Forumet - kan man stänga av sina känslor?

kan man stänga av sina känslor?

2650 0 22
Jag vet inget längre, har alltid dragits till tjejer men även till killar. Men under den senaste tiden har jag enbart fantiserat kring killar, har aldrig legat med en kille men mår dåligt över att jag känner så här. äcklas av mig själv, har jag gått och blivit bög? är rädd för att bli bög då min pappa hatar bögar, och även flera släktningar. Jag själv har även sagt att jag inte gillar bögar, har alltid kännt mig till illa mods när man pratar om bögar.

Spana också in:

Känslor för en annan människa, eller en viss person kan du aldrig på så sätt bara ''stänga av''. Känslor är känslor och dom finns bara där, man kan inte hjälpa det.

Man kan nog ha starka känslor för någon, men sedan så kallnar dem. Dock så finns nog alltid den lilla gnistan kvar. Var väl nt i det här sammanhanget haha men u get my point
Det är svårt att stänga av sina känslor, förmodligen svårare om du är bög än om du är bi. Men jag tycker att du ska ta kontakt med en kurator på UngdomsMottagningen, ingen annan än de behöver veta att du gått dit och det kan vara bra att prata med någon om sina känslor ibland. Testa och funkar inte det för dig så får du helt enkelt tänka ut det själv [wink]
wiieee11:

Känslor för en annan människa, eller en viss person kan du aldrig på så sätt bara ''stänga av''. Känslor är känslor och dom finns bara där, man kan inte hjälpa det.


Jo det kan man visst.


Meh, orka bry sig. Jag gillar att kolla på bilder med lättklädda vältränade killar och tycker att många killar är snygga och så. Vet ej om jag är bi men vem bryr sig? Aldrig vart intresserad av att ligga med en kille, men om jag skulle vara det skulle jag förmodligen bara kört och inte gått och tänkt typ "ånej nu är jag bög bara för det".


Tror typ alla har lite av en "bög" i sig, bara att man har förträngt det pga homofobiskt samhälle. Kommer ihåg hur jag och mina kompisar bögade oss när vi var mindre fast vi alla älskade tjejer [chocked]
Hmm pärsonligen så är jag son som skiter i vad alla andra tycker om du tänder på killar va med killar om du tänder på tjejer va med dom om du tänder på att knulla toarular så gör de vad man än tycker om så ska man göra det alla har nån lägning som sticker utt som man tycker är lite pinsamt men att tända på både killar och tjejer är fullt normalt de fins nog inte en kille som inte har tänkt på en kille när man har runkat nån gång. Sex och njutning ska va undr bart så man ska göra prisis de man sj vill så strunta i vad din pappa ochh alla andra tycker du är fortfarande samma pärsom oavset va du tycker om
oatsreuvaue:

tycker du det är användbart eller jobbigt?


främst användbart när det gäller främlingar. det brukade vara användbart när det uppkom men jag har blivit mer och mer avdomnad i själen och har svårt för att känna rak och äkta förälskelse och kärlek konstant, att bli blixtkär eller älska en vän gränslöst. jag tycker mest att det känns som ett sjukdomstillstånd när jag vill vara normal samtidigt som det gör mig så jävla stark när jag måste.
livet borde formas kring det normala livet, inte sorg och trauma egentligen känner jag nu...

hur tycker du?
ceka92:

. det brukade vara användbart när det uppkom men jag har blivit mer och mer avdomnad i själen och har svårt för att känna rak och äkta förälskelse och kärlek konstant, att bli blixtkär eller älska en vän gränslöst. jag tycker mest att det känns som ett sjukdomstillstånd när jag vill vara normal samtidigt som det gör mig så jävla stark när jag måste.


Usj ja känslan att vara avdomnad i själen, eller känsla o känsla mer som en hemskt tillstånd, begränsar en så när det gäller alla relationer

Skumt hur det både gör en svagare o starkare,
fast undrar om det inte är bättre att få stryrka på annat vis
ceka92:

livet borde formas kring det normala livet, inte sorg och trauma egentligen känner jag nu...


Aa så känner jag med, o jobbar för fullt för att ordna det o har faktiskt inte haft ångest på ett o ett halvt år, brukade ha hela tiden innan

ceka92:

hur tycker du?


