kanske borde gå dit för kommer inte ur det här alltså. Men är lite skeptisk till läkemedel, vad är biverkningarna?
Kraaam
Mmm ska hem och äta chokladglass och titta på greys nu.
:/
Det är väldigt olika. för mig med sertralin var jag först väldigt väldigt trött de första veckorna, kunde somna helt utslagen kl 11 på dagen, när jag väl lyckats vara i skolan en heldag somnade jagsom en stock 1 minutefter jag kom hem. sen gick det över till superpigghet, sov väldigt lite. och orkade väldigt mkt. tappade aptiten och gick på så sätt ner några kg, antagligen iom att jag inte tröståt längre. det jobbigaste var ändå overklighetskänslorna, kände mig full dygnet runt och hade svårt att avgöra om jag drömde eller ej, och kunde inte komma ihåg saker alls. lite maria montazami, kunde börja prata om ngt men glömma bort vad jag sa medan jag hade munnen öppen och ord på väg ut så gavinttryck av att vara jätteflummig. haha. men nu sedan jag bytt läkemedel har jag i princip inga biverkningar, bara positiva effekter. upplevreman jobbiga biverkningar så kontakta läkaren så kan man byta. tycker ändå att degoda effekterna gjorde det värt att ta första sorten, bara att jag bytte för att lättare kunna klara av studierna. försök at inte bli avskräckt, det finns massor skräckhistorier men för de allra flesta blir det bättre.
elverpigen:
Började med sertralin 50 mg, funkade rätt bra men hade svårt att sova och kraftiga overklighetskänslor, så bytte till mirtazapin. det gjorde mig trött, arg och glupsk så bytte tillaaka till sertralin tills den asken tog slut. sen var jag utan ca en månad men gick ner mig så otroligt, var skitotäckt och typ grät i en vecka utan anledning, så bokade tid på vc och nu äter jag citalopram sedanca 2 veckor tillbaka, inga biverkningar als jämfört med de andra preparaten so far, men mår bättre.Det är väldigt olika. för mig med sertralin var jag först väldigt väldigt trött de första veckorna, kunde somna helt utslagen kl 11 på dagen, när jag väl lyckats vara i skolan en heldag somnade jagsom en stock 1 minutefter jag kom hem. sen gick det över till superpigghet, sov väldigt lite. och orkade väldigt mkt. tappade aptiten och gick på så sätt ner några kg, antagligen iom att jag inte tröståt längre. det jobbigaste var ändå overklighetskänslorna, kände mig full dygnet runt och hade svårt att avgöra om jag drömde eller ej, och kunde inte komma ihåg saker alls. lite maria montazami, kunde börja prata om ngt men glömma bort vad jag sa medan jag hade munnen öppen och ord på väg ut så gavinttryck av att vara jätteflummig. haha. men nu sedan jag bytt läkemedel har jag i princip inga biverkningar, bara positiva effekter. upplevreman jobbiga biverkningar så kontakta läkaren så kan man byta. tycker ändå att degoda effekterna gjorde det värt att ta första sorten, bara att jag bytte för att lättare kunna klara av studierna. försök at inte bli avskräckt, det finns massor skräckhistorier men för de allra flesta blir det bättre.
funderar på att byta men jag venne
vill ba: jag har inte upplevt ökad ångest vad jag kan minnas, när jag provat preparat som även inverkat på noradrenalin upplevde jag ökad irritabilitet, men med ssri-preparat upplevde jag inte ökad ångest. kan nog vara för att det kändes så skönt, typ "äntligen kommer jag få hjälp och nåtsom kan funka"
det är orättvist.
Visst kan jag hantera det men mitt problem är att jag aldrig visar att jag mår dåligt, har aldrig gjort det, så ingen märker det. Och sen när jag äntligen vågar berätra det för någon så tas det inte på allvar för att det inte syns.
