Forumet - Jaget

Jaget

1922 0 69
Vad är det som gör mig till mig?
Vad tror ni?

Jag har funderat lite...

Descartes sa "Jag är en tänkande människa och visserligen växlar mina tankar men tinget som tänker dem växlar inte." Varje människa hade en kropp, men också själ som är en kärna som aldrig förändras den är alltså evig (om själen inte kan förändras kan den inte upphöra att existera, då det skulle innebära en förändring).
Jag kan inte riktigt hålla med om hans teori, då man tydligt kan se förändringar hos människor och deras beteenden. Till exempel när de kommer i plötslig chock, när en människa inte har fått äta eller dricka på länge eller när hon är berusad. Både sättet man uppfattas på och sättet man uppfattar sin omgivning på förändras. Även ens prioriteringar förändras vid tillfällen som dessa. Även de flesta av cellerna i hjärnan byts ut under livet, även om det finns celler som kroppen inte kan återskapa, men dessa är inte eviga så som själen måste vara.

Hume sa att det inte finns något förblivande jag. Vi är bara knippen med upplevelser som avlöser varandra med en otrolig hastighet, och befinner sig i ständig förändring.
Jag kan inte heller hålla med Hume helt och hållet. Det han säger stämmer så långt att kroppen och hjärnan är i ständig förändring (antingen byts cellerna i kroppen ut eller så flyttar de på sig), men han tar inte hänsyn till den kedja som cellernas existens utgör, de byts inte ut allihop på en gång utan det sker gradvis. Han tar inte heller hänsyn till det sammanband som bildas av våra erfarenheter och minnen. Vi minns våra erfarenheter och vi agerar efter dem.

Jag tror att det som gör att jag är samma person nu, som för tio år sedan, trots att de flesta celler i min kropp är utbytta och mitt agerande inför andra människor och uppgifter är annorlunda, är det samband de celler som idag utgör min kropp, har med de celler som utgjorde min kropp för tio år sedan. Cellerna har inte bytts ut på en gång, utan gradvis några åt gången.

Det som har förändrat mitt agerande och min personlighet är att jag har fått nya erfarenheter och minnen, men de erfarenheter jag hade förr påverkar de nya erfarenheterna och hur jag tolkar dem. Jag minns också fortfarande en del av de saker som då påverkade min personlighet och mitt agerande utåt.

Min personlighet är mitt jag som andra uppfattar det.

Mitt jag enligt mig är alla mina celler i min kropp, alla mina tankar, mina minnen och erfarenheter, mitt uppförande och agerande.

Jag föreställer mig att jaget är i ständig förändring då vi hela tiden får nya erfarenheter som påverkar oss på olika sätt. Kroppen åldras och förbättras eller försämras även den hela tiden.

Om man skulle råka ut för en total minnesförlust skulle man ju inte kunna minnas sina tidigare erfarenheter. Man skulle kanske till och med kanske glömma bort hur man pratar och går. Detta skulle leda till att personligheten skulle förändras helt. Människor skulle inte uppfatta en på samma sätt. Man skulle inte ha samma "tankemönster", men man skulle fortfarande vara samma jag. Kroppen är också en del av jaget och den personliga identiteten, födelsemärken, skador, hud-, hår- och ögonfärg etc. är fortfarande det samma. Om man färgar håret är den naturliga hårfärgen fortfarande samma som tidigare, blir det grått eller vitt av ålder så har det fortfarande ett samband med den tidigare naturliga hårfärgen.

Om någon (Britta) skulle vara med om en trafikolycka och man transplanterade hennes båda hjärnhalvor in i två olika kroppar, skulle hon vara samma människa?

Jag skulle påstå att de båda två är Britta, då de båda har Brittas minnen och erfarenheter, men också Brittas celler (i hjärnan). Samtidigt som de båda är Britta måste de också vara den person som kroppen är. Som jag beskrev tidigare är även kroppen en del av jaget. Kroppen och hjärnhalvan bildar en tredje person, med egna erfarenheter, upplevelser, tankemönster och skador.

Spana också in:

Jaget är mitt medvetande, och visst är jaget i ständig förändring. Jag håller inte med dig att kroppen är en del av jaget, om jag överförde mitt medvetande till en dator skulle det fortfarande vara jag.

Fast man kan ju också se det som att man blir ett nytt jag hela tiden så länge man upplever saker, spelar ju egentligen ingen roll. Om jag kopierade mitt medvetande in i en annan kropp så skulle ju båda medvetandena vara jag på samma gång, fast bara för en kort stund för vi skulle ju börja uppleva olika saker och då bli olika personer.
svartarosen:

Jaget är mitt medvetande, och visst är jaget i ständig förändring. Jag håller inte med dig att kroppen är en del av jaget, om jag överförde mitt medvetande till en dator skulle det fortfarande vara jag.


Jaget är väl ändå en effekt av just din kropps utformning, speciellt din hjärna. Då är väl medvetandet bundet till kroppen. Även om du skulle kopiera din hjärna och dess struktur till en dator så är det inte ditt medvetande. Det blir troligen ett annat medvetande.
Men det är bara vad jag tror och anser verkar logiskt.
Erkowich:

Jaget är väl ändå en effekt av just din kropps utformning, speciellt din hjärna.


