är det bara jag eller är alla tråden gjorda av tjejer?

Vad är det som är äckligt med mat, jag förstår det verkligen inte. Förklara, tack.

Varför vill du inte gå upp i vikt, jag förstår inte. Förklara, tack. Vikt är ju inte bara antingen skelett eller vältrande fetto. Man kan äta Helt Normalt också och ha en Helt Normal Vikt.

jag tycker definitivt att du bör söka hjälp. utifall du har haft problem i fyra år är sannolikheten att de går över bara sådär betydligt mindre än om du faktiskt får professionell hjälp som kanske inte kan få dig helt och hållet frisk alldeles ögonblickligen, men som åtminstone hjälpa dig på traven lite grann kanske.

Alltså, du vet att du har ätstörningar. Du märker att det blir värre. Du vet rimligen också att man behöver mat för att överleva.

Känns det som en bättre idé att inte söka hjälp och låta din mamma få reda på det när du börjar svimma regelbundet och hunnit ha sönder din kropp ännu mer än att söka hjälp nu?

loom:

Vad kan man göra för att överleva utan att äta? Tips på små saker med mycket energi!

Proteindrinkar! Det är grejer det!

Sterd:

Vad är det som är äckligt med mat, jag förstår det verkligen inte. Förklara, tack.

Det är inte maten som är äcklig, jag tycker väldigt mycket om god mat, det är bara rädslan över att gå upp i vikt som är äcklig.

Sterd:

Varför vill du inte gå upp i vikt, jag förstår inte. Förklara, tack

Inte så svårt egentligen, vill inte vara tjock, vill vara smal.

Sterd:

Man kan äta Helt Normalt också och ha en Helt Normal Vikt.

Visst, men inte när man har ätstörningar. Jag vill kunna äta helt normalt, men en helt normal vikt för mig är inget jag vill uppnå eftersom jag inte vill väga mer än nu. Jag vill kunna vara nöjd med att väga normalt, men det funkar inte så lätt.

mediakatt:

Känns det som en bättre idé att inte söka hjälp och låta din mamma få reda på det när du börjar svimma regelbundet och hunnit ha sönder din kropp ännu mer än att söka hjälp nu?

Börjar luta åt att faktiskt ta hjälp nu och jag vill att mamma ska veta hur det är, men det känns så skumt att berätta det för henne bara sådär. Hur säger man det på rätt sätt liksom?

loom:

Börjar luta åt att faktiskt ta hjälp nu och jag vill att mamma ska veta hur det är, men det känns så skumt att berätta det för henne bara sådär. Hur säger man det på rätt sätt liksom?

Det finns nog inget rätt sätt, riktigt. Men ja, antingen kan du berätta nu och be henne hjälpa dig att få vård, eller så kan du skaffa hjälp själv och sedan berätta för henne.

Här finns en del information om var du kan söka hjälp, och om det inte resulterar i något så kan du ringa sjukvårdsupplysningen eller din vårdcentral, så borde de kunna hänvisa dig någonstans.

mediakatt:

Här finns en del information om var du kan söka hjälp

Tack Har bara dragit mig för att söka hjälp, var hos en (dålig) läkare för nåt år sen som konstaterade att jag inte var tillräckligt smal för att vara i riskzonen så han lät mig gå utan någon vidare hjälp.

loom:

inte var tillräckligt smal för att vara i riskzonen så han lät mig gå utan någon vidare hjälp.

Vilken jävla idiot. Du kan vara jättetjock och ha en ätstörning. Man kan ju gå ner flera kilo i veckan om man matvägrar och tränar, på ett år kan man vara obefintlig. Fattar inte hur sådär dumma doktorer kan existera...

Jag har haft allvarliga ätstörningar. Inte för att jag trodde jag var tjock eller för att jag var rädd för att gå upp i vikt. Hade psykiska trauman bakom dem och tappade helt enkelt aptiten och hungerskänslor fullständigt. Det återkommer då och då även fast jag mår jättebra. Då gäller det bara att skriva upp måltidstider och tvinga sig att äta normalt.

gay.

loom:

Har bara dragit mig för att söka hjälp, var hos en (dålig) läkare för nåt år sen som konstaterade att jag inte var tillräckligt smal för att vara i riskzonen så han lät mig gå utan någon vidare hjälp.

Det är ju... uppenbarligen en läkare som inte borde ägna sig åt fall som rör ätstörningar. Alls.

mediakatt:

Det är ju... uppenbarligen en läkare som inte borde ägna sig åt fall som rör ätstörningar. Alls.

Nej, jag vet. Då tänkte jag ju att man inte fick söka hjälp om man vägde "för mycket", men nu vet jag att det inte är så.

loom:

Då tänkte jag ju att man inte fick söka hjälp om man vägde "för mycket", men nu vet jag att det inte är så.

Det verkar vara jättemycket folk som tror att de inte är sjuka nog eller smala nog för att behöva/få hjälp. Det är rätt så värdelöst.

Om du inte äter så missar du ju det godaste i livet D: