Forumet - Känner du dig träffad av denna text?

Känner du dig träffad av denna text?

2099 0 21

Hej umisar!

Merparten av oss här är ju vänster så jag tänkte höra hur ni tänker ang denna text.
Länkar ej till bloggen då det näthat hen redan får utstå nog då hade ökat markant.
Det är lätt att tänka på att inte vara intelligens- och/eller klassföraktande, men här gör många av oss ändå ett undantag. Och ja, man kan förstås både kritisera etablissemanget och dessa människor.


En lite jobbig känsla har hängt efter mig ett tag, något som har irriterat mig men som jag inte riktigt förmått sätta fingret på. Det började med Vita Kränkta Män och har sedan intensifierats under hela debatten om det så kallade näthatet, nu senast i och med Johanssons södagsserie på Politism. Det handlar nämligen om en viss del av vänstern. Jag tänker inte kalla den något särskilt för risken är stor att en då hamnar i samma raljerande som en massa högermänniskor redan ägnar sig åt. Men en skulle väl kunna säga att det är den falangen av vänstern som syns mycket på sidor liknande Politism. Ofta unga, ofta snygga, ofta vita, ofta välklädda, ofta välformulerade och kvicka. Snabba på att dra skämt på reaktionära kräks bekostnad.


I Johnssons serie följer vi med till lumpen för nätkrigare. En otroligt sorglig karaktär målas upp. En man som är socialt inkompetent, ointelligent, äter skräpmat och ”älskar med en termos med makaroner”. Det framgår väldigt tydligt att den här personen en väldigt misslyckad person. En väldigt väldigt misslyckad person som i brist på bättre söker sig till nätkrigarna. Det är meningen att vi ska skratta åt den här misslyckade personen.
johansson
Men skrattet fastnar i halsen för mig. På vems bekostnad är det egentligen vi skämtar här? Det som beskrivs är uppenbarligen en person som ligger ganska långt ner i samhället. En person på vars bekostnad vi kan skämta eftersom denne ligger väldigt långt ifrån Politisms målgrupp, som ju är typ medvetna vänstermänniskor. Samma sak gäller för Vita Kränkta Män, som visserligen till en början ofta lyfte fram män i maktposition men som sedan spårade ur till att bara handla om konstiga saker folk hade grävt upp på Flashback eller ur Aftonbladets kommentarsfält. Eller som när flera uppslag i vänsterserietidningen Galago ägnas åt att redogöra för olika konstiga och konspirationsteoretiska diskussioner på Flashback. Som om dessa personers idéer hade haft något som helst inflytande i samhället om det bara var just de som stod för dem.


Det är väl såklart olika för alla, men som en person som utsätts för mycket näthat kan jag liksom inte riktigt ställa upp på den här bilden. Jag upplever det inte som att de som framförallt utgör ett problem är misslyckade människor. Visst, de slänger ofta ur sig något oartikulerat och drar sedan vidare, men det är liksom inte de som är det stora problemet. Majoriteten av de som faktiskt biter sig fast, verkligen pressar in sina unkna värderingar, är väldigt vältaliga och verkar ofta ha någon slags högre utbildning. Dessa personer som verkligen finner något slags absurt nöje i att dag efter dag hitta ”fel” i någons resonemang och trycka ner med subtila härskartekniker. De som går hårdast på mig är liksom inte några misslyckade outbildade tölpar, utan det är ofta välartade liberaler som håller God Ton men som inte är sena med att försvara såväl rasism som sexism.


Det banala hatet är lätt att göra sig lustig över, men är det verkligen det som är problemet? Är det inte snarare alla de etablerade borgerliga skribenter, ”tankesmeder”, lobbyister, företagsledare, politiker och så vidare som verkligen har makt och sätter tonen i den offentliga debatten. Finns inte rasismen även där?
När det på SvD skrivs ledare om att romregistret faktiskt inte behöver vara rasism, då kanske det är läge att flytta blicken dit. Det kanske inte är den misslyckade tönten i nätkrigarna som är Problemet, det kanske är att borgerligheten i högre och högre grad börjar flytta in rasismen och fascismen i finrummen. Det kanske inte handlar om korkade Sd-väljare, det handlar kanske om alla de ”pragmatiska” liberaler som i saklig ton ”förklarar” att vi faktiskt inte har råd med invandring eller att det faktiskt är rasistiskt att prata om rasism. Det är ju dessa personer som utgör förtrupperna, de som normaliserar genom att tala om ”yttrandefrihet” och ”demokrati” och försvarar genom att inta en förment ”neutral” hållning till att människor utsätts för förtryck baserat på hudfärg. Men det är väl inte lika lätt att skämta om, antar jag. Kanske för att det ligger närmre det som utgör politisms skribenter och deras målgrupp.


