Forumet - Kommit ut som bisexuell

Kommit ut som bisexuell

294 0 27
Hej,jag är 19 år och i lördags kom jag ut som bisexuell och jag har aldrig mått bättre!

I hela mitt liv har jag vetat att jag inte varit som alla andra, att jag förmodligen var bisexuell. Jag blev ofta kallad bög som barn och när jag bytte skola i 6:an hade jag en chans att börja om, anpassa mig. Stängde in mig, gjorde allt för att inte verka "bögig". Högstadiet gick hur bra som helst, var som ett segertåg, då jag träffade många kompisar, blev populär och allt vad de innebar.

Sen kom gymnasiet.. tappade alla mål i livet, blev bitter och kände mig inte närvarande. Tankarna hade börjat förgöra mig själv. Jag fick inte leva som jag vela. Hade dessutom blivit mer som en homofob och de fick mig att aldrig bli nöjd med mig själv hur jag än gjorde, då ja inte kunna acceptera den delen av mig.
Hade från skolbytet i 6:an fått en ny vän och relationen utvecklades under högstadiet och blev under mina år på gymnasiet min absolut bästa vän någonsin. Vår vänskap är så laddad, unik liksom. Vi är kända för att vara dom som alltid sitter ihop.

Om jag ska beskriva han är han den där klassiska hårda halvbiffiga killen som tränar konstant, klassiskt heterosexuell (utan att vara fördomsfull), de bästa han vet är att supa, träffa tjejer och allmänt ha kul.. Ja ni förstår. Drar alltid bögskämt förvisso och kan vara rätt dryg ibland.

Senaste året har varit de bästa och sämsta i mitt liv, samtidigt. Har aldrig haft de så bra, fyllde 18 förra året och går mot studenten just nu. Har haft så kul med allt jag varit med om, men samtidigt tankarna som sakta har krypit på mig mer och mer. Hade som sagt lovat mig i 6:an att aldrig någonsin ge dom som kallade mig bög rätt.. Senaste året har jag alltså övervägt konstant om jag ska berätta för min bästa vän om vem jag är. Där av har de resulterat i att jag till och från befunnit mig i djupa depressioner, något han också har märkt.

Och för exakt en vecka sen, idag efter en fest ute med han, bestämde jag mig, jag skulle komma ut. Jag orkade inte längre. Hade varit riktigt otrevlig mot han senaste tiden och han förtjänade en förklaring på de hela.

Har som sagt varit otroligt rädd att mista min kompis, han är de bästa jag har och kommer någonsin att ha. Har läst febrilt efter liknande trådar på internet för att se hur personer reagerat på när deras bästa kompisar kommit ut.. Läst gång på gång att de skulle ta avstånd, fortfarande kunna vara med han men inte på samma sätt osv. jag har varit hur rädd som helst på samma, men samtidigt tänkt att vad är vår vänskap om vi inte kan acceptera varandra för de vi är...

Var påväg i fredags till han för att sätta mig ner och prata om de här, men vid de läget vi väl satt ner med varandra kom de inte ut ett ord från min mun... jag klarade de inte. Frågade på sms senare om något någonsin skulle förstöra våran vänskap eller något som skulle få han att stöta ifrån mig.. han svarade att de aldrig skulle hända.. Men han visste ju inte vad som väntade, tänkte jag...

Väl ute på fest i lördags drar han undan mig innan vi ska in på krogen och säger "Nu får du berätta varför du mått som du mått, jag dömer inte dig".. Jag börjar traggla min historia och han förstår var de börjar leda, så han avbryter mig..
- Är du bisexuell?
Jag blir först tyst, sen kollar jag upp på han och svarar:
- Ja, ja de är jag.
Lutar mig mot väggen och beklagar mig för de och att vår vänskap säkert är över.Då säger han...
- Och? vad spelar de för roll... Jag bryr mig inte. Du får vara med en kille eller tjej för mig, de spelar verkligen ingen roll. Och lova mig att aldrig någon ska få bestämma vem du vill vara, lova mig de? skit i dom. De jag vet är att du är min bästa kompis och kommer alltid vara.

