vet inte vad jag ska göra.. mår skit, har varit utsatt för sexuellt ofredande och det kommer verkligen inte ut ur mitt huvud.. har självmordstankar varje dag, har pratat med psykologer, ätit sömntabletter och antidepp typ.. inget hjälper! vad fan gör jag?! ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
orkar inte säga till någon hur jag mår längre eftersom jag inte vill oroa dom.. vet inte vad jag ska ta mig till.. fortsätter det här så finns jag snart inte mer! har inte orken kvar längre till att kämpa..
Jag säger som Mr Garrison i den här frågan :<
tack för ett mycket, mycket bra svar =)
Vad är värst då, att du har ångest, lr bilderna som rullar?
Livet går vidare, lr rullar om man hamnat i rullstol
Om du går runt med självmordstankar har din omgivning en jäkligt skälig anledning att oroa sig, och de som oroar sig kan hjälpa dig att må bättre. Hur svårt det än kan tänkas vara så är enda lösningen att snacka med först föräldrar, vänner etc alternativt polisen, bris m.fl. Klart som fan att de ska oroa sig, det är något positivt just nu.
Du kommer att må bättre, även om det inte känns så nu![[love]](/img/smilies/love.gif)
jag har ångest... varje dag, bilder rullar runt i huvet om det händer något liknande som hände då.. alltså allt är så invecklat..
alltså, jag säger intetill någon hur jag mår längre.. jag har försökt med allt, ätit tabletter, varit hos psykologer, försökt lagt in mig på psyk.. inget hjälper.. och då är det ingen vits att säga som det är längre tycker jag.. folk tröttnar på mitt klagande.. det vet jag.
Finns det inget som kan bryta rullandet?
Lr är det de att dom triggas igång så lätt?
Men har du rullat fram dom för psykologen?
När dom har rullat miljoner gånger kommer du va van vid dom, så de väcker inte lika starka känslor längre.
alltså jag har pratat om det här med så många, så många gånger, känns bara värre och värre efter varje gång..
LineGustavsson:
alltså, jag säger intetill någon hur jag mår längre.. jag har försökt med allt, ätit tabletter, varit hos psykologer, försökt lagt in mig på psyk.. inget hjälper.. och då är det ingen vits att säga som det är längre tycker jag.. folk tröttnar på mitt klagande.. det vet jag
Jag tror att du behöver inse att du kanske inte kan lita på dina egna känslor om vad folk (särskilt professionella psykologer m.fl.) anser om ditt "klagande". Antagligen är många villiga att hjälpa men du själv spärrar av relationen med självförakt och andra neurotiska fasoner (vilket förstås är helt naturligt vid traumatiska upplevelser).
Vad tror du själv är den största anledningen till att det inte har hjälpt tidigare att prata med psykologer eller kamrater?
LineGustavsson:
alltså jag har pratat om det här med så många, så många gånger, känns bara värre och värre efter varje gång..
Vad tror du att det kan bero på?
en del säger bara "borde du inte ha kommit över det här nu?" och då är det liksom bara "okej, tack för det, nu kan du skjuta mig:)" då känns det bara som jag är töntig för att jag klagar om det eller vad man ska säga..
respons:
Vad tror du att det kan bero på?
ingen aning ... ![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
LineGustavsson:
ingen aning ...
Fundera över det. Är det på grund av att de missförstår dig eller inte är intresserade, eller att du själv kanske inte orkar öppna upp dig om vad som hänt?
LineGustavsson:
en del säger bara "borde du inte ha kommit över det här nu?" och då är det liksom bara "okej, tack för det, nu kan du skjuta mig:)" då känns det bara som jag är töntig för att jag klagar om det eller vad man ska säga..
Säger din psykolog det? Kul typ. Be om att få en som inte är reteraderad?
