Forumet - komma över?!

komma över?!

259 0 13
För några veckor sen hittade jag min gammla dagbok från mellanstadiet, ingen rolig läsning. Va ganska utfryst och mina så kallade "kompisar" va ganska elaka...
Nu har jag haft mardrömmar om att jag va tvungen att gå om mellanstadiet eller jag träffar dom som va elaka och försöker då att konfrontera dom men dom lyssnar inte.
Det är värkligen jobbiga drömmar och tankar jag har...
Hur kommer man egentligen över en sån grej? Hur släpper man det?

Nån som har bra tips?
tänk såhär, du är en högre stående varelse en vad de var. du var mer djuptänkande och orkade inte bry dig om deras ytliga försök att utfrysa den som är mer inteligent än dem.

Eller så blir du helt enkelt emo och tänker på hur du bäst dödar dem för att sedan ta ditt eget jävla liv.

Personligen använde jag nummer 1, den funkar bäst och har inga igentliga bieffekter och funkar alltid. Bara du har ett tillräckligt starkt psyke.

Spana också in:

vet att det var extremt länge sen, och att du antagligen kommit över ALLT nu men iallafall :)

jag skulle prova att gå till kuratorn. Låter kanske som ett stort steg och något man inte själv gör, bara andra. Det är alltid bra att prata ut, och sätta ord på vad man tänker, då blir det klarare för en själv, (oohja vet vilken klyscha det är, hehe :P) men det är stor skillnad mot att snacka med vänner och att snacka med kuratorn, man får ut så otroligt mycket mer då. Så jag tipsar dig att prata med just kuratorn, eller liknande!
Grusflakes:

Hur kommer man egentligen över en sån grej? Hur släpper man det?


Du kommer inte över saker. Jag tror det är en myt, att man helt kan glömma tidigare händelser - möjligtvis kan du pröva elchocker, men det är så hemskt. Det du måste inse är att du är den du är, det som har hänt har hänt, och att mobbade och människor som varit med om trauman ofta är mer intressanta än de som vandrat omkring hela livet på en utrullad matta.

just för att du har varit med om något som gjort dig starkare. det har varit hemskt, det har varit för jävligt snarare. Jag hade inga vänner under en sexårsperiod, jag vet att det suger, men anledningen till att jag inte låter det knäcka mig, anledningen till att jag inte mår dåligt över det - är att jag inte låter mig må dåligt över det.

Du måste helt enkelt ändra ditt sätt att tänka över det. Det enda du kan förändra är nuet, inte det förflutna. Så börja tänk i nya banor, våga leva och njuta. Det är fullt möjligt, jag lever helt normalt nu. Jag känner jättemånga, och jag är lyckligare än jag någonsin varit.

Lycka till bara, ta ett djupt andetag, tänk på hur många möjligheter du har. Det kommer gå bra, isåfall. [smile]