Forumet - jobbig barndom sabbar mit liv

jobbig barndom sabbar mit liv

247 1 5
jag hatar mit liv bokstavligen ventar på att något ska ta slut på mig. Jag är för feg för att våga göra det själv. jag mår inge bra för allt jag håller in en stor börda så derför ska jag nu skriva ner mina känslor och händelser i mit liv jag har 5 syskon alla är tejer en på 6år en på 5år en på 15år en på 20år en på 24år vi har inte direkt vext upp med varandra jag bodde hos mamma o pappa tills jag var 6 år då min pappa försvan jag grät och tjatade på min mor, var min far var? till slut orkade inte min mamma ta han om mig längre så hon ringde min farmor och hon hämta mig senare fick jag komma till min pappa de började med att jag var hos min mamma ett par gånger men dom kunde inte hålla sams så kontakten bröts när jag var 6 år när jag var 9 år fick jag kontakt med mina syskon igen efter 3 år och ja tog kontakt med min mamma ochså och där gjorde jag ett sned steg min mamma lider av bipolär sjukdom o skedsofroni o massa annt och på den tiden blev hon inte behandlad för det .det började bra med kontakten jag var så glad kan man vart gladare än när familjen blir åter förenad jag var en 9 årig pojke som bråkade veldigt mycket med min pappa så min mamma erbjöd mig att flyta till henne för där skulle jag få det ännu betre än hos min pappa de lät bra i mina öron att få va med syskona så jag gjorde det efter ett par månader så börja mamma fråga vad pappa gjorde när han blev arg på mig o jag berätta att han brukar ta mig i armen o slänga upp mig i min vånig säng och mamma börja vrida om allt och berätta om jag sa att han slog mig för polisen kommer ja få massa pengar då kan jag köpa massa spel och leksaker ja va 9år fatta inte hur illa det var som jag sa om min pappa tiden gick o ja skulle säga anu väre saker hella tiden tillslut ville jag inte mer och ja mådde jätte dåligt så jag gick in på mit rum o tog en kedja o linda den runt min hals och drog ått allt jag hade o knöt fast den o jag ville dö när jag var 9 år det visste soc om men ingen bryde sig min mor kom in och drog bord kedjan o fråga va fan ja höll på med sen började vi bråka så jag gick in på toa för försök 2 denna gång med ett rackblad men ja var 9 år visste inte hur jag skulle göra blev bara skrapsår medans min mamma försöker komma in på toan och skriker på mig att jag e värdelös att det e mit fel att de tog slut mellan min pappa och mamma och när hon kommer in på toan tar hon min arm och drar mig till hallen och slänger ut mig och låser dörren jag bankar på dörren o vill komma in men hon öppnar inte så ja ger upp och går ut och försöker ta mig till pappa jag är i flen och måste komma till katrineholm där min pappa bor så ja liftar och blir uppplockad av en tjej hon frågar mig varför jag liftar när ja e så liten att de e farligt och ja svara jag måste till min pappa i katrineholm och hon svara att de inte går att jag måste hem där ja kom från o jag uprepar mig själv sen serr hon att jag blöder från min arm o hon svarar hoppa in jag kommerinte ihåg vad vi prata om i bilen men de visade sig att hon jobbade på soc så hon körde mig hem till henne för att blåstra om mit sår och jag sa hella tiden att jag måste till pappa så hon ringde runt och fik reda på att de e uppcomande retegång mot min pappa för att han slagit mig som min mor ville jag skulle säga hade varit på flera förhör om min pappa så hon säger jag kan tyvär inte köra dig till pappa för han slagit dig o ja svara inget av de e sant min mamma tvinga mig att säga de ja vill ta allt tbx men hon sa du får sova här inatt sen får vi se hur de blir imorn men jag sov inget den natten ja var rädd att jag aldrig skulle få åka till pappa igen för de jag hade gjort nästa dag fik jag äta frukost med hennes familj det kändes bra dom var mycket snälla senare fick jag veta att jag fick åka hem till pappa jag var överlycklig när jag kom hem så prata vi inget om det var som det aldrrig hänt jag krama pappa o sa förlåt för allt dumt ja gjort skämdes otroligt han sa att han förlät mig men det fans alltid kvar mellan oss så åren gick jag blev äldre och de blev mer o mer bråk mellan mon pappa o mig så tillslut var det nästan som vi skulle börja slås med varan min pappa e lite knepig o har aldrig vart den pappan man vill ha han e en stor knarklangare så har fått se mycket dråger genom min uppväxt o blev lärd att de e inga farligt o de e bra osv iaf tillslut kunnde ja inte bohämma längre så ja kontakta soc och fick flyta till ett öppet behandlings hem ja bodde där 1 år i