Forumet - Jag stöter bort folk :(

Jag stöter bort folk :(

800 2 9
Jag undviker att umgås med folk för jag få sån ångest att planera något jag ska göra, tex om jag bestämmer att jag ska gå på bio med en kompis så får jag ångest och ont i magen för att jag har något att passa typ. Det har gjort att jag alltid hittar på ursäkter för att inte vara med mina vänner. Dom frågar hela tiden om jag vill göra något efter skolan eller på helger och jag kommer alltid på en ursäkt för att inte vara med dom. Även fast jag vill vara med dom fast jag får sån ångest när jag bestämmer att jag ska va med någon. Två av mina vänner har till och med slutat prata med mig för att dom är sura för att jag alltid hittar på ursäkter för att inte vara med dom. När jag väl är med vänner så är det väldigt kul och jag är väldigt social då. Jag är så ensam fast det är ju mitt egna fel. Men jag vet inte vad jag ska göra för att inte få ångest så fort jag ska vara med någon. Det är samma sak med folk jag chattar med på internet. Jag kan chatta med en person i några dagar sen slutar jag bara skriva helt med personen men jag vet inte varför. Jag stöter bort folk som bryr sig om mig. Min mamma brukade alltid fråga hur jag mådde och vi pratade om allt och umgicks men nu pratar vi nästan aldrig och vi gör aldrig saker tillsammans. Vad fan är det för fel på mig. Jag stöter bort alla jag älskar men jag vill inte det. Vad ska jag göra för att inte stöta bort fler personer och inte få ångest över att träffa personer. 

Spana också in:

Försökte/försöker tvinga mig att göra saker ändå. Vet dock inte om det ger något. Ibland kul ibland inte.

Däremot har jag svårt att själv styra upp nått med andra människor just pga..
"Aeh.. fast vill jag göra det? Äeh.. ptjäeh? nä?  Och om jag inte vill.. är det inte elakt mot de jag försöker styra upp det hela med.. att inte ha nån motivation för att göra nått..
nä.. då skiter jag nog i det.... "

Och tillslut "fattar" människor att man inte vill vara med dem och man tappar kontakten.
Fast det inte alls är så. Man e bha lite.. som man é...

Mådde dåligt över det nyligen. Men just nu tänker jag inte så mycket om det.
Det finns nått fint att vara själv. Problemet är de stunder man inte vill vara det dock..
Kanske värt att kämpa för att göra det stunderna lättare..

eller nått..

tänker fortfarande att det är nån form av grundpelare att man måste vara social....
så om det öppnas en social lucka så brukar jag ta den.. och det är nog rätt värt 90% av gångerna.


Vad skrev jag precis? Det började på ett sätt.. sen slutade det motsägelsefullt.. Eller nått..
Jaja..



Summa sumarum: Det skaver. Men det går att hitta ro i det om man fattar vad det e för nått.
(Skeptisk)
Intressant. Har haft lite av samma problem, innan jag insåg att det sociala stödet var precis det jag behövde för att bli lyckligare, eller bara för att känna mig tryggare. Det är absolut ingenting som måste gälla för dig, utan det är bara utifrån det jag har formats till..

Ett kort svar är att du kanske ska försöka engagera dig mer i relationer. Både föreslå egna aktiviteter för dina kompisar, såväl som att hänga på dem och visa att du uppskattar hur de finns där. Iallafall för att eventuellt behålla dem, och för att ha någon att prata med om allt. Kan det vara något särskilt du tänker mycket på just nu, som tynger dig? Ex. Skola, hemmet, föräldrar, jobb osv? Kanske det finns en annan ändring i ditt liv som borde göras? 

Skulle annars rekommendera att du träffar en psykolog eller liknande, om det känns som att det skulle passa dig. Kan ligga någonting djupare i detta, som kan vara värt att prata ut med någon du litar på..

Hoppas att det hjälpte en aning. Lycka till!
Ändra ditt dåliga beteende, det handlar om hur Du är och vad Du gör och det är bara... just det Du som kan ändra Dig själv.

Säg till dina vänner varför du bara hittar på en massa ursäkter för att du känner ångest osv. Så kanske de förstår dig och om du känner ångest när du ska träffa en vän så kom ihåg hur trevligt ni har det och att det är värt att ha den där ångesten i slutändan, du bör dock jobba med att bli av med ångesten att du ska bli ett med den, kunna styra den.