Aviseringar
Rensa alla

Känner du mörkret?


Ämnesstartare

Den lätt isande närande viden som oupphörligt smeker din karga gestalt och från alla väderstreck för viskningarna till ditt öra, en svårmodig sång från den förödda jord som sakteliga när sig av din själ och vilja och kramar hårt fast om din barm, pressar fram de lögner ditt sinne gömt och glömt ur din sargade strupe, ord som drar dig ner dit inget ljus någonsin kan nå, där du bevekas till den eviga tystnad som stundar.

Endast ting som krälar och kryper och reproducerar sig i ditt kött kommer ge dig kamratskap, från då till evighetens slut, ditt hopp och din vilja sedan länge krökt till osmaklig spiral fjättrad i dunkla flammors hägn. Du tänker och sörjer men aldrig förlåter för det finns ingen tid för annat än det paniska skrik som enbart dina gapande vidöppna ögon låter ljuda, blicken evigt fäst vid en fasansfull fars av alla ditt livs samlade missdåd och tragedier, förvridna scener, vitt skilda från de falnande minnen du så desperat klänger fast vid för att behålla något av allt du en gång var och levde och fröjdades åt.

Du kommer aldrig mer att kunna skrika, skratta, gråta eller le, det enda du kan och kommer att känna är tidens klor som river och sliter i såväl kanter som hjärtat av din själ, isande kall blöder den tjära och ättika som aldrig tar slut, härifrån och till tidens ände. Om du så kunde skulle du böna och be om tomhet, om att trasorna av ditt sinne skall slitas i stycken och spridas över det ginnungagap som återstår när inget annat finns, som varesig känner eller dömer eller händer någonsin mer.

Känner du mörkret? Är du dess frände? En håglös lakej till en verkan som tömt dig på allt som är du. Aldrig mer kommer du någonsin att bli.


   
Citera
Ämnesstartare

Fin text 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

tråkig text


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Amen


   
SvaraCitera

Pretentiöst


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

jag tror inte att ord kan göra rättvisa åt det där. inte så direkt iaf.

hur som helst nej jag känner inte mörker just nu


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det blir ju mörkare för varje morgon och kväll och vi går en ny mörk, kall, snöig och blåsig vinter till mötes.  Tumme ned   Gråter


   
SvaraCitera
hadice

wow finner inga ord för hur fin texten är.. och nja, det beror ju helt på ifall du ser mörker som något av de dåliga ?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

hadice: och nja, det beror ju helt på ifall du ser mörker som något av de dåliga ?

Nä, gillar fenomenet mörker
texten syftar mer på mörker som symbolik för destruktivitet


   
SvaraCitera
hadice

Jo, förstod innebörden av texten men tyckte att du ställde en fråga utifrån texten ifall vi gillar mörker. I följd så undrade jag hur (du) definierar mörker..


   
SvaraCitera
hadice

Jungman:

Nä, gillar fenomenet mörker
texten syftar mer på mörker som symbolik för destruktivitet


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

hadice: I följd så undrade jag hur (du) definierar mörker..

i sammanhanget definierar jag mörker som tom hopplöshet


   
SvaraCitera

it's not dark yet, but it's getting there


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Är dess fiende


   
SvaraCitera