Forumet - Killar - dessa underliga varelser!

Killar - dessa underliga varelser!

1105 1 19
Hejsan.
Är en ung tjej med noll erfarenhet av relationer o dylikt.
Har känt killen i ca 4 år. För två år sedan började jag märka att ngt var "på gång". Jag såg hur han tittade på mig i ögonvrån men vände bort blicken snabbt. Han satte sig bredvid mig och klappade mig på axeln, ibland gick han förbi och klappade mig på axeln. (Kan ju bara varit en grabbig grej, inget annat). Kan tillägga att jag var rätt så intresserad av honom ett tag men det dog ut.

Visste inte riktigt hur jag skulle tolka det, så istället blev jag bara uttryckslös... Då vände hans "vänsklapliga beteende" och han uppträdde mer överlägset och var allmänt jobbig. Nästan mer jobbig mot mig än mot de andra runt omkring oss. Jag svarade tillbaka och var sur och otrevlig tillbaka, rejält! Men så vände det igen och han sökte kontakt igen, frågade om hjälp, vad jag fick på proven osv, medan jag körde på med min otrevliga stil.

Nu i höst började vi på samma program och hamnade i samma klass. Första månaderna lät vi varandra vara och ignorerade varandra. Fast nyligen har jag märkt hans blickar igen. Ibland söker han mycket kontakt, frågar mycket om vardagslivet, skolan och ler väldrigt mycket... Men så vänder det (igen... suck!) när vi pratar om ofarliga grejer som fysik, så säger han ngt surt och bara går iväg. Sen dycker han upp igen och går förbi i korridoren samtidigt som han nästan trycker sig själv mot mig. (oräkneligt antal ggr som han har gått förbi samtidigt som han nuddat vid mig)

Eftersom han vanligtvis är väldigt självsäker och är väldigt rak med vad han vill så är han beteende konstigt. Han förvirrar mig. När han är normal tycker jag att han är den gulligaste killen på jorden. Fast sen byter han till sitt "onda jag" och då försvinner mina känslor och jag tycker riktigt illa om honom.

Visst är det tilltrasslat? Hur ska jag tolka hans signaler?

Spana också in:

mynona:

Tala med honom om den boken som ett random samtalsämne.


Kan ju få mig att verka som helt sjuk i huvudet. Kanske inte så kul att få det epitetet.. lol
Problemet är väl igentligen att vi måste se varandras nyllen ca 8 timmar om dagen, 5 ggr i veckan. Måste väl erkänna att jag blir både lite smickrad av uppmärksamheten men samtidigt irriterad på honom.
Fråga vad som är på gång, det är lättast. Det låter ju som att han antingen är förvirrad och osäker på sig själv, och därför i ena stunden kör på och försöker charma dig och i nästa känner han sig dum och försöker då kompensera åt andra hållet. Eller så tror han att det är så man ska göra, spela svår och sådär.

Fråga "Är det något eftersom du beter dig såhär eller är du alltid sådan?". Lättaste svaret, rakt på bah'!
ceka92:

ska bara tillägga att jag gillar ditt språkbruk. keep it up!


Tackar :)


XMinGrönaLampaÄrDödX:

Fråga vad som är på gång, det är lättast. Det låter ju som att han antingen är förvirrad och osäker på sig själv, och därför i ena stunden kör på och försöker charma dig och i nästa känner han sig dum och försöker då kompensera åt andra hållet. Eller så tror han att det är så man ska göra, spela svår och sådär.Fråga "Är det något eftersom du beter dig såhär eller är du alltid sådan?". Lättaste svaret, rakt på bah'!


Tja antagligen det effektivaste. Problemet är väl att jag själv är så jävla feg, skulle aldrig våga att frågga honom [confused]. Det var faktiskt enklare när vi "hatade" varandra och bara sa otrevliga saker till varandra..
Aaska:

Tja antagligen det effektivaste. Problemet är väl att jag själv är så jävla feg, skulle aldrig våga att frågga honom [confused]


Det är läskigt och känns lite konstigt att fråga folk sådant rakt på sak när man inte står varann nära, men jag brukar försöka göra det ändå. Det blir en lättnad att ha det sagt, den andre vet då vart jag står och brukar uppskatta att få en rak fråga.