Forumet - jag vet inte.

jag vet inte.

7549 1 184
Våren är sämst. Finns i ärlighetens namn inget bra med våren. Årstiden man förväntas älska, innebär egentligen bara längre dagar att ta sig igenom,  fler stela leenden; tillgjorda för att Inte verka oartig. Mer hud som ska visas, promenader som ska promeneras, mål som ska kämpas för att uppnå. Har inte ens nåt mål. Blir alltid deprimerad av våren. Första våren utan mor vid min sida. Förstå våren utan någon vid min sida. Ensam. Kanske att det är bäst så.

Spana också in:

Vandrar i dimman, vill tro, vill hoppas,  vågar inte, släpper efter, tillåter känslan, öppnar munnen i ett skrik i falsett.Ett hårt slag."Tro inte du betyder något tro inte du har en chans tro inte du kan." Hård vävnad på en stark hand mot min mun. Tystar mina rop. En annan hand mot min hals. Tillåts inget syre.Kryp tillbaka,när sveket lyser rött. Rött svek som övergår i svart mörker när medvetet lämnar och öppnar dörren för en tung sömn. Om den ändå kunde vara längre. Inte död. Än.Öppna ögonen, kryp tillbaka, glöm vad du såg. Han kan förändras. Kryp inte tillbaka, göm dig i skogen under stjärnorna. I bästa fall bjuds du till sömns till nattens ljus och välkomnas av det tomma mörkret. I värsta vaknar du igen. Du har inget val. Kryp tillbaka.
Jag drömde en dröm
du tittade inte på mig,
jag såg din blick,
du vände och gick.


Du som lovat, du som sagt,
jag var ditt allt.


Jag ropade ditt namn,
i tårar jag bad.
snälla kom.
men du vände inte om.


Du som lovat, du som sagt,
jag var ditt allt.


Jag ville ropa, skrika,
du är en lögn,
ditt svek gör illa mig,
men sa, jag älskar dig.


Du som lovat, du som sagt,
jag var ditt allt.


Jag drömde en dröm,
i tårar jag vaknade,
sökte din famn, vände mig om
jag fann din säng var tom.


Du som lovat, du som sagt,
jag var ditt allt.
ara fötter på stig av krossat glas
tvingade på sin väg.
Det vassa glaset färgas rött.
Smärtan skär på färd
 som aldrig tycks ta slut.
Såren tränger djupt
än djupare för varje steg.
Fotsulor försöker hitta mark,
mark som färgas av rädsla.
Ärren sätter spår som ingen ser,
dolda under fot.

Bara fötter med osäkra steg
och minnen av glas.