Det är lite som en vana nu. Slår av dem automatisk så fort de tycks vara i vägen, eller när något verkar instabilt eller hotfullt.
Det har skapat en del konflikt, mina närmaste har trott jag hatat dem för mitt upp i allt drama har jag där som en isbit o levererat okänsliga kommentarer. Fast jag i min tur har i sådana situationer inte velat tappa all självkontroll som dem, eller kanske inte vågat eller förstått varför, de löser ju inte direkt något att springa omkring skrikandes o slår sönder saker i vrede.
Ibland har jag haft sjukt med ångest pga förtryckta känslor, har liksom inte tillåtit mig att släppa ut ilska, rädsla, sorg osv.

så mest jobbigt, vill kunna leva ut, men vet av erfarenhet att visar man sina känslor kan man få en hemsk smäll
oatsreuvaue:

Usj ja känslan att vara avdomnad i själen, eller känsla o känsla mer som en hemskt tillstånd, begränsar en så när det gäller alla relationer


oatsreuvaue:

fast undrar om det inte är bättre att få stryrka på annat vis


jo genom vänner. [smile] hade ont om det innan(inga som brydde sig)

oatsreuvaue:

Aa så känner jag med, o jobbar för fullt för att ordna det o har faktiskt inte haft ångest på ett o ett halvt år, brukade ha hela tiden innan


det otroligt jobbiga är att jag var ensam och tänkte bara på det och hoppet om dess slut genom hela min uppväxt(efter att jag flyttade till denna staden och lämnade min bästis. mobbning osv). sedan har jag varit djupt deprimerad, där jag inte fick behandling och medicin på ungdomsmottagningen eftersom man "måste ha föräldrarna där". men vilken människa som helst hade sett att mina ögon var helt döda.

dettag ör att jag lider av ångets när jag är själv och gör mitt liv hemskt jobbigt. jag undrar om jag kan fly ifrån den och tänka på annat om jag flyttar härifrån. jag hoppas för mitt liv.

jag vill leva, inte hoppas.



oatsreuvaue:

Det har skapat en del konflikt, mina närmaste har trott jag hatat dem för mitt upp i allt drama har jag där som en isbit o levererat okänsliga kommentarer.


jag vill älska. jag har förbättrats.


oatsreuvaue:

så mest jobbigt, vill kunna leva ut, men vet av erfarenhet att visar man sina känslor kan man få en hemsk smäll


absolut. alltså, är i ett förhållande nu men vågar ändå inte helt. kanske nästa gång bryts det. om han ger mig kropp och själ.
ceka92:

det otroligt jobbiga är att jag var ensam och tänkte bara på det och hoppet om dess slut genom hela min uppväxt(efter att jag flyttade till denna staden och lämnade min bästis. mobbning osv). sedan har jag varit djupt deprimerad, där jag inte fick behandling och medicin på ungdomsmottagningen eftersom man "måste ha föräldrarna där". men vilken människa som helst hade sett att mina ögon var helt döda.


kan känna igen mig i det där för har också varit mycket ensam o haft långa o djupa depressioner, har aldrig velat ha medicin dock gillar inte piller överhuvudtaget och det har alltid gått att lösa på annat vis bara att det tar sin tid då. det där låter för övrigt helt befängt att neka en ung deprimerad människa medicin bara för att föräldrar inte var med.


ceka92:

dettag ör att jag lider av ångets när jag är själv och gör mitt liv hemskt jobbigt. jag undrar om jag kan fly ifrån den och tänka på annat om jag flyttar härifrån. jag hoppas för mitt liv.

jag vill leva, inte hoppas


ja att flytta kan faktiskt förändra allt till det bättre, fast det kan gå åt andra hållet också, beror på var man hamnar. jag hade tur och flyttade från elände till stabilitet och friskhet, fast nu är det nog dags att återvända igen, det var ju inte bara platsen som var hemsk utan 'den tiden'.



ceka92:

absolut. alltså, är i ett förhållande nu men vågar ändå inte helt. kanske nästa gång bryts det. om han ger mig kropp och själ.


jo om det fungerar att bryta ur det gamla sådär poff i stunden
annars blir det väl bättre o bättre över tid tilliten o känslorna växer osv
fast om det inte är något att bygga på är det ju heller inte bra att hoppas på något som inte kommer ske/ändras
lycka till med grabben iaf! :›