Forumet - Jag orkar inte mer!

Jag orkar inte mer!

353 1 3

Hej! Jag är en tjej på 14 år och går i 8an. I förskolan började mina före detta kompisar mobba mig dom band fast mig uppe i skogen långt in (dom ett 2 år äldre en mig)  dom band fast mig och pojkarna pissade på mig , tjejerna stod bara bredvid och skratta. Dom hade fått tag på en tejp och tejpa min mun då jag inte skulle kunna skrika på hjälp.dom lämnade mig där innan lektionen börja. De ringde polis och missing people (stav)

Var ute och leta efter mig. Jag var fast bunden ute under natten i minus grader.

Dagen efter hittades jag. Dom tog in mig och värmde mig. Såg hur alla ansikten var röda ..

Dom fråga mig vem som hade bundit fast mig och så berätta jag att det var dom,

Men dom slutade ute dom tog min jacka oh slängde den i soptunnan,tog mina skor och kasta i väg, kallade mig horunge,bajsunge,tönt,idiot,oönskad,oälskad,luktar apa, gorilla, när vi hade idrott brukar tjejerna ta mina kläder och slänga in hos killarna och dom slängde kläderna i duschen. Så här fick jag stå ut tills klass 5. Nu har jag bytt skola .. Dom har förstört hela mig. Självförtroendet, litar inte på någon,självmordstankar allt. Vill bara lägga mig på rälsen och vänta in tåget :,(

Jag har ingen ork att stå upp och vara stark, alla tror jag är dum i huvudet för att jag är tyst oh rädd, min mentor är snäll och bryr sig, hon är som en extra mamma för mig. Men min svenska lärare svingar mig till grejer, hon är tyken mot just mig. Att låtsas vara lycklig är inget jag vill mer, jag gråter varje dag även om inget har hänt, jag skär mig hela tiden. Jag har ingen kraft,jag är värdelös min familj stöttar ut mig  och jag har inga vänner! Livet är skit och vi ska alla dö någon gång, men snart vet jag hur det känns att vara lycklig på andra sidan. Var tvungen att skriva av mig. Tack för att ni läste<3

Du är inte värdelös för vad andra utsätter dig för, det är snarare dom som är ointelligenta och saknar brist av medmänsklighet. Det är inte ditt fel att du råkat ut för dessa människor. Kontakta kuratorn på din skola, så har du någon att prata med och någon som kan stötta dig. Prata med dina föräldrar om hur det verkligen ligger till, det är ingenting att skämmas för. 

Håller oxå med fru liten.

Har själv funderat på att ta självmord och har även försökt några gånger, inte av samma anledning som du dock men liknande. 

Jag mådde jätte dåligt och började med droger redan när jag var 13, nu har jag vart utan droger ett tag och mår skit dåligt men tänker ofta på att min mamma skulle må jätte dåligt om jag tog självmord. Även fall det känns som om ingen i min familj gillar/älskar mig vet jag innerst inne att dom gör det.

Är nästan helt säker på att din familj egentligen älskar dig oxå, anledningen till att dom stöter ut dig kan ju bero på att dom är oroliga för dig och inte vet vad dom ska göra. 

Själv har jag inte vart i skolan på 2år pga att folk säger usch vad det luktar så fort jag kommer in i korridoren, till och med lärarna... Bara för att jag röker.

Försök att tänka att det kommer bli bättre, och gör saker som du mår bra av. Om det är jobbigt att vara hemma, gå ut och ta en lång promenad eller nåt. Fungerar för mig ibland, men det bästa är att prata med en kurator eller psykolog.

Men börja aldrig med droger, det gör inget bättre i längden bara just för stunden. Kan tillägga att jag oxå är 14.