Aviseringar
Rensa alla

komentera snälla!!


Ämnesstartare

Det här är min första novell jag har skrivit och det är en uppg. till skolan, kommentera gärna

“Mamma jag går nu”, skrek jag till henne och snabbt sprang jag ut i sommarvärmen det var den femte juni, solen sken och fåglarna kvittrade. Jag styrde steget mot stranden och så fort jag kom fram tog jag av mig skorna för att känna den varma, mjuka sanden mellan tårna. När jag satt mig mitt på stranden och njöt av den gröna färgen på träden, lukten från sjön och den varma vinden som tog tag i mitt hår så lutade mig bakåt och lyssnade på det härliga fågelkvittret.
Efter en stund drömde jag mig bort i fantasin och helt plötsligt stod jag mitt i en mörk skog och skrek på hjälp. Då kom en stor vit ståtlig häst galopperade och en mjuk hand sträcktes emot mig som jag snabbt tog tag i och jag svingades upp på hästen och försvann ut ur skogen ut på en grön äng, alla dofter och ljud var så verkliga. Jag hoppade av hästen och efter mig hoppade en kille i min ålder ner på marken bredvid mig, han hade mörkt kort hår och smaragd gröna djupa ögon, han log mot mig och plötsligt vaknade jag upp på stranden igen av att en vit moppe kom ner till stranden. Jag satte mig upp och kollade mot personen som kommit, när han tog av sig hjälmen så jag den underbaraste killen jag någonsin sett, det var min bästa vän, Patrik som kom. Jag var så arg på honom, jag hade älskat honom ända sen vi träffades men jag hade inte vågat säga något, för jag var rädd att han inte skulle tycka samma sak och inte vilja vara med min sen. Så jag höll tyst om det men varje gång han hade skaffat en tjej hade jag försökt göra allt för att förstöra för dem. Nu kom han i alla fall mot mig och satte sig ner bredvid mig i sanden och såg ut över vattnet, så satt vi i säkert tre minuter, bara var tysta och så helt plötsligt sa han:

”Vad har jag gjort mot dig!?”
”Vad du har gjort!! Ja tänk efter lite”, sa jag kanske lite väl hårt med min arga röst.
”Men jag vet inte, snälla Sofia kan du säga vad jag gjort så vi kan vara vänner igen eller??”
”Du kanske har ljugit för mig? Jag såg dig på affären igår när du raggade på den där Linda som sommarjobbar i kassan, och du sa att du skulle in till stan efter skolan.”
”Jag var bara där och handlade till mamma innan jag åkte.”
”Och det ska jag tro på, jag såg ju hur du kollade på henne.”
”Men vad har du för problem!? Du sabbar precis allt när jag är med en tjej och blir svartsjuk nu när jag pratar lite med Linda i kassan när jag är å handlar. Är du kär i mig eller!?”

Jag tänkte efter en stund på vad jag skulle säga, om jag sa att jag inte gillade honom så skulle han bara strunta i mig och springa till Linda igen och om jag sa att jag älskade honom så skulle jag dö av pinsamhet men jag gillar honom verkligen.

”Ja jag gillar dig”, sa jag tyst.
”Vad sa du”, sa han förvånat och log med ett brett leende.
”Jag älskar dig och har alltid gjort det, hörde du de nu eller?”
”Ja jag hörde”, mumlade han.
Sedan böjde han sig sakta framåt och kysste mig försiktigt på munnen och sa:
”Jag älskar dig också.”

Kom igen nu vad tycker ni?? [bigsmile]


   
Citera
Ämnesstartare

Den var lite klyschig men kan bli en helt okej novell för en femtonåring om man bygger på materialet och rättar diverse stavfel och sådär.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

mer tragik och mindre dramatik


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

okej men har ni nå exempel på hur jag kan göra då??


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Kälek är någonting som marknaden uppfunnit för att göra folk svaga och timida.[no-no]


   
SvaraCitera

Tråden låst på grund av inaktivitet


   
SvaraCitera