Att göra billiga poänger på människor som inte direkt sitter på maktpositioner i detta samhälle kanske är roligt för vissa, men är det verkligen någon samhällskritik med udd mot ett faktiskt etablissemang, ett faktiskt problem. Handlar det inte snarare mer om att förflytta Problemet någon annanstans, till den där outbildade tölpiga lantisen som inte får ligga med en riktig kvinna utan istället måste tillfredsställa sig med en termos med makaroner. Den där lantisen som ligger så himla långt bort från Politisms målgrupp så att det är jävligt säkert att skämta om.

Jag blir så trött på den här bekväma positionen som många vänstermänniskor hamnar i. Den som bygger på att raljera kring att andra människor beter sig så uppenbart idiotiskt att vem som helst liksom borde förstå, men som alltid placerar det hela på tryggt avstånd från sin själv. Den där bekväma positionen från vilken du kan blicka ut över samhället och lägga din dom över människor som ofta har mindre makt och inflytande än vad du själv har, men där du själv alltid sitter säkert som betraktare, bedömare, recensent och ”samhällskritiker”. Den bekväma position från vilken en slipper ifrågasätta sig själv, eftersom en ju redan är så himla mycket smartare och mer upplyst än vad de där misslyckade nätkrigarna är.


Vi måste börja prata om rasism och sexism på allvar, inte som något som outbildade och misslyckade människor ägnar sig åt i brist på bättre, utan som genomgående samhällsstrukturer som vi alla är delaktiga i, såväl borgerliga ledarskribenter som de medvetna vänstermänniskor som tycker om att fnissa åt misslyckade människor som inte bara är rasister utan dessutom stavar fel eller verkar korkade när de är det. För det är jävligt lätt att skratta åt det som är uppenbart idiotiskt, men det är desto svårare att kritisera det samhälle som föder fram dessa människor.


Så kom igen nu, kliv ner från era bekväma positioner och börja kritisera det som ligger nära er själva. Sluta göra satir på maktlösa människors bekostnad utan börja istället ta de problem detta samhälle står inför på lite större allvar. Vad vi behöver nu är inte en käck vänster som gör lättsmält satir utan en bred front mot rasism och fascism, en rörelse som tar dessa problem på allvar och inte förpassar dem till de mörkaste vrårna på internet eller till misslyckade och obildade lantisar.

Spana också in:

Jag tror inte det. Oavsett om de är bildade i sitt språk, dumma eller smarta, så ogillar jag dem om de har destruktiva åsikter. Om personer med dåliga åsikter är smarta är de ledare för en dålig samhällsutveckling, om de är dumma tillhör de dem som följer sådana och därmed förverkligar en destruktiv utveckling. Jag betraktar dumma människor som lata eftersom jag anser att alla borde kunna träna upp intellektet och därmed handlar det inte om överlägsenhet eller underlägsenhet som jag ser det, bara lathet eller inte. Jag kan känna avsmak om man är för lat för att anstränga hjärnan när det har destruktiva konsekvenser för andra, så som om man då blir anhängare av destruktiva rörelser och partier. Jag betraktar inte mig själv som en del av den överlägsna eliten med akademiska examina utan som någon som står vid sidan av. Jag känna ännu större förakt för de smarta som agerar överlägset än för de dumma, eftersom de motarbetar sitt eget ideal genom sitt beteende och därmed skadar det. 

