Forumet - Jag vet inte om jag orkar mer.

Jag vet inte om jag orkar mer.

142 0 4
Nu var det länge sen jag skrev något sist och mycket har hunnit hända sen dess. Min depression har blivit allt större, men jag kan inte hämta ut medicin mot det eftersom båda mina föräldrar anser att jag inte har depression eftersom jag inte blivit diagnoserad för det. Min syster - som lider av kronisk depression - säger att man inte alltid måste bli diagnoserad för att få medicin, stämmer detta? Häromdagen hörde jag mina föräldrar prata i telefon om mig och hörde mamma säga att jag kanske lider av tvångssyndrom eftersom jag gör upprepade saker varje gång. Det är alltså exakt samma grejer som jag gör varenda dag vid exakt samma tidpunkt. Men jag tror själv att jag inte lider av tvångssyndrom utan att det är något helt annat som jag bara fått för mig att göra. I alla fall, jag bor nu hos min mamma och än så länge har det varit lugnt. Förutom min syster som utnyttjar mig till saker hela tiden och själv inte ger något tillbaka till mig. Nu är hon ute ur lägenheten så nu är det bara jag och mamma kvar. Vilket är skönt.

Ikväll hände något som jag trodde aldrig skulle hända igen. Jag fick höra min mamma ha riktigt hårt sex med sin "kille". Hon har själv sagt att dom inte har ett förhållande, men är inte bara vänner. Alltså måste dom vara knullkompisar, vilket jag inte anser vara okej när man är 52 år gammal. Där går gränsen för mig. Jag sa till henne redan vid 22 tiden att jag kommer att vara vaken länge, vilket hände. Och jag började misstänka saker när mamma hela tiden tjatade på mig att jag skulle gå in på mitt rum. Efter bara några minuter kunde jag höra en manlig röst ute i hallen och sen var det full fart i hennes sovrum. Jag ropade på henne flera gånger men hon brydde sig inte ett skit om mig. Jag till och med spydde utan att hon brydde sig. Nu har hennes kille åkt hem, vilket är skönt och mamma kom in i mitt rum efteråt och av henne fick jag ett, "Vafan gråter du för?" och det fick mig att gråta ännu mera.

Jag har inte mått bra sen jag flyttade hit och nu börjar jag faktiskt ångra mig över att jag ens flyttade. Men jag vill absolut inte flytta tillbaka till min pappa, för jag trivdes inte där heller. Jag har syskon att bo hos, men jag tror att dom är lite för upptagna för att ha mig där. Men jag orkar verkligen inte stå ut med det här mer. Nu den senaste veckan har jag försökt ta livet av mig, och ingen bryr sig. Alla säger samma sak, "Sluta, det är löjligt.", "Var inte en sån attentionwhore." & "Kom över det, du är 18 år och är vuxen, sluta fjanta dig."

Så bara för att jag fyller 18 iår så betyder det att jag inte får må dåligt och inte få uttrycka mina känslor? Är jag mindre mänsklig för att jag är 18 år?
tråkigt att du mår dåligt. är helt fel att säga åt dig att sluta fjanta dig. tycker det är dåligt att de inte inser att deprission är allvarligt. när du fyller 18 så kan du väl iaf få hämta ut din medicin själv, då är du ju myndig och kan göra vad du känner. pratar du med nån eller så? får du hjälp

jag var/är själv deprimerad så vet hur det känns

dock tycker jag att din morsa får ha sex om hon vill.alla har rätt till sex
Du borde dela med dig av detta till någon som är utbildad till att hjälpa personer vid dålig psykisk hälsa. Det finns säkert en kurator på din skola till en början. Det finns inget som är för litet att söka hjälp för. Att söka den hjälp du behöver leder troligen att du får medicinen du behöver, om du behöver den, också.

Spana också in:

tomsbitch:

Min syster - som lider av kronisk depression - säger att man inte alltid måste bli diagnoserad för att få medicin, stämmer detta?


Ja, det stämmer.

tomsbitch:

Alltså måste dom vara knullkompisar, vilket jag inte anser vara okej när man är 52 år gammal. Där går gränsen för mig.


Du har ingen rätt att bestämma med vem eller hur din mamma ska ha sex. Det är ingen skillnad på att ha en knullkompis när man är 52 som när man är 18. Kvinnor slutar inte vilja knulla för att de blir äldre, vilket du får lära dig acceptera.

Däremot låter det inte som din mamma behandlar dig väl i övrigt.