Forumet - Känner mig ensam

Känner mig ensam

783 1 18
Detta är en repost från Flashback. Vill gärna ha så mycket svar och hjälp som möjligt, så därför postar jag även upp det här.


Jag är en kille på 20 år som börjar bli mer och mer deprimerad på vad jag gör med mitt liv. Jag är en rätt lugn och blyg person som sitter inne varje dag vid datorn. Antingen spelar jag eller så gör jag annat. Men allt sker på datorn. Problemet jag har är att jag förlorat i princip alla mina kompisar jag haft under min skoltid.

Sen känner jag att jag är i stort behov av en flickvän. Kan väl säga rakt ut att jag har aldrig egentligen haft någon, och vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men jag behöver en. Dock vet jag inte hur. Jag har ju inga kontakter! Ska jag gå till krogen själv och ragga upp någon? Så blyg som jag är?? Kan knappt prata om småproblem med mina föräldrar.

Min personlighet i sig är inte udda. Jag tror att de flesta folk jag träffar på jobbet och liknande anser mig som en vanlig person med humor och sånt. Jag är trevlig, men pratar inte mycket. Vilket jag innerst inne hatar mig själv för. Folket är inte medvetna om hur ensam och deprimerad jag faktiskt är.

Jag är smal (inte spinkig). Tränar lite smått om kvällarna för att få lite synligare muskler (en start för att se lite mer attraktiv ut kanske?). Klädstil har jag. Köper bara dyra märkeskläder och inge skit alls.

Har försökt nätdejting, men det går ju inte så bra. Folk läser mina mail, men dom svarar inte. Lyckades dock få tag på en som ville göra en blind date förra veckan. Men hon kom aldrig dit på plats när vi väl skulle mötas, så där sprack en väldigt stor chans för mig...

Så vad är problemet? Det är inte mitt utseende, men min blyghet som ställer till det enormt. Vad ska jag göra? Hur ska jag börja för att hitta någon?
Har du svårt att prata med folk över huvud taget? Du borde öva på det. Prata med människor, hitta vänner via internet eller fråga någon på din arbetsplats om de vill hitta på någonting. Annars ta kontakt med psykolog, terapeut eller liknande om du har svårare problem och behöver hjälp med att ta kontakt med andra.
Jag har allmänt svårt att prata med folk, ja. Jag får inte ut så mycket ord själv utan försöker visa att jag lyssnar med hjälp av ansiktsuttryck. Jag vet inte hur jag ska svara tillbaka i vissa diskussioner, det blir som ett stopp i halsen. Som att tvinga sig hjälp sätta handen på en varm spisplatta.

Säger jag något till en grupp folk så blir jag kallsvettig och pulsen ökar väldigt kraftigt. Men till vilken anledning? God knows why... Att tala inför grupp är nog det värsta jag kan vara med om. Även om jag inte vill att det ska vara så.

Jag har ingen aning vad det beror på, det är jätte jobbigt. Den enda personen jag faktiskt kan visa för vem jag är, är min bror som jag levt med under hela mitt liv.

Spana också in:

Doodlez:

Problemet jag har är att jag förlorat i princip alla mina kompisar jag haft under min skoltid.


Ja. jo, har liknande problem som du beskriver. Funderat över om du kan lyckas slänga ihop lite folk på jobbet och hitta på någonting? Kanske kommer du närmare någon/några och blir bra kompis med denne/dem?
Tror jag behåller den tills jag får ett par mer vettiga tips dock... Tror det är bättre att lära sig leva utan en [rolleyes]

Jag tar alla chanser jag får för att slippa sitta vid datorn. Men de är för tillfället väldigt få.

PurpleMusicRain:

Ja. jo, har liknande problem som du beskriver. Funderat över om du kan lyckas slänga ihop lite folk på jobbet och hitta på någonting? Kanske kommer du närmare någon/några och blir bra kompis med denne/dem?


Visst har jag några jag äter lunch med och så på jobbet. Vi har ju fredagsöl en gång i månaden, och det är väl det närmaste jag kan komma för tillfället. Förhoppningsvis blir jag mer nära mina "närmaste" arbetskamrater och kan kirra ihop något snart. Men bortsett från det så står jag här.
Du verkar ju vara en väldigt smart kille samt är det en bonus att du vet vad du vill. Du vill söka nytt umgänge och leta dig ut från din virtuella värld du just nu befinner dig i.

