Forumet - Känner sig män trängda när kvinnor tar mer plats?

Känner sig män trängda när kvinnor tar mer plats?

3803 0 48
Tänker mig att det i grunden kanske är det att kvinnor tar allt mer plats som hos den manliga delen av jordens befolkning orsakar häftiga motreaktioner och antipatier riktade mot feminism och människor som offentligt yttrar feministiska åsikter. En ökande kvinnlig makt över samhällsutvecklingen upplevs som ett nära nog existentiellt hot mot den manliga dito, särskilt av de där alfa-hannarna som tycker det är så jävla viktigt att äga hela världen. Och problemet är förstås då inte att kvinnor tar plats, utan att män reagerar alldeles uppåt väggarna.

Vad tror ni? Inser förstås att det inte är en revolutionerande tanke jag kräks upp här, men tänker mig ändå att det kan vara intressant att diskutera, särskilt med antifeminister, som ju aldrig i livet skulle erkänna att det är en rimlig analys av sakernas tillstånd.

... är-inte-en-homogen-grupp-tugget undanbeds vänligt men bestämt! Och om ämnet redan diskuterats, vilket det säkert har: var då vänlig och länka till tråd!
ja, eller att bli ifrågasatte överhuvudtaget är nog provocerande.

men tkr det är konstigt att så snabbt man tar upp strukturella problem ex våldtäkter, våld i hemmet etc får man stora motargument såsom ''DET HÄNDER MÄN OCKSÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!''  
varför måste det påpekas, snälla svara

Spana också in:


kakakaka: ja, eller att bli ifrågasatte överhuvudtaget är nog provocerande.

men tkr det är konstigt att så snabbt man tar upp strukturella problem ex våldtäkter, våld i hemmet etc får man stora motargument såsom ''DET HÄNDER MÄN OCKSÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!''  
varför måste det påpekas, snälla svara
Om man står för jämställhet så ska man stå för att båda parter ska få det bättre.

T.ex. fler kvinnor än men får hjälp efter en våldtäkt. Det är ofta så att män ska kunna klara sig själv medans kvinnan ska få stöd. Det är jätte bra att kvinnan får hjälp men man ska inte tycka att en misshandlad man inte behöver då lika mycket hjälp som en misshandlad kvinna (det ligger mer på en individ nivå men iaf).

Långt många fler män blir misshandlade än kvinnor. Det är ofta som det inte finns statistik för alla parter så det är ofta som man inte vet för att det inte blir anmält eller vad det nu kan bero på.
Jag tycker inte att någon ska ta mer plats än någon annan, åtminstone inte så att någon far illa av det eller tvingas till något.

Jag har inget problem med att kvinnor får en starkare roll i samhället, det är bra. Visst finns det vissa som inte tycker om det men jag står för ett jämnlikare samhälle iaf. Ingen ska utöva mer makt för sin egen påstådda vinning när andra och en själv i själva verket förlorar på det.
Låt mig fras..era mig annorlunda, menar inte att man inte ska låta ohögljudda människor tala, menar att man ska skita i de som tar på sig offerkoftan och säger att de är så himla förtryckta (ironin är att de har mer medieutrymme än 99% av befolkningen), och att all kritik de får får de för att de har nåt speciellt kön, inte att de har efterblivna åsikter

trevlig-snubbe: . Det är jätte bra att kvinnan får hjälp men man ska inte tycka att en misshandlad man inte behöver då lika mycket hjälp som en misshandlad kvinna (det ligger mer på en individ nivå men iaf).
herregud vem har tyckt det? feminism går på att båda ska ha det bra, krossa könsnormerna för att alla kön ska ha det bra, eftersom obviously så lider även männen av detta. (ex att ej våga anmäla när man blir misshandlad pga fegt, män ska vara starka och inte kunna påverkas av sånt trams m..)

kakakaka:
herregud vem har tyckt det? feminism går på att båda ska ha det bra, krossa könsnormerna för att alla kön ska ha det bra, eftersom obviously så lider även männen av detta. (ex att ej våga anmäla när man blir misshandlad pga fegt, män ska vara starka och inte kunna påverkas av sånt trams m..)
Jag tycker det. Jo fast det är ju ingen som gör något åt det. Män vågar anmäl men de normer som vi har ändrar inte på den rådande situationen plus att ta med det i statistiken. Det är sällan som man ser i tidningen att en man har blivit våldtagen när det i 99% av fallen bara står om en kvinna. Som man är det pinsamt om man har blivit våldtagen då det anses att en man ska kunna försvara sig mot förövaren. En man som blir tafsad av en kvinna men som inte vill det får snällt stå ut med det medans om en kvinna blir tafsad så är det värsta grejen. Det ska vara nolltolerans att tafsa på någon som inte vill det. Riktig jämställdhet värnar om alla parter och vissa som kallar sig feminister bryr sig mer om kvinnor än män varav namnet.

kakakaka: ja, eller att bli ifrågasatte överhuvudtaget är nog provocerande.

men tkr det är konstigt att så snabbt man tar upp strukturella problem ex våldtäkter, våld i hemmet etc får man stora motargument såsom ''DET HÄNDER MÄN OCKSÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!''  
varför måste det påpekas, snälla svara
Men bevisa för en gångs skull att strukturerna finns då.
Jag gillar inte att tala i termer som kan förstås som "alla män tycker så", eftersom det är just den sortens retorik som göder antifeminister som inte brukar förstå hur det är menat utan brukar ta det som ett försök till personlig skuldbeläggning, men när ts frågar så får det bli det språket för en gång skull: 

