Forumet - Jag tänker alltid på saker, du då?

Jag tänker alltid på saker, du då?

41 0 34
Det började med att jag inte kunde vara i nuet, längtade alltid efter saker, men glädjen i att få det man vill ha blev mindre än förväntan, och till slut kunde jag inte ha någon förväntan.

En uppblåst fantasivärld gör verkligheten löjlig, liten och otillfredsställande.

Jag har inga rutiner för att klara av mig själv.

Det enda jag vill ha är att någon jag bryr mig om bryr sig om mig. Men hur är det möjligt när jag inte ser själen i folk, utan bara kött som rör på sig, korkade tröga apor. ?

Kan inte bygga förhållanden, jag börjar glida ned i mig själv och är snart totalt ocharmig, oförmögen att existera i nuet. Och då förlorar jag alla vackra tankar; de som inte är den här. Den sista rännilen som torkar ut. Smuts på glasögonen jag ser världen genom.
emery:

SHAKE IT OFF


Det ska inte vara så att jag stillastående är värdelös, jag vill uppnå perfektion.

Det är något viktigt här som jag glömmer om jag "skakar av".

Blir som andra, trög och närsynt, när jag kompromissar mina intressen. Är det verkligen bättre att vara sämst än att inte vara alls?

(skriver jag för luddigt?)

Spana också in:

Brk g:

Klart jag måste skriva så att ni fattar. Jag skriver ju inte till mig själv

Men det blir svårt att formulera det så. Ber att få återkomma, .


Jag förstår dig. Jag är också djup - verklighet är luddigt, det djupa, idéer och drömmar fascinerar mig. Men jag tror det är viktigt att vara närvarande. Då och då iallafall. Den här världen är faktiskt också vacker, himlen, natten, mörkret och musiken är riktigt härlig. [cute]
Anarkandi:

Den här världen är faktiskt också vacker, himlen, natten, mörkret och musiken är riktigt härlig. [cute]


Jag tycker inte det, något kliar i hjärnan och kroppen och jag kan inte uppskatta sånt.

Ögon i en plåthink:

Utveckla detta.


Konstruktiv tankeutveckling kräver stimuli och dynamik, något jag berövar mig själv. Tvångstankar.
Brk g:

Varför rekommenderas det?


För det första känner du dig jäkligt instängd, och det är bra. Det är som att gå runt i en stor bubbla som stänger ute världen och allt ont den medför - okej, inte allt kanske, det beror på bubblans densitet.

En logisk följd av detta blir också att du lär känna dig själv på ett annat sätt. Du har ju helt enkelt inget annat val. Jag har märkt att det är lättare att analysera mig själv när jag är i denna bubbla. Dessvärre blir det förstås svårt att ta in associationer, lära sig av andra, till och med lära sig av böcker, ord, bokstäver etc. Katter.

Nej, inte katter. Katter har inte så mycket med saken att göra.

Med mera.

Brk g:

Jag läser alltid dina inlägg och tänker "han är lite som jag".


Jag känner igen mig i många av dina inlägg.
Ricochet:

Dessvärre blir det förstås svårt att ta in associationer, lära sig av andra, till och med lära sig av böcker, ord, bokstäver etc.


Precis, tänker alltid bara "det där är en skugga av en tanke jag redan har", när jag läser någon bok som skall vara bra och viktig. Eller att det är ett drama som tilltalar väldigt basala känslor. Jag är inte så intresserad av den där tillfälliga glädjen; möjligtvis skulle jag vara det om jag hade någon att dela den med. Och jag vill heller inte veta av någon som är klipsk och bildad av externa källor, det känns så falskt, och fel. Vill att det ska vara någon som är lika inåtvänd som jag.

Ricochet:

Det är som att gå runt i en stor bubbla som stänger ute världen och allt ont den medför - okej, inte allt kanske, det beror på bubblans densitet.

En logisk följd av detta blir också att du lär känna dig själv på ett annat sätt.


Ja, men hur mycket är självkännedomen värd om man aldrig kan uttrycka sig? Jag tror att man måste hitta någon slags balans. Det kommer nog både du och jag göra.

Jag längtar ofta efter att bli gammal, för då är man så mycket säkrare i sig själv, men samtidigt tar man sig på mindre stort allvar. I alla fall om man sköter sig rätt nu när man är ung och "skapar" sig själv.
Srbija:

Det som skrämmer mig allra mest är vetandet om alla människors egoism, vetandet om att altruismen inte existerar.


Det är fasansfullt, när man väl stannat upp och börjat tänka på det.

Vincenco:

du påminner om JD från scrubs


Det där kan ha varit den värsta förolämpning jag någonsin tagit emot.