Forumet - Kartellen: Så sabbade högern mitt liv

Kartellen: Så sabbade högern mitt liv

5123 0 52
Medlem i rapgruppen Kartellen skriver på SVT Debatt.
http://svtdebatt.se/2010/09/kartellen/




Hela mitt liv har varit ett socialt experiment för högern. I barndomen tvingades min familj fly från Chile efter att CIA iscensatt en statskupp. I tonåren började jag stjäla för att bli sedd av tjejerna från villaområdet. Idag sitter jag i fängelset medan Alliansen ökar misären i förorten. För att kunna få ordning på våra liv måste vi rösta bort nuvarande regering.

Anledningen till att vi vill att vänstern vinner är uppenbar från min synvinkel, eftersom jag är uppväxt i ett utsatt område. Jag har sett hur ett utsatt område kan förändra barn och förstöra deras framtid, har sett gråtande mammors ögon efter att deras söner har dött av olika tragiska anledningar. Det är saker som sätter sina spår hos barn, och i ett rikt land som Sverige borde inte sådana saker förekomma. Men tyvärr har våra utsatta områden blivit ännu värre med åren, och jag tror att vänstern kommer göra mer skillnad för oss utsatta i förorterna.

Jag ska berätta min egen berättelse och hur förorten formade mig. I mitt hemland Chile hade vi det hyfsat bra, bostadsrätt, två bilar, gick i bra skola osv. Pappa var någon sorts fackledare, tidigare sjöman. Mamma kom från en mer uppnosig familj, morfar ägde bagerier, konditorier, cafeterior och fastigheter.

Från ettan till trean gick jag i Chilensk skola, en religiös skola, där jag fick MB för det mesta (Muy Bueno, det är ungefär som MVG). Men sen fick CIA för sig att införa en påtvingad högerpolitik genom en tyrann vid namn Augusto Pinochet, och där tog den fina historien slut. Ödesdigert blev det när min morfar tog sitt liv, men det är en annan historia. Vi fick gömma oss ett tag, flyttade runt och levde fattigt, där fick jag hungern presenterad för mig. Helt plötsligt hade man varken el eller vatten vissa gånger, misär helt enkelt. Men som tur är fanns det en snäll farbror vid namn Olof Palme (R.I.P), som hjälpte oss till Sverige.

Man anlände till olika flyktingförläggningar i mindre orter, Surahammar, Oxelösund osv. Och väl där fick man smaka på den svenska främlingsfientligheten. Vad betyder ”jävla svartskalle” undrade jag, dom här blonda killarna skrek det efter mig hela tiden. När jag fick höra vad det betydde, så satte man upp garden utan att tveka. Man fick stryck, blev förföljd i skolan, men man blev van. Man både gav och fick stryk.

Man var ändå entusiastisk, kommer ihåg dom där Domus butikerna med kundvagnar. Varje gång man drog igenom en vagn i en maskin fick man en frimärkeliknande sak, som man klistrade in i en mapp med typ 10 platser för klistermärkena. Kommer inte ihåg hur mycket man fick för dom, men jag driftade varje dag med dom där. Körde ett sidolöp med att panta burkar, och drömde om bättre tider. Det var lite riskabelt att panta burkar, för att i Surahammar var dom riktigt främlingsfientliga. Och driftig som man är, ville man ta burken strax efter att dom långhåriga blonda människorna slängde dom på marken. Vagnpass på Domus under dagen, och kvällspass på pantburkar i centrum och parker. Helgerna var guld, svartskalle hit och dit fick man höra, ibland blev man jagad men det stoppade inte mig från att göra mina pengar. FÖR ATT PÅ HELGERNA DRACK DOM SOM VIKINGAR.

Mina föräldrar var entusiastiska, dom ville sätta igång och jobba direkt men istället fick dom vänta på asylbeslutet och leva på socialbidrag. Farsan gick och jobbade ändå i Nyköpingsbro, han var DJ, alltså diskare hehe. Han var definitivt mer kvalificerad än det, men det fick duga så länge, han ville jobba ”i det nya landet”. Mamma, hon hittade någon moderattant i centrum som erbjöd henne jobb som piga, svart så klart. Mamma lärde sig svenska på ett år, och var väldigt utåtriktad, så att hon fick bli borgarfamiljens lilla ”Juanita” från Mexico. Som i amerikanska filmer. Mina föräldrar ville bygga upp ett hem, för att grejerna vi hade fått var rätt pundiga, iallafall för oss.