Hur som helst. I det stora hela mår jag för dåligt för att diskutera saker med meningsmotståndare då jag mår för dåligt för att klara av att ständigt anklagas för att spela överlägsen, så jag håller i stället käft så slipper jag det, så jag är i stort sett tystad. 

mynona: Jag tror inte det. Oavsett om de är bildade i sitt språk, dumma eller smarta, så ogillar jag dem om de har destruktiva åsikter. Om personer med dåliga åsikter är smarta är de ledare för en dålig samhällsutveckling, om de är dumma tillhör de dem som följer sådana och därmed förverkligar en destruktiv utveckling. Jag betraktar dumma människor som lata eftersom jag anser att alla borde kunna träna upp intellektet och därmed handlar det inte om överlägsenhet eller underlägsenhet som jag ser det, bara lathet eller inte. Jag kan känna avsmak om man är för lat för att anstränga hjärnan när det har destruktiva konsekvenser för andra, så som om man då blir anhängare av destruktiva rörelser och partier. Jag betraktar inte mig själv som en del av den överlägsna eliten med akademiska examina utan som någon som står vid sidan av. Jag känna ännu större förakt för de smarta som agerar överlägset än för de dumma, eftersom de motarbetar sitt eget ideal genom sitt beteende och därmed skadar det. 

Hur som helst. I det stora hela mår jag för dåligt för att diskutera saker med meningsmotståndare då jag mår för dåligt för att klara av att ständigt anklagas för att spela överlägsen, så jag håller i stället käft så slipper jag det, så jag är i stort sett tystad. 
Att säga att alla mindre intelligenta är lata är ju ganska dumt (och skulle kunna ses som överlägset) då det ligger en mängd faktorer bakom intellekt och utveckling.

Det är oundvikligt att mötas av kritik om man har starka åsikter och diskuterar dem. Dock är det ju väldigt synd att många är så kära i ad hominem.

Homunculi:
texten skulle dock kunna sammanfattas med "alla rasister är inte misslyckade vita män som gillar snabbmat, den viktigaste striden måste tas i den inflytelserika sfären"
Bland annat, ja. Det var dock inte en sammanfattning som efterfrågades.


isola: Att säga att alla mindre intelligenta är lata är ju ganska dumt (och skulle kunna ses som överlägset) då det ligger en mängd faktorer bakom intellekt och utveckling.
jag har den åsikten. jag vet att allt jag tycker och anses kan ses som överlägset. det är därför jag brukar försöka hålla käft om alla mina åsikter så mycket jag kan. nu skrev jag ned en här ovan. det kanske jag inte borde ha gjort, men tyvärr, den skrevs ned. 

isola: Det är oundvikligt att mötas av kritik om man har starka åsikter och diskuterar dem.
just det: det är därför jag undviker diskussioner. jag diskuterar bara saker med vänner: annars gör jag det enbart när jag måste för att få betyg. blir lite mer på nätet, men håller igen när jag kan, just för att undvika "kritik", som du kallar det. 

isola: Dock är det ju väldigt synd att många är så kära i ad hominem.
vet inte vad ad hominem står för

mynona:
jag har den åsikten. jag vet att allt jag tycker och anses kan ses som överlägset. det är därför jag brukar försöka hålla käft om alla mina åsikter så mycket jag kan. nu skrev jag ned en här ovan. det kanske jag inte borde ha gjort, men tyvärr, den skrevs ned. 

just det: det är därför jag undviker diskussioner. jag diskuterar bara saker med vänner: annars gör jag det enbart när jag måste för att få betyg. blir lite mer på nätet, men håller igen när jag kan, just för att undvika "kritik", som du kallar det. 

vet inte vad ad hominem står för
Skrev det inte för att sätta åt dig på något vis utan för att du är bättre än folk som drar alla över en kam över en sådan där simpel grej.

Eller se till att bara diskutera med folk som kan bete sig när du diskuterar här. Dock kan väl ingen av oss här bete sig.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ad_hominem-argument

Homunculi:
Känns mer som att soffaktivitism är vanligt på internet överhuvudtaget. Är alltid lättare att argumentera med och göra folk och stereotyper till åtlöje online än att åstadkomma saker i det riktiga livet där man inte kan stänga av datorn.
Ja absolut. Det är lätt falla in i ett mönster man vet att man får cred för om man ger sig på stereotyper många stött på och föraktar - speciellt om dessa måltavlor inte kan försvara sig med samma medel.