Forumet - kille utan (socialt) liv

kille utan (socialt) liv

1648 0 17
Jag vet inte hur jag skall börja men hur som helst så är jag en 18-årig kille och jag har alltid varit ganska blyg bland obekanta men har däremot varit ganska social och pratsam i bekanta miljöer. Pga detta så hade jag inte så många kompisar i grundskolan så jag tänkte att jag skulle ändra på detta i gymnasiet. Detta gjorde jag också och jag fick kompisar för ca 1 månad framåt som efter det började ignorera mej osv. 
För 1 år sedan böt jag till en skola nära mej så att min  skolväg skulle bli kortare, där gick många från min förra klass och jag hade ganska svårt att få vänner, det var ungefär som att alla redan kände varann och hade sina "inside jokes" osv vilket gjorde det svårt att komma med. Trots detta har jag väl några som jag ibland pratar med i skolan och fram till kanske oktober-november var jag med i ett gäng på kanske 5 pers som jag lärt känna via datorspelen. Hur som helst har dessa personer nu börjat spela andra spel och vissa har nu hittat andra vänner vilket gör att jag för det mesta sitter ensam hemma. Dessutom känner jag mig väldigt utanför i min familj och jag har aldrig känt att jag haft någon nära vän, det känns t.o.m. som att jag inte känner mina föräldrar tillräckligt bra.
Hur som helst så går jag nu i 3an och ser verkligen inte fram emot studenten då jag vet att alla andra kommer fira mycket medan jag vet att jag kommer sitta ensam hemma och spela elr nåt.

Ja jag vet inte om detta har något diskussionsunderlag men ville bara skriva av mej då jag ofta känner mej ensam och inte har någon att prata med osv, har ibland funderat på självmord men skulle nog inte villa eller våga.
Först vill jag bara säga att även om du känner dig ensam så är du LÅNGT ifrån ensam om ditt problem. Skulle tro att det sitter minst tusen andra ungdomar i skrivande stund och känner precis som du! 

Vad spelar du för spel? Har du möjlighet att träffa nya människor online via spelen? Det är alltid en bra väg att gå. Att träffa nya och våga prata om hur man känner inför relationer är ett jättebra första steg, kommunikation gör allting så mycket lättare. Har du frågat dina gamla spelvänner om du får hänga med dem och spela, eller kanske träffa dem med deras nya vänner om de bor i närheten? 

Slutligen så tycker jag att du ska göra ett försök att ha kul på din student. Fånga några du tycker ser trevliga ut, haka på deras kalas, prata så mycket du kan och orkar med alla. Om det inte fungerar alls så kan du spela sen, men välj inte spelet före du prövat. Det kan kännas superläskigt att ta sig ut och lämna sin comfort zone, men när man väl är där och testar sig fram så märker man att olika saker fungerar och att det går att träffa nya och knyta vänskapsband! 

time: Först vill jag bara säga att även om du känner dig ensam så är du LÅNGT ifrån ensam om ditt problem. Skulle tro att det sitter minst tusen andra ungdomar i skrivande stund och känner precis som du! 

Vad spelar du för spel? Har du möjlighet att träffa nya människor online via spelen? Det är alltid en bra väg att gå. Att träffa nya och våga prata om hur man känner inför relationer är ett jättebra första steg, kommunikation gör allting så mycket lättare. Har du frågat dina gamla spelvänner om du får hänga med dem och spela, eller kanske träffa dem med deras nya vänner om de bor i närheten? 

Slutligen så tycker jag att du ska göra ett försök att ha kul på din student. Fånga några du tycker ser trevliga ut, haka på deras kalas, prata så mycket du kan och orkar med alla. Om det inte fungerar alls så kan du spela sen, men välj inte spelet före du prövat. Det kan kännas superläskigt att ta sig ut och lämna sin comfort zone, men när man väl är där och testar sig fram så märker man att olika saker fungerar och att det går att träffa nya och knyta vänskapsband! 
Jag spelar mest cs:go, och att lära känna folk inom spelet är ganska svårt då de flesta är arga ryssar. De kompisarna jag tidigare spelade/hängde med har gått över till andra spel som LOL och GTA V, det första har jag testat och gillade det inte och det andra är ganska dyrt så vill inte köpa det direkt. Dessutom har vissa flyttat pga studier, några vill/orkar jag helt enkelt inte umgås med av olika orsaker.

Angående studenten så får man väll hoppas på det bästa, kanske jag borde försöka vara lite mer social i klassen så man inte är helt utanför dåGalen

Spana också in:

Tja, du är inte den enda som kommer va själv på studenten. Jag kommer själv springa till gymmet direkt efter medans alla andra åker flak. Sitter också mest inne och spelar, mina stora intressen är spel och träning. Försök att ha kul på egenhand hemma, det var de jag gjorde. I skolan har jag kompisar, tog typ 3 år tho. Vet inte hur du borde göra, kanske hälsa på dom du vill hänga med varje dag och gå med dom samt försöka vara med i deras konversationer :D
Hej, jag går första året på gymnasiet och jag är också osocial fast i mitt fall så är jag van vid osociala livet eftersom sen grundskolan så märkte jag att vänskapen betyder inte ett skit. Folk bara uttnyttjar. Jag tycker att skolan är bara för att studera och inget mer eftersom kompisar från gymnasiet eller grundskolan är inte meritande när du söker till högskolan eller jobb. Den riktiga vänskapen ska komma till dig. Det enda som man bör tänka mest på är studerandet.
Vill bara råda till att oavsett hur motigt det än känns  känns ibland, hoppa INTE av. Det suger stenhårt att behöva ta igen det på komvux sedan där man inte alls kan slappa sig genom på samma sätt.