Farsan blev ditgolad till socialen av någon, så att han fick sluta jobba på Nyköpingsbro. Mamma började tjafsa med moderattanten, som trodde att mamma var en riktig ”Juanita” från Mexico, vi kom inte direkt från en hydda eller ett plåthus. Att bli nervärderad var inget mamma ville, så att hon stod på sig, därav konflikt och jalla bye.

Skolan gick så där för mig, jag lärde mig flytande svenska på ett år. Jag var den enda invandraren i klassen, så det var ju bra på det sättet. Fick svenska kompisar, och lärde mig snabbt dom svenska traditionerna. Men hela tiden fick man ”kriga” i skolan mot främlingsfientliga människor som var äldre och hade som sport att förfölja svartskallen. Skolan blev inget roligt då och jag började få medelmåttiga betyg.

Familjen fick uppehållstillstånd, och pappa fixade industrijobb i Jordbro, HEDPIPE hette stället, rörindustri. Vi flyttade till Stockholm och Jordbro, det var en helt ny värld. Där fick vi åtminstone svartskallar vara ifred, så det var skönt att slippa tänka på vilka vägar man skulle ta när man skulle handla och gå till skolan.

Att komma till Jordbro var ungefär som att komma till ”Beat street”-filmen, graffitimålningar på den grå betongen, hip hop och reggae var det som gällde. Gräsmattorna var nyklippta dock, bland alla betonghus. Mamma var rätt nöjd, inte visste hon att vi hade flyttat till ett segregerat miljonprogram? Jag menar utsatta områden i Chile ser inte ut som dom svenska direkt. Det blev mitt fall.

Jag fick springa fritt i Jordbro bland alla haschrökare, tjackpundare, heroinister och alla möjliga sociala problem. I skolan var man häftig ifall man sålde stöldgods liksom, inte om man spelade hockey eller var duktig på matte.

Mamma fick reumatism, pappas fabrik stängde och han blev arbetslös. Han sökte och sökte jobb, men fick inget. Mammas leder blev deformerade av kylan och hon blev sjukskriven med världens smärta. Hon låg och grät av smärta i sitt rum, pappa blev deprimerad och började ta till flaskan lite för mycket. För att senare skiljas från mamma.

Själv var jag i puberteten, kläder och sådant började bli viktigt, speciellt om man ville ha en snygg tjej från villorna, för att dom från villorna pratade jämt och ständigt om sina märkeskläder, resor osv.

Man ville inte vara sämre, och började snatta som ”alla” gjorde, och på den vägen hände det som hände. Man blev bra på det man gjorde, och helt plötsligt var man inlindad i en destruktiv livsstil. Pallade inte vara hemma, där var det bara ångest, så att alla tjuvar, pundare, alkisar blev min vardag.

Levde ”gatuliv”, gangsters och players blev mina förebilder, dom hade bilar, feta klockor. Inte som min pappa som satt hemma arbetslös med fet ångest. När mamma började märka vad som började hända med mig var det redan för sent, 19-20 år gammal, hade jag redan bestämt mig för att bli miljonär på brott. I Jordbro fick snubben som driftade bra kärlek och uppskattning, so what tha fuck, jag vill ha kärlek och uppskattning. Gick ut gymnasiet med medelbetyg. Var typ aldrig där, men gjorde gymnasiet för mammas skull. Samtidigt som jag lärde mig elektronik, och larmsystem. Ni kan ju gissa resten.

Åkte in i fängelse, och fick en till lillebror, vi blev tre bröder. Mellanbrodern fick en haschpsykos och utvecklade schizofreni, han har inte återhämtat sig än idag. Minsta brodern skulle inte gå samma väg som oss, så att jag bad mamma sätta lillebrodern med en svensk dagmamma. Hon gjorde det, och han fortsatte från årskurs 1 till 6 i skolan bland villabarn. Inte i jordbromalmskolan, det blev hans räddning. Han fick definitivt inte sätta en fot i Jordbro centrum eller på fritidsgården. Han fick enbart vistas hemma hos sina ”villaklasskompisar”. När han inte var hos sina kompisar, satt han inlåst hemma. Pappa fick jobb och öppnade ett mindre företag, mamma blev präst och lärde sig att leva med smärtan. För att senare återförenas med pappa.

