Forumet - Jag saknar honom så mycket.. hjälp!!

Jag saknar honom så mycket.. hjälp!!

2184 0 5

Tackar er så hemskt mycket som tar sin tid och läser detta! 

Mitt ex och jag gjorde slut för ca 5 månader sedan, vi var tillsammans i 1 år och har varit jätte bra vänner innan dess (sen 2011). Jag älskade honom så mycket, och han mig. Jag har aldrig älskat någon lika mycket som jag älskade honom.. För 5 månader sedan, snackade han skit om mig till sina vänner (grovt skitsnack). Jag fick höra det, men han vägrade och erkänna det. Tillslut erkände han det och bad om förlåtelse så många gånger, jag sa att om han verkligen älskade mig skulle han aldrig sagt sådana saker om mig. I 1 månad vart jag så ledsen, det han sa var verkligen över gränsen, alltså verkligen. Jag har tänkt på honom varje dag och så mycket de senaste 5 månaderna. Han kontaktade mig mycket de 3 månaderna och bad om förlåtelse, jag sa att jag inte vill ha någonting att göra med honom alla gångarna. Till mina nära vänner, har han sagt att de ska försöka prata med mig om detta så jag förlåter honom. Tillslut sa han, om hon så gärna inte vill måste jag acceptera det. Nu har han ej kontaktat mig på ca 2 månader. 1 månaden vart jag hemskt ledsen, andra, tredje och fjärde månaderna var jag mindre ledsen. Jag glömde nästan honom, fast tänkte på honom varje dag ändå. Jag såg honom för första gången på 5 månader idag, jag vart så chockad, tror faktiskt jag fick en black out. Nu när jag såg honom, kom alla känslorna tillbaka. Mitt hjärta bara brann, jag ville bara krama om honom som förut. Älskar honom så mycket, han vet inte det.. Han vill så gärna få tillbaka mig, men han tror att jag inte vill ha något med honom att göra. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, det han gjorde mot mig var väldigt grovt. Jag vill inte älska honom, men tyvärr. Vad ska jag göra?

Inga kommentarer

Senast ändrad 11 Mar 2014, 23:08 av vanligtjej
Tråden har 5 svar. Sortera efter:

Bästa svaret

Skulle du kunna lita på honom igen? Om ja, prova. Om nej, då är det ingen idé att ens fundera och det är "bara" att försöka traggla sig vidare.  

Det är ingen barnlek att gå vidare från någon man älskar, det vet alla som varit med om det, men det enda man egentligen kan göra är att just gå vidare. Fortsätt bara leva som vanligt, hitta på saker du tycker är riktigt kul. Hitta de aktiviteter där du inte längre tänker på allt det där jobbiga - det är skönt att hitta det där som får en att släppa det helt för en stund. Men gråt också ut, det krävs några  timmar här och där då man behöver vara ledsen. När du är klar med det är det bara att hoppa upp igen och inte se det som ett nederlag att du behövde vara ledsen en stund, man bara vara ledsen ibland för att bearbeta det. Tillslut kommer du upptäcka att du blir ledsen mer och mer sällan och en dag kommer du känna att du inte behöver gråta över honom längre. Och den vinsten är värd allt slit, jag lovar!

Herregud! Fick lite tårar i ögonen då jag läste. Du känner att du inte kan gå vidare, det känns som en omöjlighet att du någonsin ska bli lika lycklig igen, och inget spelar någon roll utan honom, ungefär? Då mitt ex dumpade mig så kände jag mig precis så, det tog mig ett halvår för att komma över honom, och 13 dagar för att sluta gråta, och jag hade inte heller någon aptit. Utan mina underbara vänner så tror jag att jag fortfarande skulle ligga på sängen och gråta. Vi hade varit tillsammans i över ett år, då han plötsligt ringde och sa något i stil med "Jag har inga känslor för dig mera, jag har känslor för en annan, så jag gör slut!". 4 dagar senare så blev han tillsammans med en annan tjej. 

