Forumet - Jag orkar bara inte längre...

Jag orkar bara inte längre...

273 0 29
Jag kan bara inte längre...
Alla lärare och "klasskompisar" i min skola säger hela tiden att jag inte har någon framtid, att jag inte är värd något.
Det gör ont som fan och jag vet inte vad jag ska göra.
Det som skrämmer mig mest är att jag har tidigare planerat att min framtid ska vara självmord, så att jag slipper lida av att veta att jag inte är värd något.
Jag tror också att jag börjar höra röster.
Inte så mycket ljud, men jag känner ungefär tankar.
Alla säger att jag borde dö och att jag inte är värd något.
Jag kan aldrig få dom att sluta.
Jag är inte galen, ifall ni tror det, jag är bara väldigt ledsen. Det har jag varit länge.
Varför finns det inga snälla röster?
Varför kan dom inte peppa en när man är nere?
Varför måste jag höra dessa jävla röster varje dag?
Jag hatar detta...
Hur fan tänker jag ibland?
Hur fan kan min framtid vara att dö?
Hur fan kunde min mamma lämna mig igen?
Hur fan kunde mina "kompisar" skämta om min mamma?
Hur fan kunde detta hända?

Snälla svara.
simommrt1:

Hur fan kunde detta hända?


Ibland är det svårt. För vissa är det svårare. Det är varken rättvist eller okej. Att du ska behöva ta sån skit från människor runtom dig är inte heller okej. Du är värd att må bättre och du har all chans i världen att ta vara på den rättigheten! Det svåra är att kämpa sig igenom det jobbiga. Jag vet att det låter klyschigt och att man inte ska nämna ålder, men du är bara fjorton än, du har så många år kvar på dig att få det att bli bättre.

Att dina lärare säger sådana saker till dig är typ det vidrigaste någon med det ansvar en lärare har kan göra. Kan du prata med rektorn om det här? Har ni en skolkurator du kan vända dig till? Du behöver lassa av dig, prata med någon som kan ge dig stöd, ordentligt stöd, för det här kan ju inte vara lätt att gå runt och bära på.

Jag hoppas att du inte väljer att ge upp, för jag kan inte ens räkna hur många jag har träffat som säger att de är så JÄVLA glada att de inte gav upp just när de var 14. Jag också. När jag var tretton var jag övertygad om att jag inte skulle hinna bli fjorton innan jag tog mitt liv, men jag vände det, jag sökte hjälp och jag fightades för mig själv. Det kan alla göra.

Lycka till! [love]
världen är full av onda männsikor. du har haft oturen att hamna mitt bland en massa sådana människor.
Du har ett syfte! Det är bara till att leta efter det syftet.

Tills dess tkr jag du ska hitta nya människor. Tro mig. alla är inte som dina kompisar verkar vara. Det finns kärleksfulla människor. massor av dem.

Självmord är inte nån lösning på nått problem. inte ett enda! Det blir ALLTID bättre. Jag har gått igenom en svår tid. jag går fortfarande i skuggan av den tiden. men jag kämpar vidare för att jag vet att det kmr bli bättre.

KÄMPA!

Spana också in:

timeisrunningout:

Och vad gäller rösterna: Ju snabbare du söker hjälp för dem desto bättre. Jag har flera vänner som hör röster men som klarar sig alldeles utmärkt och har vänt de hemska upplevelserna till något starkt och viktigt. Det gååår! Lovar!


Tack, så mycket.
Jag trodde att jag höll på att bli knäpp.
Här om dagen kröp jag bara ihop i sängen och höll för öronen, hoppades på att allt skulle bli lugnt och tyst.
Det gick inte.
Jag låg ihopkrupen i runt 30 minuter och önskade att allt skulle försvinna.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Mitt humör ändras.
Först är jag glad, sen trött som fan..
Sen mår jag skit..
Det kan kännas så svårt vissa dagar att man inte vet vart man ska ta vägen... Men tro mig, det finns alltid någon där ute som kan få dig att må bättre... Främling eller vän... Du är inte ensam.

