Aviseringar
Rensa alla

kan man stänga av sina känslor?


ceka92:

ja detsamma.

tycker du det är användbart eller jobbigt?


   
SvaraCitera

oatsreuvaue:

tycker du det är användbart eller jobbigt?

främst användbart när det gäller främlingar. det brukade vara användbart när det uppkom men jag har blivit mer och mer avdomnad i själen och har svårt för att känna rak och äkta förälskelse och kärlek konstant, att bli blixtkär eller älska en vän gränslöst. jag tycker mest att det känns som ett sjukdomstillstånd när jag vill vara normal samtidigt som det gör mig så jävla stark när jag måste.
livet borde formas kring det normala livet, inte sorg och trauma egentligen känner jag nu...

hur tycker du?


   
SvaraCitera

ceka92:

. det brukade vara användbart när det uppkom men jag har blivit mer och mer avdomnad i själen och har svårt för att känna rak och äkta förälskelse och kärlek konstant, att bli blixtkär eller älska en vän gränslöst. jag tycker mest att det känns som ett sjukdomstillstånd när jag vill vara normal samtidigt som det gör mig så jävla stark när jag måste.

Usj ja känslan att vara avdomnad i själen, eller känsla o känsla mer som en hemskt tillstånd, begränsar en så när det gäller alla relationer

Skumt hur det både gör en svagare o starkare,
fast undrar om det inte är bättre att få stryrka på annat vis

ceka92:

livet borde formas kring det normala livet, inte sorg och trauma egentligen känner jag nu...

Aa så känner jag med, o jobbar för fullt för att ordna det o har faktiskt inte haft ångest på ett o ett halvt år, brukade ha hela tiden innan

ceka92:

hur tycker du?

Det är lite som en vana nu. Slår av dem automatisk så fort de tycks vara i vägen, eller när något verkar instabilt eller hotfullt.
Det har skapat en del konflikt, mina närmaste har trott jag hatat dem för mitt upp i allt drama har jag där som en isbit o levererat okänsliga kommentarer. Fast jag i min tur har i sådana situationer inte velat tappa all självkontroll som dem, eller kanske inte vågat eller förstått varför, de löser ju inte direkt något att springa omkring skrikandes o slår sönder saker i vrede.
Ibland har jag haft sjukt med ångest pga förtryckta känslor, har liksom inte tillåtit mig att släppa ut ilska, rädsla, sorg osv.

så mest jobbigt, vill kunna leva ut, men vet av erfarenhet att visar man sina känslor kan man få en hemsk smäll


   
SvaraCitera

oatsreuvaue:

Usj ja känslan att vara avdomnad i själen, eller känsla o känsla mer som en hemskt tillstånd, begränsar en så när det gäller alla relationer

oatsreuvaue:

fast undrar om det inte är bättre att få stryrka på annat vis

jo genom vänner. [smile] hade ont om det innan(inga som brydde sig)

oatsreuvaue:

Aa så känner jag med, o jobbar för fullt för att ordna det o har faktiskt inte haft ångest på ett o ett halvt år, brukade ha hela tiden innan

det otroligt jobbiga är att jag var ensam och tänkte bara på det och hoppet om dess slut genom hela min uppväxt(efter att jag flyttade till denna staden och lämnade min bästis. mobbning osv). sedan har jag varit djupt deprimerad, där jag inte fick behandling och medicin på ungdomsmottagningen eftersom man "måste ha föräldrarna där". men vilken människa som helst hade sett att mina ögon var helt döda.

dettag ör att jag lider av ångets när jag är själv och gör mitt liv hemskt jobbigt. jag undrar om jag kan fly ifrån den och tänka på annat om jag flyttar härifrån. jag hoppas för mitt liv.

jag vill leva, inte hoppas.

oatsreuvaue:

Det har skapat en del konflikt, mina närmaste har trott jag hatat dem för mitt upp i allt drama har jag där som en isbit o levererat okänsliga kommentarer.

jag vill älska. jag har förbättrats.

oatsreuvaue:

så mest jobbigt, vill kunna leva ut, men vet av erfarenhet att visar man sina känslor kan man få en hemsk smäll

absolut. alltså, är i ett förhållande nu men vågar ändå inte helt. kanske nästa gång bryts det. om han ger mig kropp och själ.