Men hur som helst, det kan vara rätt så svårt att hitta vänner, särskilt när "gammalt folk" också finns i krokarna, kanske sprider rykten och skit. Hur man motverkar sådant vet jag inte riktigt själv än heller.

Något som däremot hjälper en stor del på vägen är det sedvanliga flumtalesättet "var dig själv".
Eller kanske snarare "var ärlig med dig själv".

Exakt vad det betyder vet jag inte, och ställer man andra på pottkanten brukar de oftast inte heller veta särskilt exakt.
Vad det betyder för en själv är däremot något man finner, och att finna livserfarenheter gör man bara genom att övervinna motgångar.

Så ut där och kämpa nu!
Våga göra bort dig och behåll ett gott humör så hittar du säkert en kompis eller två :)

BlomkålsPaprika: Jag vet inte hur jag skall börja men hur som helst så är jag en 18-årig kille och jag har alltid varit ganska blyg bland obekanta men har däremot varit ganska social och pratsam i bekanta miljöer. Pga detta så hade jag inte så många kompisar i grundskolan så jag tänkte att jag skulle ändra på detta i gymnasiet. Detta gjorde jag också och jag fick kompisar för ca 1 månad framåt som efter det började ignorera mej osv. 
För 1 år sedan böt jag till en skola nära mej så att min  skolväg skulle bli kortare, där gick många från min förra klass och jag hade ganska svårt att få vänner, det var ungefär som att alla redan kände varann och hade sina "inside jokes" osv vilket gjorde det svårt att komma med. Trots detta har jag väl några som jag ibland pratar med i skolan och fram till kanske oktober-november var jag med i ett gäng på kanske 5 pers som jag lärt känna via datorspelen. Hur som helst har dessa personer nu börjat spela andra spel och vissa har nu hittat andra vänner vilket gör att jag för det mesta sitter ensam hemma. Dessutom känner jag mig väldigt utanför i min familj och jag har aldrig känt att jag haft någon nära vän, det känns t.o.m. som att jag inte känner mina föräldrar tillräckligt bra.
Hur som helst så går jag nu i 3an och ser verkligen inte fram emot studenten då jag vet att alla andra kommer fira mycket medan jag vet att jag kommer sitta ensam hemma och spela elr nåt.

Ja jag vet inte om detta har något diskussionsunderlag men ville bara skriva av mej då jag ofta känner mej ensam och inte har någon att prata med osv, har ibland funderat på självmord men skulle nog inte villa eller våga.
Hur gick det på studenten?:)

BlomkålsPaprika: Hur som helst så går jag nu i 3an och ser verkligen inte fram emot studenten då jag vet att alla andra kommer fira mycket medan jag vet att jag kommer sitta ensam hemma och spela elr nåt

Vem bryr sig om studenten, det ar ju bara en eller ett par dagar. Jag minns knappt mitt studentfirande. Se det som att du snart borjar universitetet (antar jag), och da kan du starta om pa nytt dar alla ar pa lika villkor. Se till att gora nagot extra, (jag borjade klattra/bouldering da jag borjade univ, och traffade massa folk dar).

BlomkålsPaprika: Jag vet inte hur jag skall börja men hur som helst så är jag en 18-årig kille och jag har alltid varit ganska blyg bland obekanta men har däremot varit ganska social och pratsam i bekanta miljöer. Pga detta så hade jag inte så många kompisar i grundskolan så jag tänkte att jag skulle ändra på detta i gymnasiet. Detta gjorde jag också och jag fick kompisar för ca 1 månad framåt som efter det började ignorera mej osv. 
För 1 år sedan böt jag till en skola nära mej så att min  skolväg skulle bli kortare, där gick många från min förra klass och jag hade ganska svårt att få vänner, det var ungefär som att alla redan kände varann och hade sina "inside jokes" osv vilket gjorde det svårt att komma med. Trots detta har jag väl några som jag ibland pratar med i skolan och fram till kanske oktober-november var jag med i ett gäng på kanske 5 pers som jag lärt känna via datorspelen. Hur som helst har dessa personer nu börjat spela andra spel och vissa har nu hittat andra vänner vilket gör att jag för det mesta sitter ensam hemma. Dessutom känner jag mig väldigt utanför i min familj och jag har aldrig känt att jag haft någon nära vän, det känns t.o.m. som att jag inte känner mina föräldrar tillräckligt bra.
Hur som helst så går jag nu i 3an och ser verkligen inte fram emot studenten då jag vet att alla andra kommer fira mycket medan jag vet att jag kommer sitta ensam hemma och spela elr nåt.

Ja jag vet inte om detta har något diskussionsunderlag men ville bara skriva av mej då jag ofta känner mej ensam och inte har någon att prata med osv, har ibland funderat på självmord men skulle nog inte villa eller våga.
Vilken rank äru? Vi kanske kan lira någon gång, själv så känner jag samma sak nu när jag ska byta till mitt gymnasium.
Hej! jag är en tjej på 21 år och jag har ett socialt liv nu, jag sitter hemma och spelar cod eller cs eller kollar på serier. jag har haft kompisar i perioder men aldrig riktiga vänner. jag har varken jobb eller kompisar och jag får ofta höra att jag gör fel när jag ska ta kontakt med folk eller lära känna nya människor. Ville bara säga att jag vet exakt hur det känns och jag är några år äldre än dig, jag blir 22 i år och jag sitter i samma sits. vore kul om du kunde svara på kanske vi kan lira någon gång :)