Forumet - känner mig så ensam

känner mig så ensam

2242 1 18

Jag har folk som bryr sig och jag har vänner att prata med, MEN jag har ingen pojkvän och det får mig att känna mig så ensam :(

jag vill verkligen ha någon så som visar att jag betyder mycket. jag vet inte varför jag känner så här egentligen för jag borde tänka på annat men kompisar pratar så mycket om sina pojkvänner och hur gulliga de är tillsammans mm, och jag sitter bara hemma och har ingen att vara med, fredagskvällar kan jag inte dela med någon :(

Har ni nått tips åt mig så jag kan känna mig bättre, mer behövd och älskad av någon utanför min familj.

Ha det bra , jag kämpar :)

Jag tror det i grund och botten handlar om att lära sig att vara ensam och att dessutom kunna njuta av det. Du behöver inte någon annan för att må bra, för du har dig själv, dina vänner och din familj. Sen är det såklart fint när du väl träffar någon, men att må dåligt innan det händer är ju bara jättejobbigt. 

Gör en massa kul saker, försök njuta av att vara med dig själv. Umgås med dina vänner. Krama om din familj. Gör allt som du inte hade kunnat göra om du var i ett förhållande.  Njut av det, för en dag kommer det nog en pojke till dig, när du minst anar det.

Spana också in:


Fingerprints:
Som i boyfriend?
varför inte? på sätt och vis är det ju en relationsform i mängden, i att den uppfyller ett socialt behov, men på andra sätt så är det ju en helt annan grej, i att det uppfyller sociala behov som inte vänner överlag gör för de flesta. visst kan man använda vänner som substitut för en relation grundad på amorös kärlek, men det är sällan jag ser tipset "skit i vänner, du har ju wow" i trådar som handlar om någon som inte har några vänner. det är ju ett substitut på samma sätt. varifrån kommer den här inställningen att kärleksrelationer bara är någon slags onödig bonus i tillvaron som man lika gärna kan klara sig utan?

Leijonsparf:
varför inte? på sätt och vis är det ju en relationsform i mängden, i att den uppfyller ett socialt behov, men på andra sätt så är det ju en helt annan grej, i att det uppfyller sociala behov som inte vänner överlag gör för de flesta. visst kan man använda vänner som substitut för en relation grundad på amorös kärlek, men det är sällan jag ser tipset "skit i vänner, du har ju wow" i trådar som handlar om någon som inte har några vänner. det är ju ett substitut på samma sätt. varifrån kommer den här inställningen att kärleksrelationer bara är någon slags onödig bonus i tillvaron som man lika gärna kan klara sig utan?
Min poäng var att det är onödigt att må dåligt innan man hittat någon och att det är bra att kunna må bra som singel också. Samtidigt som det såklart är fantastiskt att ha någon så ska ju inte vara den viktigaste faktorn för att må bra

1996: Jag har folk som bryr sig och jag har vänner att prata med, MEN jag har ingen pojkvän och det får mig att känna mig så ensam :(

jag vill verkligen ha någon så som visar att jag betyder mycket. jag vet inte varför jag känner så här egentligen för jag borde tänka på annat men kompisar pratar så mycket om sina pojkvänner och hur gulliga de är tillsammans mm, och jag sitter bara hemma och har ingen att vara med, fredagskvällar kan jag inte dela med någon :(

Har ni nått tips åt mig så jag kan känna mig bättre, mer behövd och älskad av någon utanför min familj.

Ha det bra , jag kämpar :)

#relate Har inget svar på vad man ska göra men...

Fingerprints: Jag tror det i grund och botten handlar om att lära sig att vara ensam och att dessutom kunna njuta av det. Du behöver inte någon annan för att må bra, för du har dig själv, dina vänner och din familj. Sen är det såklart fint när du väl träffar någon, men att må dåligt innan det händer är ju bara jättejobbigt. 

Gör en massa kul saker, försök njuta av att vara med dig själv. Umgås med dina vänner. Krama om din familj. Gör allt som du inte hade kunnat göra om du var i ett förhållande.  Njut av det, för en dag kommer det nog en pojke till dig, när du minst anar det.
Jag håller med det mesta, man måste älska sig själv för att bli älskad av någon annan, men jag tolkar det som så att hon gärna vill ha någon som gillar henne på det där andra sättet, som man inte kan få genom sin familj eller vänner utan av en partner. Har jag rätt? 

Finstrumpan:
Jag håller med det mesta, man måste älska sig själv för att bli älskad av någon annan, men jag tolkar det som så att hon gärna vill ha någon som gillar henne på det där andra sättet, som man inte kan få genom sin familj eller vänner utan av en partner. Har jag rätt? 
Ja så tolkar jag också. Men tycker fortfarande det låter osunt och jobbigt att må dåligt över det. 

Finns tråd för detta redan! Pojkvän behöver du inte finns nog med män som får sina liv förstörda just pga illusioner.

Skaffa kompisar istället, sånt håller! Det andra är bara massa problem och man tappar grepp om verkligheten. Typ som kokainmissbrukare.
1996: Jag har folk som bryr sig och jag har vänner att prata med, MEN jag har ingen pojkvän och det får mig att känna mig så ensam :(

jag vill verkligen ha någon så som visar att jag betyder mycket. jag vet inte varför jag känner så här egentligen för jag borde tänka på annat men kompisar pratar så mycket om sina pojkvänner och hur gulliga de är tillsammans mm, och jag sitter bara hemma och har ingen att vara med, fredagskvällar kan jag inte dela med någon :(

Har ni nått tips åt mig så jag kan känna mig bättre, mer behövd och älskad av någon utanför min familj.

Ha det bra , jag kämpar :)



Fingerprints:
Min poäng var att det är onödigt att må dåligt innan man hittat någon och att det är bra att kunna må bra som singel också. Samtidigt som det såklart är fantastiskt att ha någon så ska ju inte vara den viktigaste faktorn för att må bra
men är det något som du skulle säga till någon som inte har vänner, och om inte, vad är skillnaden?

Fingerprints:
Men då är man ju helt ensam och det är ett annat problem. 
nej, det är en annan aspekt av precis samma problem. vad jag menar är att man inte kan avskriva en aspekt av någon annans sociala liv som överflödig, men inte andra delar. det är inte upp till dig att avgöra vad andra personer mår bra av och vad de klarar sig utan, din uppfattning är ett mycket seglivat hån mot alla de som faktiskt inte mår bra utan den typ av närhet som många får uteslutande genom kärleksrelationer, och som inte har någon motsvarighet bland andra typer av relationer. din inställning att man ska vänja sig vid att inte må bra är dålig och direkt stötande.

Leijonsparf:
nej, det är en annan aspekt av precis samma problem. vad jag menar är att man inte kan avskriva en aspekt av någon annans sociala liv som överflödig, men inte andra delar. det är inte upp till dig att avgöra vad andra personer mår bra av och vad de klarar sig utan, din uppfattning är ett mycket seglivat hån mot alla de som faktiskt inte mår bra utan den typ av närhet som många får uteslutande genom kärleksrelationer, och som inte har någon motsvarighet bland andra typer av relationer. din inställning att man ska vänja sig vid att inte må bra är dålig och direkt stötande.
Det var verkligen inte menat som ett hån, trist att du tolkar det så . Menar bara att jag tror att det är bra att kunna leva som singel också. Jag mår väl såklart också dåligt av att vara ensam ibland och det som hjälpt mig är att försöka njuta ändå och umgås lite extra med mina vänner. Njuta av allt annat livet har att erbjuda än kärlek. Det har hjälpt mig och var därför menat som ett råd. Sen är det ju individuellt och funkar inte för alla. Men jag tycker det är synd att en ung person tror att hen inte kan vara glad  utan partner. Det är inte menat som ett hån.

Fingerprints:
Det var verkligen inte menat som ett hån, trist att du tolkar det så . Menar bara att jag tror att det är bra att kunna leva som singel också. Jag mår väl såklart också dåligt av att vara ensam ibland och det som hjälpt mig är att försöka njuta ändå och umgås lite extra med mina vänner. Njuta av allt annat livet har att erbjuda än kärlek. Det har hjälpt mig och var därför menat som ett råd. Sen är det ju individuellt och funkar inte för alla. Men jag tycker det är synd att en ung person tror att hen inte kan vara glad  utan partner. Det är inte menat som ett hån.
det är inte så mycket tolkning som konstaterande, ett hån behöver inte vara avsiktligt. det är klart att vissa klarar sig bra utan vissa sociala aspekter, gott om folk aktivt ogillar sociala situationer som de flesta uppskattar, det är inte en indikation på att det är bra att medvetet begränsa sig på det viset om man inte känner så, utan en indikation på att folk fungerar olika och har olika önskemål och behov.

Leijonsparf:
det är inte så mycket tolkning som konstaterande, ett hån behöver inte vara avsiktligt. det är klart att vissa klarar sig bra utan vissa sociala aspekter, gott om folk aktivt ogillar sociala situationer som de flesta uppskattar, det är inte en indikation på att det är bra att medvetet begränsa sig på det viset om man inte känner så, utan en indikation på att folk fungerar olika och har olika önskemål och behov.
Tycker vi får se hur TS reagerar i så fall, i och med att det var hen jag ville hjälpa.  Men som sagt, har bara gett ett råd som fungerat som mig, kan inte göra så mycket annat. Och har heller inte sagt att det rådet hjälper alla, för det förstår jag också. Tog någon det som ett hån är jag beredd att be om ursäkt.

Fingerprints:
Tycker vi får se hur TS reagerar i så fall, i och med att det var hen jag ville hjälpa.  Men som sagt, har bara gett ett råd som fungerat som mig, kan inte göra så mycket annat. Och har heller inte sagt att det rådet hjälper alla, för det förstår jag också. Tog någon det som ett hån är jag beredd att be om ursäkt.

hej, jag tog det absolut inte som ett hån jag tog det som ett bra tips. Jag har inte så många kompisar som jag kan prata med tyvärr. Och den jag pratar mycket med bor långt i från så vi träffas bara i skolan. Men jag förstod absolut vad du menade med att försöka lära mig att vara själv utan att må dåligt tills det dyker upp någon för mig :)
Jag mår vääääldigt lätt dåligt psykiskt tyvärr och vet ofta inte var jag ska ta vägen för att orka med mig själv, men jag kämpar vidare. Tack! :)

1996:

hej, jag tog det absolut inte som ett hån jag tog det som ett bra tips. Jag har inte så många kompisar som jag kan prata med tyvärr. Och den jag pratar mycket med bor långt i från så vi träffas bara i skolan. Men jag förstod absolut vad du menade med att försöka lära mig att vara själv utan att må dåligt tills det dyker upp någon för mig :)
Jag mår vääääldigt lätt dåligt psykiskt tyvärr och vet ofta inte var jag ska ta vägen för att orka med mig själv, men jag kämpar vidare. Tack! :)
Känner igen mig i det du skriver. Mår också lätt dåligt när det är något som tynger. Men försöker leva på det jag har tills jag hittar något annat. Hoppas du finner lyckan på ett eller annat sätt.