Efter de kramar han om mig länge och hela kvällen passar han upp mig, bjuder på drinkar osv. Han vela verkligen visa att de var okej. Jag blev såklart helt sjukt överraskad. Nu är de Onsdag, vi har faktiskt inte varit med varandra än.. Han hörde av sig först igår faktiskt sen i söndags. Men sen dess har vi pratat ganska mycket, han ringer hela tiden. Skojar och håller på som vanligt och vill att vi ska hitta på nått imorn..

De ja vela få sagt med de här är, att jag exakt varit som ni, ni som sitter och förtvivlat söker efter hur de blir efteråt.. Vad ska alla säga? Kommer jag förlora mina kompisar? osvosv.

Jag kan bara säga, att all ångest har släppt inom mig. Jag känner mig helt fantastiskt glad och uppåt. Känner att jag kan vara den jag faktiskt är nu, och inga kompisar har jag förlorat heller.

Men en rolig fråga att ställa hade varit hur de var för er övriga? Blev allt bra? Förlorade ni era vänner? osv.

Tack för mig så länge!
benker:

Jag kan bara säga, att all ångest har släppt inom mig. Jag känner mig helt fantastiskt glad och uppåt.


I'm happy for you! [bigsmile]

benker:

Men en rolig fråga att ställa hade varit hur de var för er övriga? Blev allt bra? Förlorade ni era vänner?


Jag kom ut som bi när jag var 13. Mina kompisar hade inga problem alls med det. ^^
benker:

Herregud vad skönt för dig! Ja de har verkligen varit en alldeles för stor sak för mig att göra! :) Men nu är jag ute och allt är bra!


Har du kommit ut för din familj? Det skrämde skiten ur mig och jag fegade ur flera gånger innan jag vågade säga det rakt ut men när jag väl sa det, hade de redan listat ut det. [crazy]

Spana också in:

Bra gjort! Du är modig och du har rätt i att om ni nu var bästa vänner så måste ni kunna acceptera varandra för vilka ni är![wink]

Jag kom ut för inte ALLS länge sen...kanske 2 månader. Mina föräldrar hade pratat med mig några veckor innan jag kom ut, om att det inte spelar någon roll vilket kön jag drar med mig hem, att dem ändå kommer att älska mig för den jag är. och det var som att dem visste... kanske dem gjorde? Aja, jag kom ut och dem blev typ glada och tyckte det var positivt! jag är en väääldigt glad människa som har en FANTASTISK bästa vän, som du "Benker", han stöttar mig i allt det finns ingen bättre än han!

Ha det bra!
benker:

- Och? vad spelar de för roll... Jag bryr mig inte. Du får vara med en kille eller tjej för mig, de spelar verkligen ingen roll. Och lova mig att aldrig någon ska få bestämma vem du vill vara, lova mig de? skit i dom. De jag vet är att du är min bästa kompis och kommer alltid vara.


benker:

Efter de kramar han om mig länge och hela kvällen passar han upp mig, bjuder på drinkar osv. Han vela verkligen visa att de var okej. Jag blev såklart helt sjukt överraskad.


benker:

Jag kan bara säga, att all ångest har släppt inom mig. Jag känner mig helt fantastiskt glad och uppåt. Känner att jag kan vara den jag faktiskt är nu, och inga kompisar har jag förlorat heller.


Jag är otroligt glad för din skull. Du gjorde även min dag; här sitter jag och ler fortfarande.
Du fick vara den du är, vilket du förtjänar. Är också bisexuell och din berättelse är verkligen drömscenariot för att komma ut och din kompis ett exemplar på hur man är en riktigt bra kompis.[smile]Ta hand om dig.
benker:

Men en rolig fråga att ställa hade varit hur de var för er övriga? Blev allt bra? Förlorade ni era vänner?


Mina vänner tog det 100% lugnt och frågade "är du?" förvånat och sen var allt lugnt med det, bara lite lugna frågor om jag är kär i någon. Kanske för att jag är en tjej. Två av mina närmaste vänner är också bisexuella(varav en kille) och allt var ju naturligt mellan oss, samt att jag nuförtiden känner än fler.
Har inte kommit ut för mina föräldrar. Mamma skulle tycka att det vore helt okej, pappa också som läkare, men pappa skulle fortsätta se det som abnormalt. Tror att de misstänkt det ett tag nu men pappa har börjat att ofta lägga fördömande kommentarer om homosexuella män och ibland lesbiska igen, så jag tror att han testar mig. Fråga mig inte om de kollar igenom min dator.[confused]
ardnas:

Vilket av det? :)


"Jag är otroligt glad för din skull. Du gjorde även min dag.
Du fick vara den du är, vilket du förtjänar. Din berättelse är verkligen drömscenariot för att komma ut[...] din kompis ett exemplar på hur man är en riktigt bra kompis".

Du sade det som kunde sägas, var verkligen tvungen att kommentera om den lyckan jag kände när jag läste inlägget. Han gjorde verkligen min dag![cheers]
Kviq:

det känns så konstigt att komma ut som bi i min värld. då det är vad jag utgår från att alla jag träffar på är.


För det första, bra musiksmak(King Crimson)!

Jag har hört freuds toleranta "alla människor föds bisexuella och har förmåga att bli bisexuella vid en tidpunkt i sitt liv" upprepas många gånger. Det är vackert och positivt enligt mig.
Samtidigt håller jag inte med om att alla kan bli 100 eller 80% bisexuella. Jag tror att de absolut allra, allra flesta kan antingen ha sexuella aktiviteter med någon de finner mycket attraktiv från samma kön i sitt liv om de släpper gränser. Men inte bli förälskade också på samma sätt som helt bisexuella(med förmåga att både bli kära och sexuellt upphetsade).
Hörde denna konversationen om att ha en bisexuell trekant mellan heterosexuella killar senast en vecka sedan. Han tyckte att Brad Pitt helt klart hade funkat för honom i en trekant.

Vill verkligen inte säga att personer inte är "äkta" bisexuella för att de bara kan bli kära eller bara sexuellt attraherade av samma kön eller motsatt kön, eller föredrar övervägande speciella saker hos olika kön osv. Menar inte det alls och det vore att vara egocentrisk, men för oss som är "hela paketet" gör det att vi som bisexuella inte tas helt på allvar som läggning som homo- och heterosexualitet gör. Det är mycket jobbigt för många att förnekas så om du förstår lite hur jag menar. Det gör också att en lesbisk kan se ner på bisexuella tjejer även om de kanske är kära och tillsammans och tro att de kommer att lämna dem för en kille och tvivla på att satsa på dem. Eller tron att man kan byta över och helt bli homosexuell. Därför vill jag be folk att inte uttrycka det som att alla är bi... och definitivt inte säga att "alla tjejer är bisexuella" då vi blir utsatta på grund av det och att det inte är sant. Säg istället många, eller de flesta? [wink]
ceka92:

King Crimson


juh! [love]

ceka92:

Samtidigt håller jag inte med om att alla kan bli 100 eller 80% bisexuella.


När jag sa att jag utgår från att alla är det menar jag inte att alla faktiskt är det. Däremot skulle de kunna vara det. I min teori. Det finns alltid folk som man är villiga att bli gay för. Även om man mest intresserar sig för det ena eller andra känns det väldigt begränsande att säga till sig själv att det är en omöjlighet att falla för samma eller det andra könet. Det är ju inte riktigt så enkelt.

Men givetvis kan folk växa upp till att bli det ena eller det andra. Synd för dem, kan jag tycka.