uppenbar:

Bokstavligen.

Ok.. men sök jobb hos biografer (de som startar filmen där bak i salen, vet ej vad det heter) om du hellre tycker om att kolla på film?

uppenbar:

Let's face it: det är bara en liten, liten bråkdel av alla människor som får jobba med något de lika gärna hade kunnat göra gratis.

uppenbar:

Någon som håller med mig?

Jag håller med dig delvist, däremot håller jag inte med om själva grundproblemet. Jag skulle nog snarare vilja säga att de flesta människor faktiskt har möjlighet att jobba med saker de vill jobba med.

Däremot krävs det naturligtvis ofta hårt arbete för att nå dit, ibland även en hel del kreativitet.

Jag håller med om att en hel del människor har jobb som den inte vill ha. Men jag anser att grejen med många av dessa människor (inte alla) är att de koncentrerar sig på att gnälla över vad de har i stället för att sträva och kämpa efter att nå vad de inte har.

Själv har jag gjort allt från att dela ut reklam, till att lägga tegelpannor på tak, till att sortera pärmar i ett arkiv nere i en stor källare, till att sitta och föra in betalningar i ett datasystem, till att sortera post på posten, till att jobba med marknadsföring, till att vikariera som lärare och mycket mer.

Jag kan inte påstå att jag har älskat alla dessa jobb, däremot har jag aldrig känt mig utnyttjad eller orättvist behandlad på dem och alla jobben har känts meningsfulla på ett eller annat sätt. Antingen genom den erfarenhet de har medfört eller genom de personer jag lärt känna eller genom att jag kunnat stå på egna ben och försörja mig själv. Ofta en kombination av dessa. Dessutom så har jag alltid sett dessa jobb som en god väg mot vad jag vill göra, att de varit delmål som underlättat mot slutmålen.

Dessutom har ju enda sedan jag tog studenten drivit eget företag vid sidan om. Med mitt egna företag koncentrerar jag mig på att enbart göra saker som jag tycker är roligt. I dag skulle jag om jag ville kunna överleva (inte leva gott än) på mitt egna företag.

Jag är helt övertygad om att alla som är villiga att arbeta hårt och kämpa för det också har mycket goda möjligheter att få jobba med saker de vill jobba med och att det snarare är individerna än samhället det handlar om. Ta ansvar för ditt eget liv och styr det dit du vill ha det.

jobba suger

jag vill bara sitta framför datorn o chatta 😛

Tilda1988:

jobba suger

jag vill bara sitta framför datorn o chatta

Se till att skaffa dig ett jobb där du kan göra det då! Kan dock tänka mig att du inte kommer att tycka det är lika kul när du spenderat ett par tusen timmar framför datorn chattandes under ett års tid.

uppenbar:

Om du slapp jobba hade du kunnat fylla ditt liv med roliga och givande saker! Roligare och mer givande än ett jävla jobb.

Eller så ser du till att jobba med de saker du tycker är roliga och givande?

Gentlemannen:

Se till att skaffa dig ett jobb där du kan göra det då! Kan dock tänka mig att du inte kommer att tycka det är lika kul när du spenderat ett par tusen timmar framför datorn chattandes under ett års tid.

kan aldrig få jobba med att slösurfa vad tror du egentligen

Tilda1988:

kan aldrig få jobba med att slösurfa vad tror du egentligen

Du kan ha ett jobb som går bra att kombinera med att slösurfa. Risken är nog dock stor att du tröttnar på att slösurfa när du gör det jämt.

Gentlemannen:

Du kan ha ett jobb som går bra att kombinera med att slösurfa. Risken är nog dock stor att du tröttnar på att slösurfa när du gör det jämt.

vill inte ha nåt jobb alls

Tilda1988:

vill inte ha nåt jobb alls

Så du vill inte ha betalt för att slösurfa?

Vill du inte ha något jobb alls så skulle jag rekommendera att du antingen hittar någon som inte har något emot att försörja dig eller så flyttar du ut på landet där det nästan inte kostar något alls att bo och helt enkelt lever självförsörjande, dvs odlar det du vill äta, tillverkar dina egna kläder osv. Detta är nog lättast om du får med dig någon eller några likasinnade så att du slipper göra allt själv.

kan tänka mig att ha ett jobb i framtiden, tröttnar lätt på att bara göra det jag vill

uppenbar:

Någon som håller med mig?

Jag håller med till stor del!