Tycker du borde söka upp en kurator... Eller gå till en barnmorska där du bor så kan hon kanske fixa någon som du kan gå och prata med. För det är extremt viktigt, att få prata ut om alla känslor man har inom sig.

Det är aldrig ok att gå runt med självmordstankar eller tro man är inte värd något. För du är värd något. Fortsätt kämpa på. Ge inte upp.
simommrt1:

Jag kan bara inte längre...
Alla lärare och "klasskompisar" i min skola säger hela tiden att jag inte har någon framtid, att jag inte är värd något.


sök hjälp nu! prata med någon. ingen har rätt att säga sånt till dig. och alla har fel det kan jag lova dig. alla är vi värda nåt och alla har vi en framtid.

jag har/hadde också problem med sjävmordstankar osv så jag vet hur det känns

prata med nån! bup, förälder, kurator, nån på internet. vem som helst
simommrt1:

Jag vet inte vad jag ska göra.


Du ska söka hjälp. Det är inte farligt och förhoppningsvis får du en bra kurator som kan hjälpa dig med problemen. Om rösterna fortsätter kan du få medicin för dessa, antipsykotisk medicin som underlättar för dig. Det kanske låter läskigt men det är ingen fara. Det viktiga är att du får hjälp och att du själv vågar ta steget att söka det.

Om du träffar botten kan du bara gå uppåt! [smile]
simommrt1:

Ändrar det mitt beteende eller får mig att höra sämre?`


Det ändrar inte ditt beteende mer än att du möjligtvis kommer ur depressionen lite mer, blir gladare och orkar mera. Det påverkar inte din hörsel på något vis då rösterna du hör inte är riktiga utan är ett fenomen din hjärna skapar, en hallucination.
timeisrunningout:

Det påverkar inte din hörsel på något vis då rösterna du hör inte är riktiga utan är ett fenomen din hjärna skapar, en hallucination.


Vad för typ av hallucination?
Sen så vill jag gärna få hjälp och vara ärlig, men...
Världens syn på psykiska problem och svårigheter, så känns det så jävla tungt...
simommrt1:

Men, det känns så verkligt...


Jo, jag förstår det. Det är därför många inte vill söka hjälp om de hör röster, de har ingen sjukdomsinsikt och förstår inte att det inte händer på riktigt. Men det finns hjälp att få, ju snabbare du går och pratar med någon (t ex din skolkurator) desto fortare kan du få hjälp med det. [smile]
timeisrunningout:

Jo, jag förstår det. Det är därför många inte vill söka hjälp om de hör röster, de har ingen sjukdomsinsikt och förstår inte att det inte händer på riktigt. Men det finns hjälp att få, ju snabbare du går och pratar med någon (t ex din skolkurator) desto fortare kan du få hjälp med det.


Vad händer ifall det inte försvinner?
Ska jag bara ta medicin varje gång jag börjar höra röster?
Man kan tro att det inte finns en utväg när det är sådär svart. Man kan tro att den enda fungerande lösningen är att begå självmord, man kan känna att allting är hopplöst. Jag har också gjort det, var HELT övertygad om att min framtid var död, eller att hamna på psyket efter misslyckat självmordsförsök.

Men det blir bättre, det finns lösningar. Kanske inga som uppenbarar sig, kanske inga som finns just för stunden. Men dom KOMMER! Man kommer att må bättre.

Ett steg i rätt riktning är att försöka få hjälp. Prata med en förstående person som kan hjälpa dig att få hjälp.

Det blir bättre [love]
Det är förjävligt att folk kan säga så till dig. Jag hoppas att du vågar söka hjälp. Att du hitar någon som du kan prata med. Det kan ju vara vem som hälst bara du får ur dig hur du känner. Du borde säga till rektorn att lärarna säger så till dig. Jag hoppas du orkar kämmpa på [love] det kommer att bli bättre [smile] många kramar [love]