Jag var redan fuckad, men min minsta bror gick det bra för, han har mycket bra betyg, går tredje året på gymnasiet och vill bli journalist. Han gör mig stolt. Idag när jag pratar med han brukar han kalla mig för ”smygkommunist” för att reta mig, jag retar så klart upp mig och börjar med ”du vet ingenting om livet, det är därför du säger så”. Riktigt besviken gjorde han mig när jag fick ett brev från han, där han talade om för mig att han ville bli polis. Jag svarade med ett fyra sidor långt brev som handlade om varför han INTE ska bli polis, det visade sig att han drev med mig hehe.

Min familjs liv är ett socialt experiment, min historia visar vad politikers giriga och ansvarslösa beslut kan göra med människor. Opriviligerade piskas för att dom priviligerade ska uppnå en ännu högre konsumtion.

Det finns gott om konsumtion i Sverige, men är det rätt fördelat? Mer än var fjärde ensamstående mamma lever under fattigdomsgränsen. Var tredje 20-25 åring i förorten är utanför. Inkomstklyftorna ökar dagligen, sjuka människor tvingas att jobba som maskiner, samtidigt som makten sänker skatter för priviligerade. Segregationen ökar, det måste nog vara rekord detta år. I många av landets invandrartäta områden har andelen invånare med invandrarbakgrund ökat de senaste åren. Högst andel har Hjällbo i Göteborg med 90%.

Friskolor, privatskolor och ökad segregering är en viktig förklaring till varför svenska elevers kunskap har försämrats. Friskolor och ökad segregering har lett till att barn med likartad bakgrund går på samma skola. Det innebär att den positiva inverkan som duktiga elever kan ha på svagare elever förloras. Segregeringen har även visat sig i undervisningen, det har blivit vanligare med särskilda grupper för ”svaga” elever, där stökiga elever sätts i ”rövarklasser” som saknar den pedagogik som krävs för stökiga elever. Men Jan Björklund säger ”stökiga elever är inte samhällets problem”. Det är säkert därför han har gjort det svårare för högstadieelever att komma in på gymnasiet. Nästan 14 000 niondeklassare fick i våras inte godkända betyg i något eller flera av ämnena matematik, svenska och engelska, därmed är de inte behöriga till gymnasieskolan. Nu är 11.9% obehöriga mot 11.2% förra året. Jan Björklund tror att mera disciplin ska hjälpa att bryta den negativa trenden. Lycka till i dom utsatta områdena, piskan slår bara tillbaka.

Vad händer i förorterna idag? Dom senaste fyra åren har det ploppat upp gäng efter gäng i Sverige, undrar varför va? Det förekommer ”social kannibalism” i förorten idag, folk skjuter på varann mycket mera, och det har eskalerat markant sedan 2006. Och hur försöker regeringen lösa problemet? Jo, genom mer poliser och ”hårdare tag”. Dom tänker iallafall inte ändra på den egoistiska politiken som ligger bakom den markanta ökningen av ” social kannibalism” dom senaste 4 mandat åren. Det är bättre att anställa en massa snutar och använda dom som en köttmur mellan dom utsatta områdena och villaområdena. Ge snutarna alla befogenheter som behövs för att piska slöddret, ”dom får skylla sig själva”. Hårdare tag förhärdar ”buset” den gör den mer hatisk och bitter, även mer rebellisk. Det blir för det mesta en motsatt effekt, men dom konservativa krafterna vill inte förstå det.

Kriminalitet och organiserad brottslighet kommer aldrig att övervinnas med konservativa neandertalarmetoder. Det borde historien ha lärt högerpolitiker. Nya lagar, förbud eller kontroller ger bara en falsk trygghet. Det går inte att kontrollera, trötta ut eller piska bort kriminalitetet. Folk måste börja inse det, dom ledande kriminologerna har fattat det liksom. Varför gör inte politiker det? Politiker är beroende av populism, och slagord mot kriminalitet ger alltid poäng. ”Genom att skrämma folket kan du styra dem”. Världens genom tiderna äldsta politiska trick. Beatrice Ask skickar ut en massa poliser till dom utsatta områderna, och tror att saker och ting ska bli bättre. Poliser skapar bara hat mot samhället och ställer ungdomar ännu mer utanför. Och att svensk polismakt är så pass korrumperad gör inte situationen bättre. En vettig människa med den minsta kunskapen i psykologi vet att människor enbart kan pushas till en viss gräns. När gränsen är nådd, då slår det bara tillbaka, och det som har varit en storm förvandlas plötsligt till en orkan.

