Forumet - Jag vill inte leva

Jag vill inte leva

1386 0 21

Spana också in:

STUPIDx:

Jag tappar motivationen till att göra saker, sitter vid datorn och..ja..det.


Känner igen mig väldigt mycket i det här, tyvärr.
Man vill göra det som är bra för en själv, typ gå ut och göra roliga saker, men motivationen försvinner och fortsätter göra det man alltid har gjort, trots att man inte mår bra av det. Jag vet hur det är.[sad]

Går du på gymnasiet? Har du inte kompisar där som du gillar att umgås med, iaf på skoltid?
Jag pluggar och umgås med några tjejer i klassen, men de inte inga jag vill spentera tid med när skolan är slut för dagen. Då går jag hem, är lite med familjen ibland, annars sitter jag mycket framför datorn. Det är inte ett sånt här liv jag vill leva, men överlever gör man ju alltid ._:

Ibland har jag tänkt att jag vill ta livet av mig, men jag skulle inte kunna utsätta min familj för det. Egentligen inte mig själv heller. Innerst inne vet jag att jag förtjänar att vara lycklig, och jag försöker med positivt tänkande så ofta jag orkar och har motivationen idag. Varje kväll innan jag somnar skriver jag vad som har varit bra och vad jag är tacksam över. Det hjälper lite.

Det är lättare att vara motiverad om ser fram emot något, t ex att börja på en ny utbildning (vilket jag ska göra efter sommarn) för då känns det liksom som att "börja om". Om man t ex just har börjat i högstadiet och inte har en enda vän, om man har skitdåligt självkänsla osv, då är det jäkligt lätt att tappa motivationen. Jag har själv varit där. blä-

Du kanske kan börja på nån sport av nåt slag? eller nån annan aktivitet? ja vad vet jag. Det blir iaf inte bättre av att man sitter framför datorn..el, har du testat att nätdejta? Det kanske skulle vara en bra idé. Har testat det själv, dock gick det inge bra för mig så jag har lagt av. Men alla är ju olika, eller hur? Det kanske funkar skitbra för dig. Det skadar ju inte att försöka.
Jag har inte kompisar på fritiden. Jag är inkapabel att få några. Jag får dåligt samvete för familjens skull och så finns det konsekvenser med att ta sitt liv..
Jag har också testat olika saker som ska höja upp humöret och självkänslan lite, de kan fungera ibland..Jag väntar på att komma bort..men jag är rädd för att ensamheten stannar.. Jag behöver sällskap mest av allt.
Mitt liv är så eländigt, jag har fått rådet att skriva en bok om det. Sjukt. Haha, jo jag har kontakter också, vuxna som hjälper mig så gott de kan..Jag kan inte göra sociala saker, det känns dumt för jag känner ingen och då känns det som att alla ska se ner på mig och så för det och för att jag kan vara väldigt tyst. Blä jag är så tyst, det är det värsta av allt.
Tysthet är synonym med ensamhet i mitt fall. Nätdejta? Haha sure, det tycks inte gå. Eller en gång träffade jag nästan någon faktiskt, men nje tror inte det är lönt. Vem vill vara med en sån tysting som mig, (ja jag har selektiv mutism!). Jag försöker träna ibland, gräva ner mig i plugg och lite allt möjligt annat som passar mig, men jag blir ledsen för att jag är så ensam och så går allt dåligt. Man ser liksom på andra, ser hur de är med sina vänner eller killar och, hör mkt...så känns det som en stor saknad bara..:'(
Det bästa vore som de andra har sagt att träffa en psykolog, vid t.ex. ungdomsmottagningen. Det är svårt för oss här på ett forum att hjälpa dig, då vi inte vet vad du har varit med om.

Det enda tips som jag kan ge utöver det är att försöka så gott du kan att få motivation till att göra saker. Att du gör samma sak varje dag och är uttråkad kan nog bidra till att du känner att livet saknar mening. Prova att börja jogga ett par gånger i veckan. Det är gratis och ger dig dessutom en slags struktur på dagarna. Endorfinerna efter träningen får dig också att må bättre. Träning ökar därtill självförtroendet hos de flesta.
STUPIDx:

så känns det som en stor saknad bara..:'(


ja de gör det[sad]



STUPIDx:

jag har fått rådet att skriva en bok om det.


Ja, varför inte?
jag tror att det kan vara bra. eller inte en bok kanske, men att du skriver ner det nånstans. du kan t ex skapa en blogg på internet och lösenordsskydda den så ingen annan kan läsa, bara du.
jag håller själv på att göra det faktiskt. Det är om ett hemskt förhållande jag hade för några år sen.
menmen, vill du inte det behöver du inte.
du är hur som helst tvungen att pröva olika saker för att må bättre.
Jag tycker att du ska gå till ungdomsmotagningen och få en kontakt av något slag. Annars en psykolog som man kan träffa regelbundet. Tror det skulle vara bra för dig.
STUPIDx:

Jag har också testat olika saker som ska höja upp humöret och självkänslan lite, de kan fungera ibland..Jag väntar på att komma bort..men jag är rädd för att ensamheten stannar.. Jag behöver sällskap mest av allt.


Gud, vad jag känner igen mig.. Ibland känns det bara inte som om livet är värt. Jag har en pojkvän som lämnar mig så fort jag verkligen behöver honom liksom.. Jag vill också ut och träffa folk, vara social! Men det känns som om jag är så svår att tycka om, och jag har ingen aning varför
någon som seriöst tänker på att ta livet av sig själv har inte alla flaskor i backen, stallet är tomt, Hamstern är död... De krävs bara 1 människa för att göra något bra. Om man seriöst tänker på att döda sig själv kan man lika gärna dö för någon annan elr typ råna en bank, lixom man har inget att förlora.... Jag blir arg på självmords luktande gurksallads tomater ost och happy meal! >.<