Forumet - Jag trodde jag skulle dö..

Jag trodde jag skulle dö..

171 0 21

Spana också in:

där är...jag vet faktiskt inte..det var så mörkt och jag såg ingenting.

jag orkade inte med 1 dag till med mobbning mot mig så jag och min kompis tänkte sticka.
Jag har stått ut i flera år och jag hade en vuxen att prata med som förstod mig..hon är allt för mig.
Mina föräldrar förstår mig inte, men jag visste att det kanske skulle vara det sista.

min kompis tappade sin piercing och gav upp.
Jag var så envis just då och hade bestämt mig för att fortsätta även fast jag var ensam.
Jag gick och gick och det var mörkt..sen så följde jag ett ljus och kom till några radhus.
Mina vänner hade försökt ringa mig och jag sa åt min kompis att säga åt Helena-som hon heter. att jag hade stuckigt. när jag gått i 2-3 timmar så fick jag ett sms om att polisen letade efter mig, om jag skulle svara i mobilen så skulle dom spåra mig.
jag stängde av mobilen och sen så slog jag på den.
Allt blev suddigt av mina tårar och jag tappade uppfattningen av verkligheten.
När jag väl såg igen så var jag mitt i en okänd, mörk främmande skog någonstsns som jag inte visste att befann mig.
Helena hade försökt att få tag i mig och det var kallt, jag var trött och satte mig ner på marken.
Jag höll på att bryta ihop av allt som hänt mig.
Mobilen ringde och det var Helena.
Ska jag svara? Jag beslöt mig för att det var det enda jag kunde göra..min väska vägde hur mycket som helst!
Vi pratade i säkert en timme och jag ville inte prata med polisen.
Jag ville inte bli funnen heller.
Jag kunde inte gå, mina fötter var blöta och dom värkte jag forsatte gå med telefonen mot örat och föll flera gånger innan jag satte mig ner.
Jag hörde hur orolig hon var, vi pratade i säkert 1 timme och mitt batteri dog.
Jag var vilse helt enkelt.
Jag fick nästan panik och min mobil ville inte lyssna på mig, det kändes som om jag skulle börja brinna.
Helikoptern letade efter mig.Den var precis över mig.
Den såg mig inte hur mycket jag än försökte.
Jag gav upp och gnistan med hopp var borta..helt borta!
jag trodde jag skulle dö...så varmt men ändå så kallt.
Jag skakade och jag kunde inte se något..det såg ut som skuggorna runt omkring mig tänkte äta upp mig eller döda mig..
Jag såg bara månen som lyste på himlen.
Jag sov nog en stund för helikoptern väckte mig och den var tillbaka...jag skrek tills jag var hes...men ingen hörde mig... [love]

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


KingGurka:

Necrade du inte just en halvårsgammal tråd om precis samma sak? Räckte inte det?


Jo..Nej det gör det inte.
Det var inte du där ute..det var jag.
Jag behöver skriva av mig.
Du förstår kanske inte...men det finns andra som gör det [love]
Jag skriver här vad jag har varit med om för att jag ska kunna lätta allting!
Jag kämpar för att må bättre...jag har kämpat i den där jävla fucking skolan i 4 år!
jag har varit mobbad och jag kräver ingen uppmärksamhet alls!
Jag vill kunna klara mig igenom det här utan att ni ska säga..åhh...upmärksamhetshora!! eller vad fan ni nu säger!
Ni kan tycka vad ni vill..det är bara för att jag INTE är som ni som ni säger det högt!

Tyck vad ni vill..Men ni behöver inte säga det högt!
Jag tål kritik men inte just nu..jag träffar 4 psykologer 1 gång i veckan och i morgon måste jag möta alla..Hela skolan är informerad av detta.
Det är tack vare min vän och Helena som jag sitter här idag..Poliserna sa att jag kunde ha dött..Jag gav upp mitt liv där ute och väntade på döden..det kändes som om jag brann utan eld..!

Vet ni hur det här är?

Tänkte vä det...
Ni behöver inte skriva något tillbaka..men jag har det inte så lätt...[love]