Det förekommer daglig ”social kannibalism” i dom utsatta områdern idag, det finns ingenting för oss därute och samhället har satt en diskrimineringsbarriär som är svår att överstiga. Frustrationen och hopplösheten skapar hat för vissa och depressioner för andra, därav brott och missbruk. Tillgång och efterfrågan gäller även på gatan. Fattigdom och misär skapar begär av berusningmedel och droger, och simsalabim har vi en djävulsk formel. En ond cirkel som är svår att komma ur. Ansvarlösa högerpolitiker vill både äta kakan och behålla den. Dom vill sänka skatter och ha opriviligerade människor för att rika ska bli rikare, samtidigt som dom vill ha ett samhälle utan kriminalitet och utanförskap. Politiker som tar genvägar gör situationen värre för Sverige.

Varje miljonprogram är en cancerböld i varje större stad, folk måste börja fatta det. Svennebanan väljer istället att ge bistånd under olika tv-galor och känner sig jätteduktig och mänsklig, när stora problem finns ”i ett miljonprogram nära dig”. Problemet är för nära, och kräver mer engagemang, så att svennebanan väljer att ignorera problemet, och rättfärdigar handlingen genom att sms:a pengar till radiohjälpen genom Melodifestivalen. Så folkligt så.

Rösta på dom rödgröna, det är det enda rätta dessa dagar. Mänsklighet ska inte behöva ses som välgörenhet som Moderaterna vill att ni ska se det.

Jag är en fd kriminell och fängelsekund nuförtiden. Säg vad fan ni vill om mig, kalla mig drägg, avskum och allt man kan bli kallad. Jag skäms för en del saker jag har gjort i livet, men jag skäms inte för vad jag har varit. Det är svårt att göra det när man blickar tillbaka i livet, hedersman föddes man till. Rebell hela livet. F.T.W.

Till ungarna ute i förorterna vill jag hälsa att nu har ni chansen till förändra något, åtminstone ändra riktning på dagens politik. Bränn inte ner grannens bil, det tjänar ingenting till. Bränn inte ner skolorna, ni skjuter er själva i foten. Dom pengarna som bränderna kostar dras från det drabbade områdets budget. Alltså, dom utsatta områdena blir ännu mer utsatta. Rinkebyskolan där det var väldigt dåligt, den läraren av grekisk härkomst är en mycket bra man som bara vill er väl. Det är en människa som vet att det finns en person i er också. Det kan vara svårt därute, jag vet, har sett det med egna ögon. Men destruktiviteten kommer inte att leda någonvart. Babyface och jag pluggar här i fängelset. Om inte samhället vill släppa in er, sparka in dörren. Men man kan bara göra det med KUNSKAP. Det är lätt att säga det, jag vet. Har själv sett hur det kan gå till därute. Jag lider med er, tro mig. Aktivera er politiskt, demonstrera med slagord mot förtryckaren. Men bränn inte ner era områden, ni fuckar bara er själva grabbar.

Men nu har ni chansen, rösta bort Alliansen för det finns trots allt även bra politiker. Ta med kusiner, morbröder, ALLA. Även om dom inte har svenskt pass, kan dom ändå rösta kommunalt. Engagera er i era lokala kommunpolitiker, dom kan hjälpa er, men ni måste rösta på dom. Det är så ni förändrar, bli inga passiva jävla soffsittare, ut och rösta! BORT MED ALLIANSEN.

K4L
Kartellen











Spana också in:

Stringburka:

Måste dock fortfarande säga att jag inte har mycket till övers för deras musik [blush] men det är väl en vanefråga också.


Delvis. Men det är inte direkt världens bästa musik.


stentuff:

Sen när har en kriminell invandrare någon som helst talan?


Varför skulle en kriminell invandrare ha mindre talan än någon annan?

För övrigt så är det ett större brott att äga en bank än att råna en.
Riktigt bra skrivet, många poänger. Inte för att jag tror de rödgröna är några frälsare, men det finns ett bra citat som säger att "ett år med borgarna är som fyra år med sossarna" och det har sina poänger. Alliansens pisk-politik tjänar bara överklassens intressen.

stentuff:

Sen när har en kriminell invandrare någon som helst talan?


Sen när har ett nazitroll som dig någon som helst talan?

ElinMLarsson:

Vilka dåliga beslut har alliansen fattat?


Har du läst texten?