Ifall jag inte skulle ha varit med om detta så skulle jag antagilgen säga "Umgås med vänner, strunta i honom." Men nu vet jag. Jag kännde själv en omöjlighet att förälska mig i någon annan, och tyckte att nu skulle jag aldrig mera bli kär. 

Så, nu ska jag berätta hur jag kom över detta, ifall det skulle hjälpa dig! :)
Sekunderna efter att vi hade avslutat samtalet så visste jag inte riktigt hur jag skulle gå till väga. Jag kände liksom ingen sorg då, utan min hjärna tänkte bara "Skönt att slippa honom." Men ungefär 3 timmar efter det så började tårarna komma, och kunde varken sova eller äta. Det var sommarlov så hade som tur ingen skola att kämpa med. Min bästa vän stöttade mig sjukt mycket, trots att jag i hemlighet blev förbannat på henne när hon försökte säga grejer som "Livet går vidare" osv. Jag hade ingen lust att umgås med någon, jag ville bara ligga i min säng under täcket och tänka. Jag hade en Teddybjörn som jag fått av honom, och att ligga och dofta på den och gråta ännu mera var bra för mig, det gäller att få ut alla tårar. Efter nästan två veckor så kom min bästis in i mitt rum och drog med mig ut, jag ville verkligen inte. Men motvilligt så gick jag med på att komma ut till "omvärlden". Träffade andra kompisar, och fortsatte sedan efter det att börja träffa kompisar igen. Då hade jag klarat steg 1. Jag var fortfarande ledsen över vad som hade hänt, men kunde leva ett normalt liv iallafall, träffa kompisar, äta och sova utan problem. Tårarna kom tillbaka lite nu och då, men kännde mig iallafall levande igen.

Tänkte på honom varje dag i ett halvår efter det .. saknade honom, och var ledsen. Började sedan i en annan skola (började studera) och träffade en kille på klassen som var awesome ... och det var han som fick mig att komma över mitt ex. 

Så, försök inte med våld att komma över honom, jag tycker att du ska försöka överleva bara, och någon gång så kommer en ny kille, och fast det låter motbjudande just nu, killen kommer att sno ditt hjärta, och plötsligt har du kommit över ditt ex! :)

I mitt fall så var det även så att efter nästan 2 år så kontakade mitt ex mig igen, och sa att han hade gjort fel val, han ångrade att han lämnade mig, och han sa att han saknade mig och bläbläblä. Då var jag riktigt skadeglad, ville liksom att han också skulle få sin tid att må dåligt över vad han hade gjort.

Önskar all lycka till dig!! Ifall du vill prata med någon så är det bara att skriva till mig Glad

Det är skitsvårt att reparera relationer om ni inte haft tillräckligt med tid på varsitt hål utan kontakt. Ge det ett par till månader. Eller esch, vem är jag att säga så. Vet hur hemskt det är jag är själv i den sitsen. Men jag kväver mina känslor med att träna istället för att kontakta gamla rester.  För jag har insikt att jag tar den kärlek jag får oavsett och det är skit. OBS att träffa en ny kille fungerar. Men det kan bli destruktivt, fast who cares så länge man slipper känna dödssaknad. 

 

Spana också in:

Att snacka skit om sin partner bakom ryggen av sin partner är respektlöst. Det är inte okej. Och det finns inget som tyder på att han inte skulle göra det igen. Om jag hade en partner som pratade bakom min rygg om mig, och sa hemska saker så hade jag gjort slut där på plats. Tillit är grundläggande i förhållande.

Om ni bestämmer er att bli ihop igen så kommer det inte vara som första gången. För tilliten är borta och kommer ta tid att bygga tillbaka.

Jag skulle säga att du borde gå vidare, alla förtjänar en partner de kan lita på. Det är ju trots allt en av orsakerna man vill ha en partner. Det är jobbigt att gå vidare. Det tog mig månader att gå vidare, på riktigt, när jag och mitt ex gjorde slut (Ihop 3 år, första förhållandet, lgh, hund tsm). Och det är okej att det tar tid. Alla läker olika snabbt, men tiden läker alla sår. Hur klyshigt det än låter.