Ja, men det innebär inte att medvetandet inte kan existera utan kroppen.

Erkowich:

Även om du skulle kopiera din hjärna och dess struktur till en dator så är det inte ditt medvetande.


Samma medvetande eller en exakt kopia, spelar väl ingen roll hur man ser på det enligt mig.

Dock kommer det ju bli ett annat medvetande med tiden eftersom medvetandet formas av upplevelser.
Hixaren , jag tycker du går ett steg för långt när du börjar dra in celler i diskusionen. Det grundar jag i att jag ser jaget som en grund. En inaktiv grund som man inte kan påverka, alltså grunden man har kvar hela tiden. Den är oförändrad sålänge man lever. Efter det tror jag att även den försvinner. Utifrån den bygger man ut sin egna personlighet genom erfarenheter.

Allt man genom livet lär sig och kommer ihåg lagras alltså enligt mig inte i jaget, för om jaget ska innefatta alla tankar och minnen finns det så många saker som inte stämmer.

Jag är trött på alla vanliga värderingar om jaget idag och vill testa något nytt [blush] Hoppas någon fattar något iaf [n]
hixaren:

Vi är bara knippen med upplevelser som avlöser varandra med en otrolig hastighet, och befinner sig i ständig förändring.


A de gilla ja [y]
hixaren:

Min personlighet är mitt jag som andra uppfattar det.


Lr personligheter [no-no]
Får ofta höra att jag blir "som en annan person" så jag antar att man kan ha flera jag och då måste man ju även ha flera själar.
Man kan säga att en person är snäll "innerst inne" lr "vad tycker du innerst inne" Men jag tror inte att det finns något som är innerst, ibland blir man glad när nån ramlar och slår sig, ibland tycker man synd om den,inget sitter innanför nåt annat, så därför gilla ja dedär första.hej
svartarosen:

Jaget är mitt medvetande, och visst är jaget i ständig förändring. Jag håller inte med dig att kroppen är en del av jaget, om jag överförde mitt medvetande till en dator skulle det fortfarande vara jag.


Jo, jag förstår hur du menar...anledningen till att jag säger att kroppen är en del av jaget är för att jag även tar hänsyn till hur man uppfattas av andra. Jag tycker att hela ens uppenbarelse är en del av jaget, då hela altet påverkar hur jag uppfattar och uppfattas.

dinga:

Den är oförändrad sålänge man lever.


Hmm, är denna grund något fysiskt som DNA eller är den någon sorts medfödd mental karta?

Flodhästen:

Lr personligheter [no-no]
Får ofta höra att jag blir "som en annan person" så jag antar att man kan ha flera jag och då måste man ju även ha flera själar.


Jag ser det mer som att det är ett enda jag, fast i olika sinnesstämning.
Säg att ett krigsskepp går ut i strid, när det kommer tillbaka till hamnen så lagar man det, man sätter dit några nya plankor och målar det. Ett skepp förr kunde vara i tjänst i hundra år och ofta fanns det inte en planka som var orginal när man skrotade det, men det var fortfarande samma skepp fram till dess att alla delar låg i en hög.
Jag tycker det är sambandet som gör jaget.

dinga:

och det jag menar är om man får en skada och minnena man har försvinner så har jaget ju förändrats :)


Precis:P Du måste förklara den här grunden mer ingående![smile]
hixaren:

Jag ser det mer som att det är ett enda jag, fast i olika sinnesstämning.


Jo så är väl de flesta komponerade, jag tänkte mer på de som har flera personligheter, tex multipel personlighetsstörning.
Då ser ju varje personlighet på världen genom olika glasögon, fattar olika beslut och kan vara i olika sinnesstämningar. Det är ju inte en glad och en ledsen person, utan alla personer har ju alla känslor.
Ett jag är en sån konstig sak. Det är underligt att folk vaknar upp varje dag och fortfarande har samma favoritmat, musiksmak, åsikter, sätt att vara, man skulle ju egemtligen kunna välja precis vad som helst. Vad är det som håller ihop det, vad håller ihop jaget?
Det har jag alltid undrat.
Tex de finns jättemånga sätt att gå på, men när man ser nån på långt håll så känner man igen den på gångstilen, en person får en viss gångstil. Man kan ha hur många röster som helst, men folk väljer att ha samma, sätt att röra sig/föra sig, ja allt.
Flodhästen:

Vad är det som håller ihop det, vad håller ihop jaget?


vet inte exakt vad jaget är för något, men tror att du lättare kunde förstå den frågan genom att inse hur medvetandet är kopplat till hjärnan ( http://ungdomar.se/forum.php?thread_id=259447 ) enligt min förståelse. jaget är påvisbara egenskaper som kan kopplas till en viss person som skapas av hjärnan. Hjärnans benägenhet att skicka vissa signaler i en viss situation är därmed vad som ger upphov till ett "ihophållet" jag.
förr accepterade jag bara att jaget var en produkt av den kemiska sammansättningen i hjärnan
men jag tror inte på detta längre
då borde alltså jag finnas i alla samtidigt
och det gör det ju uppenbarligen inte
så det måste vara så att den observatör, som känner djurets känslor, förflyttar sig mellan oss, men stannar i en hel livstid
alltså, detta är min reinkarnationsteori, men jag vet inte varifrån "observatören" kommer