   
SvaraCitera

Ja, det kan man.


   
SvaraCitera

ceka92:

det otroligt jobbiga är att jag var ensam och tänkte bara på det och hoppet om dess slut genom hela min uppväxt(efter att jag flyttade till denna staden och lämnade min bästis. mobbning osv). sedan har jag varit djupt deprimerad, där jag inte fick behandling och medicin på ungdomsmottagningen eftersom man "måste ha föräldrarna där". men vilken människa som helst hade sett att mina ögon var helt döda.

kan känna igen mig i det där för har också varit mycket ensam o haft långa o djupa depressioner, har aldrig velat ha medicin dock gillar inte piller överhuvudtaget och det har alltid gått att lösa på annat vis bara att det tar sin tid då. det där låter för övrigt helt befängt att neka en ung deprimerad människa medicin bara för att föräldrar inte var med.

ceka92:

dettag ör att jag lider av ångets när jag är själv och gör mitt liv hemskt jobbigt. jag undrar om jag kan fly ifrån den och tänka på annat om jag flyttar härifrån. jag hoppas för mitt liv.

jag vill leva, inte hoppas

ja att flytta kan faktiskt förändra allt till det bättre, fast det kan gå åt andra hållet också, beror på var man hamnar. jag hade tur och flyttade från elände till stabilitet och friskhet, fast nu är det nog dags att återvända igen, det var ju inte bara platsen som var hemsk utan 'den tiden'.

ceka92:

absolut. alltså, är i ett förhållande nu men vågar ändå inte helt. kanske nästa gång bryts det. om han ger mig kropp och själ.

jo om det fungerar att bryta ur det gamla sådär poff i stunden
annars blir det väl bättre o bättre över tid tilliten o känslorna växer osv
fast om det inte är något att bygga på är det ju heller inte bra att hoppas på något som inte kommer ske/ändras
lycka till med grabben iaf! :›


   
SvaraCitera

oatsreuvaue:

kan känna igen mig i det där för har också varit mycket ensam o haft långa o djupa depressioner, har aldrig velat ha medicin dock gillar inte piller överhuvudtaget och det har alltid gått att lösa på annat vis bara att det tar sin tid då. det där låter för övrigt helt befängt att neka en ung deprimerad människa medicin bara för att föräldrar inte var med.

jag skyller på henne för mina psykiska problem som ligger som ett dåligt läkt ärr som öppnar sig i ångestframkallade situationer. piller har jag aldrig tagit många av men det har bevisats att man har högre grav av ångest, återfall och neuros utan behandling.

oatsreuvaue:

o om det fungerar att bryta ur det gamla sådär poff i stunden
annars blir det väl bättre o bättre över tid tilliten o känslorna växer osv
fast om det inte är något att bygga på är det ju heller inte bra att hoppas på något som inte kommer ske/ändras
lycka till med grabben iaf! :›

ja, det är en tillit som byggs upp men det är ändå jag som bestämmer mig för att öppna mig och våga vara svag, som jag kan vara ibland och inte tro att han missbrukar det.

oatsreuvaue:

fast nu är det nog dags att återvända igen

hur kommer det sig?


   
SvaraCitera

ceka92:

jag skyller på henne för mina psykiska problem som ligger som ett dåligt läkt ärr som öppnar sig i ångestframkallade situationer. piller har jag aldrig tagit många av men det har bevisats att man har högre grav av ångest, återfall och neuros utan behandling.

tror det hjälper att försöka förlåta henne, så är det för mig iaf

ceka92:

ja, det är en tillit som byggs upp men det är ändå jag som bestämmer mig för att öppna mig och våga vara svag, som jag kan vara ibland och inte tro att han missbrukar det.

mh det är inte lätt, men det går
om han någonsin skulle missbruka det förtjänar han stryk ):'

ceka92:

hur kommer det sig?

min familj bor där, saknar dem tänker bo där ett år eller så


   
SvaraCitera