början var de veldigt bra ja kunnde ha kontakt med bådde mamma och pappa utan att de blev problem för bodde man hoss mamma fick man inte prata med pappa o samma från pappas sida men nu kunnde ja ha båda men efter 8 månader så hände det något ja blev rastlös ja blev depprimerad o fik självmordstankar som jag ofta får men iaf så hitta jag en lösnig kriminalitet ja fick fel vänner o börja med inbrott på komun kåkar o krosade rutor osv sen blev det värre ja o kompisarna börja sno bilar o ja slogs väldigt mycket sen kom gränsen person rån som gick illa väldigt illa o jag var 16 år så efter rånet sov ja hos en kompis på morgonen knakar polisen på och tar oss till polis station ja fick sitta i häcktet i 7 timmar o vänta på att bli körd till västkustfamiljen när ja kom fram dit så blev ja ärligt talat rädd de va tungt kriminela 20 åringar o uppåt o jag var 16 år o hadde ingen talan till dom grabbarna men de gick bra ja fick mer vänner än ovänner när ja kom dit så fick ja först bli avrakad håret och bada isvak mitt på vintern men hadde inge imot de alla andra gjorde de oxå så va fan men sen börja ja trötna för dom va hårda som fan man skulle upp kl 7 kl 8 äter dom frukost blir man sen får man bada kl 9 ska man i dykardräckt och simma i havet fream o tbx ett par gånger o de e svin kalt men sen fick ja veta att de begots mord där o personalen e gamla ha medlemmar och dom som äger behandligshemet äger oxå strippclubbar i göteborg så ja ville inte va kvar där kändes inte som ja passade in så ja ringde soc o berätta allt och en som bodde där hörde allt ja sa till soc så han blev arg o sa till personalen och då kom personalen till mig o sa e du så feg så du ringer o challar till soc ta de som en man o kom till mig så tar vi itur problemet då hadde ja bestämt mig för att ryma på kvällen så ja sålde mitt xbox o spel till en som bodde där sen drog ja jag tog en buss från marstrand till göteborg o tog ett tåg till katrineholm så ja va på rymen ett par dagar tills ja fick halsflus för badandet på västkustfamiljen o behövde pencelin så ja gick till sjukhuset o lura docktorn att ge mig pencelin på en gång så ja fick de sen palla ja inte va på rymen så ja gick till mitt gammla behndligs hem som ja hamna på först o ja sa att dom skulle ringa soc så dom ringde sen kom polisen o hämta mig o körde mig till eknäs paragraf 12 p12a där var de väre de va slags mål hella tiden alla bråka med varan o man kände sig inte tryg bland personalen dom va korupta dom tog årder av elever som bodde där dom kålla bort när de va bråk de va sjukt så när ja hadde telefån tid med soc bad ja henne att ta mig därifrån och att ja ville till hvb hem o att ja inte kommer rymma osv tack vare min soc behövde ja bara bo där 2 veckor och så när jag blev hämtad så hämtade mitt första behndligshem mig o ja fick bo där 3 veckor tills dom hittade ett bra hvb hem och då hände de bästa i mitt liv ja hamna på hvb lappetorp bettna och ja mådde så sjukt bra där ja älskade personalen o dom ja bodde med personalen spesielt de fans all sort personal de fans den roliga som man mobba och den barnsliga man brotades med och den kloka som man kunnde prata känslor med allt fans vi gjorde saker tsm ofta bra mat internet på sitt rum bra veckopeng allt de blev mitt hem personalen blev min familj som ja aldrig haft så ja bodde där i 2 år sen blev ja slussad till hvb lappetorp arnö i nyköping ja mådde bra där oxå för de var en som jobba i bettna som börjadde på arnö så fans likheter men saknade tbx till bettna iaf så börja jag plugga till svetsare de tycker ja e kul o allt gick bra och de va menigen att ja skulle bo i nyköping för ja ville inte tbx till katrineholm för har bara dåligt folk där och är en deprimerande stad men iaf så fick ja inte bo i nyköping för komunen ville inta ta imot mig så katrineholm drog tillbaka mig frånbehandling för dålig ekonomi så ja fick en lägenhet i katrineholm som ja inte var nöjd över alltså inge fel på lägenheten de är staden o folket så efter jo bott i kh ett par veckor blev ja deprimerad ja saknar tillbaka så mina vänner presentera droger för mig så ja börja med röka brunt o grönt sen fick ja verre kompisar som höll på med tyngre så ja börja ta subtex benzo tram o rökte regelbundet ja mår skit o nu är jag i nu tid o vet inte vad ja ska ta mig till ja behöver hjälp! förlåt för ja inte fixat stavnig o sket i punkter o skit ville bara skriva ner allt snabbt. och ja vet inte om de är rätt ställe o skriva sånt här men vill bara ha råd hur ja kan styra till mitt liv

Spana också in: