Forumet - Kommer hon ta mig tillbaka

Kommer hon ta mig tillbaka

687 0 16
Hej allihopa! Jag skulle verkligen uppskatta råd, tips och stöd från flera erfarna .Jag befinner mig i en jätte svår situation då jag och min fru nyligen skildes. Vi var gifta i ca 6 månader och separerades för ca 5 månader sen. Problemet var att jag började missbruka steroider och detta gjorde att hon inte ville fortsätta med mig då jag blev aggressiv och betedde mig hotfullt mot henne.

Jag har tidigare varit världens ödmjukaste kille innan steoriderna tog över mig. Jag har inte haft ett missbruk tidigare utan började ca 3 månader innan giftermålet (detta visste hon om men ändå valde hon sig att gifta sig med mig då jag lovat att sluta).  Jag har åkt fast flera gånger under giftermålet. Jag har lovat att sluta men fortsatt i smyg tills hon upptäckte senaste gången.

Hon har förlåtit mig flertal gånger och tillslut fick hon nog. Vi har varit tillsammans i ca 6 år innan vi gifte oss och hon var som nykär för varje dag som gick. Vi hade ett jätte fint liv ihop, vi planerade barn och allt möjligt. Nu har vi inte haft kontakt på 5 månader. Jag har lovat att komma tillbaka med papper på att jag är friskförklarad (hennes närstående och även hon begär detta  i och med att jag försummat mitt förtroende men å andra sidan vill hon inte ge "garantin på att vi kommer återförenas igen även om jag blir friskförklarad).

Hon älskar mig fortfarade och vill skriva (har hört det från hennes vänner) men hon vill verkligen ge detta tid då hon dels inte vill svika sina närstående som hon lovat att inte kontakta mig eller svara på mig om jag skriver. Behandlingen tar ca 1 år. Jag är inne på min 6e månad av behandlingen och mitt gamla jag har återkommit. Ilskan och aggressionen är helt borta och jag känner som som förr igen. Aldrig varit så här lugn tidigare.

Jag har inte kontaktat henne under dessa månader sedan vi separerades men gjorde det för ca 1 vecka sen då jag kände enorm saknad. Men hon brast och skrek "stick härifrån, jag vill inte ha nåt med dig att göra. Jag älskar inte dig längre". I början av separationen vart hon arg med blandade känslor. Sedan jag slutat visa att jag är desperat så har dessa känslor avtagit hos henne men det känns som om jag återupplivade dem igen och rubbat min chans nu. Hon såg rädd ut också. Det verkar som om vi är på ruta 1 igen då hon känner ilska mot mig. 

Mina frågor är: Har jag förstört min chans igen för att jag försökte prata med henne? Kommer hon ge mig en chans till framöver då jag kan visa att ja har förändrats? Menar hon verkligen det när hon säger att hon inte vill ha något med mig att göra och att hon inte älskar mig längre?Varför brast och skrek honpå mig när jag försökte tala med henne på ett ödmjukt sätt, samtidigt som hon berättar för sina vänner att hon fortfarande tänker på mig?
Senast ändrad 30 Aug 2015, 21:21 av time

Spana också in:


timpeltt:
1. detta är ett ungdomsforum, familjeliv eller flashback passar nog bättre
2. Ge henne tid. 
Det finns kloka ungdomar också som man skulle vilja ha lite tips och råd ifrån. Tex du sa en bra grej. Tid är det jag får höra från alla. Men jag tänker mer på om jag förstört allting då jag försökte prata med henne för ca 1 vecka sen "/ hon verkade börja sakna mig men nu ör vi på ruta 1 igen. Hur länge tror du att de kommer ta för att hon ska börja sakna mig igen?

Exner: Om du gör det hela mer lättläsligt, så ökar sannolikheten för att du ska få svar.
visst, inte den mest harmoniska texten att läsa igenom men man förstår ju allt som står.

till ts: vänta 6 mån tills du är klar med behandlingen, hör alltså inte av dig mer fram tills dess. om du då vill och tror att ni kan få saker att funka så kan du höra av dig och berätta hur du känner. om hon fortfarande vill bli lämnad ifred får du respektera det och gå vidare. lycka till.

subhuman girl:
visst, inte den mest harmoniska texten att läsa igenom men man förstår ju allt som står.

till ts: vänta 6 mån tills du är klar med behandlingen, hör alltså inte av dig mer fram tills dess. om du då vill och tror att ni kan få saker att funka så kan du höra av dig och berätta hur du känner. om hon fortfarande vill bli lämnad ifred får du respektera det och gå vidare. lycka till.
Tänkte vänta minst 1 år och inte skriva någonting alls. Man vet aldrig. Det kanske blir jag som inte kommer vilja ha henne efter ett tag. Hon är inte felfri hon heller. Alla gör misstag i livet tänker jag. Om hon verkligen älskat mig under alla dessa år då visar hon det genom att ge mig en ny chans. Om inte, då vet jag hur långt hennes kärlej räcker. För hon har kännedom om hur jag var innan steoriderna tog över mig. 

Gladiator350: Hej allihopa! Jag skulle verkligen uppskatta råd, tips och stöd från flera erfarna .Jag befinner mig i en jätte svår situation då jag och min fru nyligen skildes. Vi var gifta i ca 6 månader och separerades för ca 5 månader sen. Problemet var att jag började missbruka steroider och detta gjorde att hon inte ville fortsätta med mig då jag blev aggressiv och betedde mig hotfullt mot henne.

Jag har tidigare varit världens ödmjukaste kille innan steoriderna tog över mig. Jag har inte haft ett missbruk tidigare utan började ca 3 månader innan giftermålet (detta visste hon om men ändå valde hon sig att gifta sig med mig då jag lovat att sluta).  Jag har åkt fast flera gånger under giftermålet. Jag har lovat att sluta men fortsatt i smyg tills hon upptäckte senaste gången.

Hon har förlåtit mig flertal gånger och tillslut fick hon nog. Vi har varit tillsammans i ca 6 år innan vi gifte oss och hon var som nykär för varje dag som gick. Vi hade ett jätte fint liv ihop, vi planerade barn och allt möjligt. Nu har vi inte haft kontakt på 5 månader. Jag har lovat att komma tillbaka med papper på att jag är friskförklarad (hennes närstående och även hon begär detta  i och med att jag försummat mitt förtroende men å andra sidan vill hon inte ge "garantin på att vi kommer återförenas igen även om jag blir friskförklarad).

Hon älskar mig fortfarade och vill skriva (har hört det från hennes vänner) men hon vill verkligen ge detta tid då hon dels inte vill svika sina närstående som hon lovat att inte kontakta mig eller svara på mig om jag skriver. Behandlingen tar ca 1 år. Jag är inne på min 6e månad av behandlingen och mitt gamla jag har återkommit. Ilskan och aggressionen är helt borta och jag känner som som förr igen. Aldrig varit så här lugn tidigare.

Jag har inte kontaktat henne under dessa månader sedan vi separerades men gjorde det för ca 1 vecka sen då jag kände enorm saknad. Men hon brast och skrek "stick härifrån, jag vill inte ha nåt med dig att göra. Jag älskar inte dig längre". I början av separationen vart hon arg med blandade känslor. Sedan jag slutat visa att jag är desperat så har dessa känslor avtagit hos henne men det känns som om jag återupplivade dem igen och rubbat min chans nu. Hon såg rädd ut också. Det verkar som om vi är på ruta 1 igen då hon känner ilska mot mig. 

Mina frågor är: Har jag förstört min chans igen för att jag försökte prata med henne? Kommer hon ge mig en chans till framöver då jag kan visa att ja har förändrats? Menar hon verkligen det när hon säger att hon inte vill ha något med mig att göra och att hon inte älskar mig längre?Varför brast och skrek honpå mig när jag försökte tala med henne på ett ödmjukt sätt, samtidigt som hon berättar för sina vänner att hon fortfarande tänker på mig?
Helt ärligt gott folk. Vad säger ert hjärta? Kommer vi att återförenas?  För jag är och har verkligen varit en toppen kille/man innan steoriderna tog över mig. Vi har gått igenom så fantastiska stunder tillsammans. Det var som ett sagoliv. Jag var även den första hon älskade med och gäller även mig. 

timpeltt:
1. detta är ett ungdomsforum, familjeliv eller flashback passar nog bättre
2. Ge henne tid. 
Skulle du kunna skapa ett konto på flashback till mig och skicka uppgifterna. Jag har ingen dator för tillfället och telefonen verkar inte vilja hjälpa mig då det dyker upp nånting konstigt varje gång jag skriver min mail. Du kan ange Gladiator_350@Outlook.com som mail 

Gladiator350:
Det kanske blir jag som inte kommer vilja ha henne efter ett tag. Hon är inte felfri hon heller. Alla gör misstag i livet tänker jag. Om hon verkligen älskat mig under alla dessa år då visar hon det genom att ge mig en ny chans. Om inte, då vet jag hur långt hennes kärlej räcker. För hon har kännedom om hur jag var innan steoriderna tog över mig. 
ja, klart det kan bli så. och då finns väl inget problem? inga människor är felfria.

håller nog inte med dig om det andra dock, bara för att man älskat någon en gång i tiden så betyder inte det att det finns en skyldighet att alltid göra det. människor förändras och jag tycker inte man kan begära att bli älskad och få nya chanser om man betett sig illa (även om det nu berodde på ett missbruk). 

men som sagt, ta det lugnt och jobba med dig själv. sen kan du kanske höra av dig i framtiden utan att ha en massa förväntningar eller ställa krav, och se om hon vill ge det en ny chans.


Turbo: Blev du n

subhuman girl:
ja, klart det kan bli så. och då finns väl inget problem? inga människor är felfria.

håller nog inte med dig om det andra dock, bara för att man älskat någon en gång i tiden så betyder inte det att det finns en skyldighet att alltid göra det. människor förändras och jag tycker inte man kan begära att bli älskad och få nya chanser om man betett sig illa (även om det nu berodde på ett missbruk). 

men som sagt, ta det lugnt och jobba med dig själv. sen kan du kanske höra av dig i framtiden utan att ha en massa förväntningar eller ställa krav, och se om hon vill ge det en ny chans.

Hon e bortglömd. Fattar inte vad som hänt de senaste veckorna men jag har slutat tänka på henne. Tror ja vet vf. Jag va den som aldrig ville pussade henne, säga jag älskar dig å så under relationen. Tyckte inte ens att hon var fin eller mysig på de sättet.  De va mer hon som tvingade mig att säga fina saker å så. Sen vid separationen kändes de som om ja förlorat halva mig och jag fattar vf. Svaret e att Jag aldrig känt trygghet hemma men fann de med henne. Men nu när jag fått mycket bättre relation med mina familjemedlemmar och funnit trygghet med de så känns de som om jag glömt bort henne. Vem är de som var kär egentligen? Jag eller hon? Tror att relationen för mig handlade mer om trygghet. Känner mig taskig på nåt sätt. Känns som om ja utnyttjat henne men ändå inte. Hon var/är så kär i mig så hon nästan va besatt.