Jag kan säga att jag förr var som dig, stängde in mig i datorvärlden och levde i forum och onlinespel. Jag slutade med alla mina tidigare intressen för min pappa gick hastigt bort i cancer och jag blev djupt deprimerad. Men jag fann den virtuella världen tillslut väldigt otillfredsställande efter ett tag (Som du gör just nu) och försökte söka mig utåt.

Till min hjälp så studerade jag fortfarande och fann därför en partner via skolan som fattade tycke för mig! Jag tog med några av mina klasskompisar, han några av sina och vi bildade alltså en grupp senare. Alla hade samma intresse, det vill säga skidåkning och på den vägen var det. Ett intresse som band alla samman samt två personer (Jag och min fördetta) som förverkliga det och bad dem haka på. Det gjorde oss till en oslagbar grupp och vi hade sjukt kul tillsammans!

Så till din hjälp så borde du skaffa en hobby/intresse som andra också är intresserade av. Man kan få så mycket nya kompisar genom det och det är självklart alltid roligt att dela tankar med lika sinnade. So get a hobby and enjoy it!
börja med att jobba bort ditt datorberoende (ja, jag ser det som ett beroende), för detta är inte attraktivt för varken vänner eller eventuella flickvänner. Sedan försöker du se om du kan få kontakt med dina gamla vänner igen, ring, smsa, facebooka, vad du än känner dig bekväm med. Genom dem kommer du säkert kunna lära känna ännu mer människor och kanske även tjejer.
Men ja, lättaste vägen för dig, tror jag, är att ta kontakt med dina vänner. Det är lättast.

Men vad vet jag, jag är ju bara en full tjej såhär kl 4 på morgonen.
annars kan du festa och om du ser bra ut som du säger.kommer nog en tjej ta kontakt med dig förr eller senare, det måste inte vara killen som tar initiativ, men om du vill att tjejen ska stanna gäller det är vara relativt avslappnad och social, om du bara nervöst står och rullar tummarna och hummar lite till svar kommer du ingenstans... då letar hon upp nån annan som är roligare att umgås med tyvärr
Maximilliam
Beklagar din pappa :(

Jo, det är just det här med hobbyn. Förra året innan jag gick ut gymnasiet så åkte jag iväg med 5 andra på skidsemester. Det var kul, förutom det att jag som sagt inte var så pratglad som jag ville vara. Sen dess så har det inte blivit något mer, och jag har knappt kontakt med dom längre även om jag känt en av personerna sen jag var 10 år. Försöker få tag på honom nu och få oss att göra något roligt igen, men han är så upptagen med sin flickvän nu så det är svårt...


Fingerprints
Absolut. Jag jobbar bort sen så mycket jag kan. Tar alla chanser jag kan få för att inte sitta vid datorn. Som sagt, försöker få kontakt med en gammal klasskompis igen, så får se hur det går.


cuzIcan
Festa är nog ganska svårt utan kontakter. Framför allt utan kontakter som faktiskt festar. Träffar jag någon förr eller senare så kommer jag givetvis ge allt jag kan för att få det att hålla ihop.
Xisco:

tips: markera texten du vill svara på och tryck sedan Citera i den blå rutan till höger längst ner på den personens inlägg. Så ser de att du skrivit till dem.


Heh. Något jag tänkte på själv, men ville inte posta en wall of text. Kan ju göra som du dock, bara ta bort innehållet... Tack för tipset i alla fall!
Jag övade upp mina sociala färdigheter på chatt! Och efter chatt övergick jag till voicecalls (typ skype) och nu är jag mer social IRL [bigsmile]

Men hitta nån du kan småprata med online om det är pest att vara ute bland människor. Det viktiga är nog att du lär dig öppna upp, våga vara dig själv och så. Kan du sen ha voice-calls kanske det lättar.

Små, små steg, mannen. Du klarar det [bigsmile]
"Jag är snygg och smal o helt perfekt, lever på lax och omättat fett. Ett glas rött och mörk choklad. Dricker te på gröna blad"

Har testat att leva efter dessa meningar ett par veckor, man känner sig piggare och mer elastisk jämfört med tidigare. Blyghet är dessutom helt normalt och att vara översocial är värre enligt mig. Allt ordnar sig [wink]