är likadan! visar sällan att jag mår dåligt. men du förtjänar att bli tagen på allvar ändå. belys hur jävla svårt du har att prata om det/visa det. kräver ju en del ifrån dig också.. att bli bättre på att vara öppen om det. när folk förstår att du stundvis mår skit så kanske du får bra utbyte av det i form av socialt stöd. det är bättre att prata än att inte prata, liks. om du känner att du mår så dåligt över det att det påverkar din livskvalité är d nog värt att söka hjälp (om du inte redan har gjort det).
Lounge:
är likadan! visar sällan att jag mår dåligt. men du förtjänar att bli tagen på allvar ändå. belys hur jävla svårt du har att prata om det/visa det. kräver ju en del ifrån dig också.. att bli bättre på att vara öppen om det. när folk förstår att du stundvis mår skit så kanske du får bra utbyte av det i form av socialt stöd. det är bättre att prata än att inte prata, liks. om du känner att du mår så dåligt över det att det påverkar din livskvalité är d nog värt att söka hjälp (om du inte redan har gjort det).
alltså det tar så himla mycket energi utav mig att ens säga, "jag mår så himla dåligt", till och med till min mamma. Och om det inte händer så mycket när jag sagt det så orkar jag inte bre på för jag känner mig löjlig och dramatisk. Mamma säger alltid att "det går över", men det är väl för att hon inte förstår. Har aldrig berättat om min ångest. Eller jo, för en person, han fick till och med ta hand om mina panikångestattacker, men vi är ej vänner längre pga att puckot blev kär i mig och sen försvann han när han skaffade tjej. Är jag med någon idag och får panikångest så går jag in på toaletten.
Saknar att ha någon att dela alla djupa och mörka tankar med. Men tror inte att någon utav mina vänner skulle förstå pga de har haft det så lätt känns det som, de är alltid glada. Den som skulle kunna förstå och kanske till och med vet är min roomie men hon tycker det är jobbigt att hantera sånt här och vet inte vad hon ska göra så hon låter bli.
Fingerprints:
alltså det tar så himla mycket energi utav mig att ens säga, "jag mår så himla dåligt", till och med till min mamma. Och om det inte händer så mycket när jag sagt det så orkar jag inte bre på för jag känner mig löjlig och dramatisk. Mamma säger alltid att "det går över", men det är väl för att hon inte förstår. Har aldrig berättat om min ångest. Eller jo, för en person, han fick till och med ta hand om mina panikångestattacker, men vi är ej vänner längre pga att puckot blev kär i mig och sen försvann han när han skaffade tjej. Är jag med någon idag och får panikångest så går jag in på toaletten.Saknar att ha någon att dela alla djupa och mörka tankar med. Men tror inte att någon utav mina vänner skulle förstå pga de har haft det så lätt känns det som, de är alltid glada. Den som skulle kunna förstå och kanske till och med vet är min roomie men hon tycker det är jobbigt att hantera sånt här och vet inte vad hon ska göra så hon låter bli.
jag förstår det, men kanske tar det mer energi att bära på det själv. eftersom du aldrig har berättat om ex. panikångestattacker så är det nog lätt att tro att ingen kommer reagera på dina problem. kanske du delger alldeles för liten bild. nu menar jag inte att dina vänner kommer komma som ridande på häst och rädda dig, kanske reagerar d som din sambo, men vissa kanske faktiskt är till en hjälp, trots att de jämt verkar glada och lättsamma, kanske de använder sig av exakt samma metod som du gör, att dölja det. det är inte roligt att bära på sådant där själv, att stänga in sig på toaletten vid panikattacker och så. men jag förståååååååååååååår att det är jobbigt att prata om, men kanske man tjänar på att försöka mer. jag har börjat försöka mer. det har gett mig en del. du får berätta om jag är helt ute och svirar här. bara så du vet får du alltid höra av dig till mig om du mår dåligt och vill prata. jag vet inte om jag kan vara till så mycket hjälp men vill att du ska veta att jag finns här iaf. blev ledsen när jag läst det du skrev i denna tråd!
