Forumet - Kan inte tänka längre

Kan inte tänka längre

172 0 31
Har haft ångest och depression i hela högstadiet. Förra året blev jag sjukskriven då jag skulle börja gymnasiet. Så blev inget med det. Kom in på ett behandlingshem där de gjorde en utredning på mig i december förra året. Dom kom inte fram till att det var något fel på mig överhuvudtaget. Ganska skumt tyckte jag, men blev la glad. Eftersom dom inte hittade något fel på mig var jag inte längre tvingad att ha kontakt med BUP och soss. Eftersom jag hatade dom så sa jag nej med en gång. Under sommaren blev allting mycket bättre och när jag började gymnasiet så fick jag snabbt några kompisar i skolan, blev tillsammans med en tjej i skolan. Hon är allting jag någonsin vill ha. Problemet är detta, jag blir otroligt begränsad i mina handlingar då jag är så osäker på allting, speciellt i mitt förhållande. Jag tror jämt att allting kommer gå åt helvete, och det är såklart jobbigt för henne. Så igår sa hon att detta aldrig kommer att funka för någon av oss. Hon stack till en av de enda kompisarna jag har. Där var dom ensamma hela kvällen och gud vad vet dom gjorde. Hon gillar typ att vara på alla killar. Så blev ju skitledsen då min kompis sa att han tyvärr inte kunde träffas som vi hade planerat då han skulle umgås med henne.
Jag har alltid sagt att jag aldrig har haft självmordstankar, men nu börjar jag fundera på det. Jag har inget att se framemot, när jag vaknar på morgonen längtar jag bara tills jag kan gå och lägga mig igen. Allting jag hade som intresse förut känns meningslöst och jag finner ingen ro i att göra det längre. Jag kan inte samla mina tankar, de bara flyger iväg igen. Så igår natt gick jag ut, frågade mig själv frågan: Vad har du att se framemot i livet?
Då insåg jag något, jag har ingenting att se framemot. Då jag inte hade någon kompis att prata med visste jag inte vad jag skulle göra, kändes som om det skulle fortsätta sådär så skulle jag inte leva imorgon. Efter många om och men till mig själv så beslutade jag mig för att ringa hjälplinjen. Men det var så lång kö så efter 15minuter orkade jag inte med det längre. La på mobilen och begav mig hem för att dränka mina tankar i sömn. När jag brukar gå runt ensam på mörka vägar så brukar jag vara väldigt observant på grund av de oroligheter som har pågått här. Men jag brydde mig inte igår, ifall någon skulle hoppa fram och sticka en kniv i mig hade jag inte brytt mig. Känner samma sak nu när jag sitter här. Kommer vara ensam hela helgen antagligen. Har ingen att göra något med, min kompis och ex är de enda. Men de är ju med varandra.

Vad fan ska jag göra?:S
Känns som om jag är förstörd mentalt för alltid. Det hindrar mig från att göra så mycket. Ångesten kommer krypande tillbaks...

Spana också in:

Fejlarn:

men du verkar inte vilja dö på riktigt!


Är inte rädd för att dö, är rädd för att känna mer smärta. Tror seriöst att det skulle bli bättre för mig. Förlåt om det låter själviskt, men finns inte så många som skulle bry sig ändå. Visst någon kanske skulle bli ledsen ett tag, men skulle inte påverka deras liv.

Är inte akut självmordsbenägen, men jag vet från erfarenhet att tankarna kommer inte bara försvinna av sig själv. Dom kommer utvecklas.
Vet att det låter klyschigt, men det kommer antagligen förändras. Jag kan lova att om ett, fem eller tio år kommer ditt liv ha förändrats på massor av sätt, och på många sätt kommer du också vara annorlunda. Alltså finns det antagligen massor att se fram emot du vet bara inte vad det är än[y]
shelton:

ett, fem eller tio år kommer ditt liv ha förändrats på massor av sätt,


Var femte år har jag 1-2 månader av glädje. Sen blir allt dåligt igen. Så har de senaste 10 åren sett ut. Så nu har jag 5 år av skitliv att se fram emot.

Fejlarn:

Allt du gör påverkar någons liv! True story.


Måste inte betyda att den påverkan man gör genom att ta självmord är dålig. Den kan också vara positiv för någon annan.
Våga Vara Rädd:

Var femte år har jag 1-2 månader av glädje. Sen blir allt dåligt igen. Så har de senaste 10 åren sett ut. Så nu har jag 5 år av skitliv att se fram emot.


[sad]

När du pratar om de intressen du hade innan, vad för intressen menar du då? Inget du kan ta upp igen?