Forumet - Känner mig utanför (lång text)

Känner mig utanför (lång text)

1609 0 12
Ett tag när jag var liten blev jag utfryst, kanske för att jag var "för snäll" och har genom åren fått mer skinn på näsan men om jag nu känner mig ens det minsta utfryst så får jag nästan panik eftersom det gamla satt så djupa spår.

I texten kommer jag främst ta upp tre olika personer:
en blyg tjej i min klass
en tuff tjej i en annan klass och en till tjej som blivit bra vän med den tuffa på senaste.

Jag går ett program nu på universitetet där man är indelade i flera klasser. Vi fick aldrig välja själva i vilka klasser vi blev placerade i, vilket råkade resultera att jag hamnade i den minsta och med minst ambitiösa i. Jag har lärt känna tre killar som är ganska schyssta och "utåtriktade" men de är mest dom som hänger. Annars är jag med en mycket blyg tjej men som är väldigt snäll i övrigt. Hon verkar dock inte ha mycket alls på "social-meritlistan" så det blir tråkigt att hänga med henne i längden eftersom jag är en så ambivalent person som gillar att prova på nya saker & har mycket erfarenhet.

Därför träffade jag tidigt en annan "tuff/populär tjej" i en annan klass och vi blev tighta, tills hon lärde känna en annan tjej i sin egna klass bättre och det verkade som att de blivit "dom nu" så när jag satt på en föreläsning med den blyga satte sig tillslut den tuffa med en ifrån hennes klass och när hennes "klass-tjejkompis" (som tagit "min plats" ) kom in satte hon sig bredvid den tuffa med. På rasten hängde vi ihop endå, men jag känner mig mer och mer utanför trots det för det är som att jag kämpar för att hålla huvudet över vattnet. Förut var jag högt upp men nu nästan drunknar jag...

Även om båda dom verkar snälla mot mig, så misstänker jag ibland det värsta, som att: de inte gillar mig/snackar skit samtidigt som jag är kluven över hur jag ska göra med den "blyga tjejen" i min klass. Hon varken kan eller vill nog inte hänga med oss eftersom hon knappt säger någonting. Har försökt muntra upp henne till det men hon verkar ha social-fobi eller något. Hon och jag har verkligen INGET gemensamt i jämförelse mellan mig och den tuffa, så det blir krystat och tyst ofta = TRÅKIGT och hur kul är det på en skala? Jag har lärt känna henne nu och trivs inte så bra i hennes sällskap. Hon är dessutom dålig i jämförelse med dom andra med studierna. Det enda som är bra är att jag kan se henne som en "reserv att falla tillbaka på" om det skulle gå dåligt med den tuffa och dom andra. Nu kommer många säga att jag borde vara med den blyga men NEJTACK för hon är introvert och då mår jag inte lika bra som när jag är med dom andra mer extroverta personerna - som mig själv.

Jag gör allt i min makt för att "behålla min plats som en i gänget" för det är då jag mår bäst, men det är svårt när det känns som om den tuffa och hennes nya tjejkompis trivs med varandra och deras klasskompisar etc. och som att den tuffa nästan inte vill prata så mycket med mig längre, förut pratade och skrattade hon massor med mig, nu med de andra och jag vet inte vad det beror på!

Har fått rådet att "prata med henne om det" men det vägrar jag göra eftersom hon förmodligen skulle bli förvånad och rygga tillbaka ännu mer. Jag saknar när det bara var jag och hon för det var så roligt då, nu är det som att hon vill vara med massa andra och t.o.m MER än med mig så jag känner mig "överbliven".

Om jag inte hittar en balans snart så kommer det sluta illa, antingen med att jag "gör något fel för jag är så nervös att göra fel för jag vill platsa in och känner jag håller på att förlora greppet" eller att jag bara låter dom vara och är med den blyga hela tiden nästan för att vara "på den säkra sidan" - inget av dem vill jag ska ske, utan återgå till att bli tight med den tuffa men ser ingen lösning på det eftersom hon blivit tight med en tjej i sin egna klass somsagt.

Vad råder ni mig till att göra? Hur hanterar man en känsla av utanförskap egentligen? Jag har inte känt den på många år så jag minns knappt hur jag handskades med den då, bara att jag mådde väldigt dåligt och det gick utöver hela mitt liv för jag t.o.m hade ont i magen konstant av en slags rädsla som pågick 1-2 år mer eller mindre. Har alltid haft vänner men det är aldrig kul att bli utfryst av andra endå.

Vill inte att detta ska påverka mina studieresultat - vilket det redan börjat göra sen den tuffa inte satt vid mig för första gången på en föreläsning nyligen så jag inte kunde koncentrera mig utan kände att något var fel och verkligen håller på att spåra ur!

Vissa verkar alltid sitta själva på kurserna och jag vet att även om jag känner mig utanför nu kanske det går över sen och om inte om en månad så kanske om 3-5 år när jag studerat färdigt den här utbildningen, men orka "vänta" så länge på en förbättring?

Snälla hjälp tack.
endless:

Vad råder ni mig till att göra? Hur hanterar man en känsla av utanförskap egentligen?


Umgås med den blyga tjejen! Hon känner sig ju säkert väldigt utanför. Lär känna henne mer (om du inte redan gör det?)



endless:

Jag gör allt i min makt för att "behålla min plats som en i gänget" för det är då jag mår bäst


Det där är bara så dumt[sad]
skitliv:

Umgås med den blyga tjejen!