Man bedömer saker utifrån normen man fått betrakta som naturlig, och är man van vid att få hela makten uppfattar man det inte som rättvisa om någon annan ska få dela på den: man uppfattar det i stället som att man blir ifråntagen sin rättighet. 
Den standard män är vana vid att betrakta som sina naturliga rättighet är ifrågasatt och de vill inte dela med sig av vad de rent oreflekterat är vana vid att se som något rättvist; och de vill inte acceptera tanken på att den är orättfärdig utan behålla illusionen av att den är en naturlig rättighet. 
De könsroller och privilegier män är vana vid att se som naturliga är ifrågasatta och rasar ihop i västvärlden och det är en överaskning och ett hot; det är enklast att se dem som naturliga och inte ifrågasatta, och ser man dem som medfödda behöver man inte avskaffa dem. 

Är man inte missnöjd och inte tycker sig ha orsak att vara det utan hittills tagit könsrollen som naturlig är ett ifrågasättande något som provocerar; ett ifrågasättande tvingar män att reflektera över saken, och en sådan reflektion kan leda till att det blir etiskt omöjligt att berättiga de privilegier könsrollen ger - såvida man nu inte blir biologist och berättigar könsnormernas orättvisor genom att säga att de är medfödda och därmed oundvikliga och oföränderliga. 

Men det här är inte alltid så medvetet. 

En annan sak är att kvinnor som tar plats bryter mot sin könsroll och perimetrarna är olika just för att könsrollerna gör förväntningarna olika: en kvinna som klagar och tar plats och ifrågasätter uppfattas som dubbelt så aggressiv än en man, därför att en kvinna förväntas vara mild och uppoffrande och omhändertagande, medan mannen förväntas "strida". Hon provocerar därför mer - för övrigt provocerar hon även andra kvinnor. 

Den stora majoriteten av antifeminister jag har träffat på brukar grunda sin uppfattning om feminismen på ett missförstånd som utgår från en ren karikatyr av en antifeminist: de tror att feminister är lesbiska manshatare som vill införa ett matriarkat osv. För all del tycks de ofta ha grundat sin missuppfattning på gräl med ilskna tonårstjejer som faktiskt är sexistiska i rena ilskan, men det ser jag inte som en ursäkt. De håller envist fast vid ett sådant missförstånd, och blir dessutom provocerade då man påpekar att det är just ett sådant. Visst kan man se det som ett utryck för att de känner sig hotade. Varför de annars envisas med att hålla fast vid sina missuppfattningar vet jag inte. 

mynona: Jag gillar inte att tala i termer som kan förstås som "alla män tycker så", eftersom det är just den sortens retorik som göder antifeminister som inte brukar förstå hur det är menat utan brukar ta det som ett försök till personlig skuldbeläggning, men när ts frågar så får det bli det språket för en gång skull: 

Man bedömer saker utifrån normen man fått betrakta som naturlig, och är man van vid att få hela makten uppfattar man det inte som rättvisa om någon annan ska få dela på den: man uppfattar det i stället som att man blir ifråntagen sin rättighet. 
Den standard män är vana vid att betrakta som sina naturliga rättighet är ifrågasatt och de vill inte dela med sig av vad de rent oreflekterat är vana vid att se som något rättvist; och de vill inte acceptera tanken på att den är orättfärdig utan behålla illusionen av att den är en naturlig rättighet. 
De könsroller och privilegier män är vana vid att se som naturliga är ifrågasatta och rasar ihop i västvärlden och det är en överaskning och ett hot; det är enklast att se dem som naturliga och inte ifrågasatta, och ser man dem som medfödda behöver man inte avskaffa dem. 

Är man inte missnöjd och inte tycker sig ha orsak att vara det utan hittills tagit könsrollen som naturlig är ett ifrågasättande något som provocerar; ett ifrågasättande tvingar män att reflektera över saken, och en sådan reflektion kan leda till att det blir etiskt omöjligt att berättiga de privilegier könsrollen ger - såvida man nu inte blir biologist och berättigar könsnormernas orättvisor genom att säga att de är medfödda och därmed oundvikliga och oföränderliga. 

Men det här är inte alltid så medvetet. 

En annan sak är att kvinnor som tar plats bryter mot sin könsroll och perimetrarna är olika just för att könsrollerna gör förväntningarna olika: en kvinna som klagar och tar plats och ifrågasätter uppfattas som dubbelt så aggressiv än en man, därför att en kvinna förväntas vara mild och uppoffrande och omhändertagande, medan mannen förväntas "strida". Hon provocerar därför mer - för övrigt provocerar hon även andra kvinnor. 

Den stora majoriteten av antifeminister jag har träffat på brukar grunda sin uppfattning om feminismen på ett missförstånd som utgår från en ren karikatyr av en antifeminist: de tror att feminister är lesbiska manshatare som vill införa ett matriarkat osv. För all del tycks de ofta ha grundat sin missuppfattning på gräl med ilskna tonårstjejer som faktiskt är sexistiska i rena ilskan, men det ser jag inte som en ursäkt. De håller envist fast vid ett sådant missförstånd, och blir dessutom provocerade då man påpekar att det är just ett sådant. Visst kan man se det som ett utryck för att de känner sig hotade. Varför de annars envisas med att hålla fast vid sina missuppfattningar vet jag inte. 


 Märker ingen ifrågasättning nånsin