Pannkakssmöörgåsen:

Det är så komplicerat och vill iinte verka som uppmärksamhetssökande

haha detta är väl mer så, en blogg kan du ha privat

ply:

haha detta är väl mer så, en blogg kan du ha privat

Jo... Jag vet inte... Detta känns mer avslappnat... men om det stör dig så strunta bara i att läsa alternativ anmäl? Haha cant  ser your problem

Låt mig ta din smärta
jag kan bära den
Låt dina tårar rinna 
jag kan torka dem
Låt din ångest flöda
jag kan släcka den

Om du litar på mig
ska jag älska dig.
så sa du. Sen lämnade du mig. 

Låt mig ta din smärta
jag kan bära den
Låt dina tårar rinna 
jag kan torka dem
Låt din ångest flöda
jag kan släcka den

Om du litar på mig
ska jag älska dig.

Jag drömde en dröm
du tittade inte på mig,
jag såg din blick,
du vände och gick.

Jag ropade ditt namn,
i tårar jag bad.
snälla kom.
men du vände inte om.


Du som lovat, du som sagt,
jag var ditt allt.

Jag ville ropa, skrika,
du är en lögn,
ditt svek gör illa mig,
men sa, jag älskar dig.


Du som lovat, du som sagt,
jag var ditt allt.

Jag drömde en dröm,
i tårar jag vaknade,
sökte din famn, vände mig om
jag fann din säng var tom.


Du som lovat, du som sagt,
jag var ditt allt.

ara fötter på stig av krossat glas
tvingade på sin väg.
Det vassa glaset färgas rött.
Smärtan skär på färd
 som aldrig tycks ta slut.
Såren tränger djupt
än djupare för varje steg.
Fotsulor försöker hitta mark,
mark som färgas av rädsla.
Ärren sätter spår som ingen ser,
dolda under fot.

Bara fötter med osäkra steg
och minnen av glas.

Jag vill inte veta mer,
jag vill inte orka.
Jag vill inte klara mer,
jag vill inte gråta.
Jag vill inte tänka mer,
jag vill inte känna.
Jag vill inte mista mer,
jag vill inte falla.
Jag vill inte vackla mer,
jag vill inte tveka.
Jag vill inte sjunka mer
jag vill inte drunkna.

En natt med den brännande smärtan och försök att locka tanken från myrornas krig.Ingen idé ta till frustration ingen hjälp förbanna situationen.Försiktiga tankar om avslappning och trygghetleder bort känslan av myrornas kamp mot häxans eld.Bultande läppar och svullna ögon påminner om nattens slag, där slagfältet var den sköra huden.En kall morgon där solen bryter igenom mot den vita snön.Morgonsolen viskar du klarade även denna natt utnyttja dagen, njut av livet.Jag lyssnar till solens värmandelockande viskning, och undrar om den tunga ömma kroppen vill ta in vad även denna dag har att ge.På fönsterbrädan en orkidé med sprängfylld knopp på fullväxt stängel, tillfredsställelse och förväntan driver bort nattens strid.Solen, den klara luften,en oansenlig stängel förgyller denna dag.Men det är inte många timmar kvar innan det åter är natt.

Tiden läker alla sårvilken lögn,det som lagras i min kropp,år efter år, blir igår.Vill inte kännas vid,har glömt,förträngt, börjat på nyttnär ett kvid blir en strid.Nu brister min stadiga grund,jag svajar till,i ett kaos jag kryper,en sekund är inte jorden rund.Söker i min fysiska kropp,allt känns fel,psykiska orsaker utan kontrolli full galopp slog livet stopp 

Öht venne varför radbrytningarna försvinner... :p

Ibland får en bara bita ihop; le och skratta så en verkar glad. Ibland orkar en inte låtsas. Ibland är det lättare att bara stanna inne. Kanske rita. Med ett rakblad. På huden. 

Har järnbrist och borde inte skära mig. 

Ibland gör en saker en vet att en inte borde. 

Men ibland orkar en inte bry sig. Ingen bryr sig, men det kvittar.

Mår illa