Hon och jag har verkligen INGET gemensamt i jämförelse mellan mig och den tuffa, så det blir krystat och tyst ofta merd den blyga = TRÅKIGT och hur kul är det på en skala? Jag har lärt känna henne nu och trivs inte så bra i hennes sällskap. Hon är dessutom dålig i jämförelse med dom andra med studierna. Det enda som är bra är att jag kan se henne som en "reserv att falla tillbaka på" om det skulle gå dåligt med den tuffa och dom andra. Den blyga är väldigt introvert och då mår jag inte lika bra som när jag är med dom andra mer extroverta personerna - som mig själv. Förstår du?
Tror ditt största problem är att du oroar dig för mycket om vad andra tycker. So what om någon snackar skit om dig? Det är sånt tjejer gör, du också antagligen.

Var dig själv och var inte för på. Men framförallt, prata. Du skriver att du inte vill prata med tjejen du vill umgås med men jag ser faktiskt ingen annan lösning om du vill vara med henne. Berätta lite om vad du känner, kanske ta upp "Shit va det är jobbigt när man känner sig utanför, har du också känt så?".

Spana också in:

endless:

introvert


endless:

extroverta


har ingen koll på vad de betyder..?

Men visst förstår jag vad du menar. Klart man vill vara med personer man har något gemensamt med, men är det så viktigt att dom är tuffa? Umgicks/umgås du med henne just för att hon är det eller för att du verkligen gillar henne? Vad har ni gemensamt?

Du kanske ska hitta människor att vara med på annat håll, kanske inte just i skolan? Jag förstår att man kanske vill det, men jag har det likadant. I skolan har jag inga kompisar. Det har jag iof inte utanför skolan heller, men om ungefär ett år ska jag börja på en ny utbildning. Deprimerande å tänka att det är så lång tid kvar men ändå..
skitliv:

endless: introvert
endless: extroverta
har ingen koll på vad de betyder..?


Google?

Men on-topic
Du verkar vara lite av en attentionwhore tbh, kanske bara jag som fick det intrycket. Men du kanske inbillar dig saker som egentligen inte sker, eftersom du anser att hon den "coola" tjejen antingen hänger med dig eller med den andra. Du säger aldrig att ni alla 3 kan vara tillsammans.
Men för övrigt borde det väl finnas mer personer än du, den blyga, den coola och hennes klasskompis.
Som sagt, du verkar bara oroa dig för mycket. Vänta ett tag och se vad som händer, men försök att spendera tid med de som du vill vara med, men var lite passiv, om du förstår vad jag menar.
endless:

Hur hanterar man en känsla av utanförskap egentligen


Att du över huvud taget känner dig utanför är väll ett tecken på att människan du vill umgås med är en idiot? Bra människor håller sina vänner nära, och låter inte någon av dem bli någon slags reservkompis. Mitt råd är att försöka hitta någon annan att vara med, även om det är lättare sagt än gjort
endless:

Snälla hjälp tack.


Alltså. Tror att du får försöka "förändra" ditt sätt att betrakta det här med att vara vänner. Det var en sak som jag upptäckte liksom när man blev äldre och man växte till sig och förstod sig på vänskap överhuvudtaget. Blev liksom som en "aha-känsla" för mig i alla fall.

En viktig sak att veta är att man egentligen aldrig har ensamrätt om andra människor som i det här fallet kompisar. Och det är ju viktigt att då inse att även om man inte har "ensamrätt" så ska man veta att det inte handlar om att man själv är oduglig eller "utstött".

Det hela handlar egentligen om att den "tuffa" kompisen kanske gillar att umgås med fler än bara med en vän. Att man kan hänga ihop som ett större gäng än att gå två och två eller tre och fyra samtidigt hela tiden. Du gillar den "tuffa" tjejen, jag tycker då att du ska umgås som du gillar med henne även fast det är några andra omkring henne. Vad är det för fel att du sätter dig hos henne oxå under undervisningarna?

Sen grejen med vänskap och "lojalitet" som det verkar som att du betraktar det hela, alltså vänskaper gror och växer och i och med den kommer lojalitet och respekt längs vägen. Men för att vänskapen ska bli starkare och "tryggare" så behöver man ju "vattna" vänskapen med sitt att ägna intresse i den, att man bryr, visar och säger vad man tycker. Förhoppningsvis så blir en "ytlig" vänskap till en "riktig" och mångårig vänskap. Tappar man kontakten eller skiter i varandra så ja, då vissnar även vänskapen.

Jag tycker inte heller att du ska känna sig "låst" med att du har en annan tjejkompis i samma klass. Man kan faktiskt hänga med flera, man kan faktiskt göra egna aktiva val. Det känns lite som att du är "rädd" för den här "tuffa" tjejen, som att du inte räcker till. OFtast så tror man ju fel och får för sig saker. En vän är man sålänge man inte beter sig respektlöst och falskt och ytligt. Känns lite grann som att du glömmer dig själv i det hela. Sen kan man inte skynda på vänskap och hoppas för mycket. Det handlar ju såklart om den där "tuffa" tjejen också att ha samma intresse som dig, att prata med varandra, att göra saker, vårda relationen etc. Men i det här fallet så tycker inte jag att du ska lämna den "blyga" tjejen i sticket, vad får det dig att framstå egentligen?

Det är egentligen bara du själv kan framstå som en god vän genom att vara en god vän, faktiskt, därmed kommer folk att vilja vara din vän också. Så ge inte upp nu! Du får väl vara jobbig och påträngande, man får bjuda lite på sig själv så kommer du märka snart vilka som faktiskt är riktigt bra vänner egentligen!

Glöm inte att plugga heller! Låt dig själv inte gå under bara att.