Det ställer till det som fan för mig på arbetsförmedlingen att jag inte vet vad jag vill. De verkar tro att bara för att man fyllt 18 eller 20 så ska man veta vad man vill. Vet man inte då är det inte deras problem, utan fortfarande mitt uppstressade huvud som ska krysta ur sig en ekonomisk lösning, ungefär.

Jag vill ha ett jobb som inte kräver att jag är på helspänn hela tiden, inget som gör mig helt orkeslös när jag kommer hem. Jag vill ha mina pengar, samt orken att använda de när jag är inte jobbar. Sen behöver det inte vara något monsterjobb ekonomiskt, men bara så jag kan leva ett liv jag trivs med och unna mig något ibland!

”Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss.”
- Françoise Sagan

uppenbar:

Någon som håller med mig?

Håller med om att om man jobbar med ngt man inte är intresserad av så blir det genast mycket tråkigare. Det bästa är ju helt klart om man får jobba med ngt av sina intressen och i ditt fall skrivandet.
Den ljusa sidan med att ha ett arbete är väl annars att utveckla den sociala sidan i livet och träffa nytt folk.

Tobbish:

Det ställer till det som fan för mig på arbetsförmedlingen att jag inte vet vad jag vill. De verkar tro att bara för att man fyllt 18 eller 20 så ska man veta vad man vill.

Jag visste inte heller vad jag ville bli efter gymnasiet. Men just det tyckte jag gjorde det hela så mycket roligare att komma ut på arbetsmarknaden. I stället för att ha en färdig uppstakad väg så får man testa sig fram, pröva på jobb man aldrig tänk på tidigare och liknande.

I dag jobbar jag med något som om någon hade sagt att jag skulle göra det när jag tog studenten för några år sedan så hade jag nog skrattat åt dom för jag hade inte trott på det.

Däremot har jag aldrig gått till arbetsförmedlingen och bett dem om hjälp. Det är inte nått jag tror på, jag är rätt övertygad om att ingen är bättre på att hitta jobb till mig än mig själv.

Eftersom jag inte vetat vad jag ville bli så var jag inte heller rädd för att ta vilket jobb som helst. Eftersom jag inte visste så var det ju lika bra att testa och skulle jag inte gilla det så är det ju bara att byta.

Jag fixade mina första egna jobb när jag gick på mellanstadiet tror jag det var, sommarjobb. Sedan har jag fortsatt så, hade alltid sommarjobb. Fixa extrajobb över julloven på gymnasiet och liknande. Det finns alltid jobb att få, det gäller bara att man ser till hitta dom.

Att inte veta vad du ska bli är bara ett problem så länge du absolut vill plugga, vill du jobba så skulle jag nog snarare säga att det är en fördel än en nackdel, för det gör ju att du har så många fler möjligheter.

håller med

Gentlemannen:

Jag skulle nog snarare vilja säga att de flesta människor faktiskt har möjlighet att jobba med saker de vill jobba med.

Hur är det möjligt? Vilka ska i så fall skura golv, flippa burgare, sälja skräp över telefon, montera tvättmaskiner, köra lastbilar, lägga kakel, tömma soptunnor, köra truckar, stå i kassan, inventera, dra rör, skriva kod, putsa fönster, paketera nyheter, sortera post, kontrollera biljetter, vakta fabriksområden, göra kalkyler, sälja korv, skifta däck o.s.v.

Grejen är den att de allra flesta jobb är tråkiga, och även de som är lite roligare tenderar att bli tråkiga och repetitiva inom ett halvår. Det talas ofta om ett kunskapssamhälle men i verkligheten så blir arbetena bara mer och mer slimmade och standardiserade.

Förr i världen så hette det så att var soldat bar en fältmarskalks stav i sin ränsel. Miljontals unga män drogs till soldatlivet i hopp om att göra karriär; ett relativt fåtal lyckades, många dog eller invalidiserades och de flesta kom hem igen lite bittrare än innan.

Det är lika dant i dag. Vi alla fostras i att alla människor kan bli någonting bara de kämpar. Många försöker, ett fåtal lyckas, de flesta blir kvar där de började - bara en aning bittrare.

Den enda möjligheten till en verkligt förbättrad tillvaro för alla är kollektivt ändra på sakförhållandena. Samhället bör helt enkelt organiseras annorlunda.

Aldrig kommer alla att bli vad de vill, tyvärr. Och alltid finns det skitgöra som behöver göras men som ingen vill göra. Men det finns definitivt utrymme för stora förbättringar om vi betraktar frågan som en samhällsfråga och inte som individuella livsval.