Forumet - Kris-tråden

Kris-tråden

1212 1 121
Nu är det på tiden att UM får en tråd för de som befinner sig i en kris.
Det kommer alltid en stund då man behöver akut stöd precis då man inte kan få det från sina nära och kära. Eller kanske inte har någon alls att prata med.

Det kan gälla olyckor, oro för sitt eget eller någon annans liv, dödsfall, bråk inom familjen etc.


Skriv av er här.

Spana också in:

internet:

hur?


Vaddå hur?

internet:

mina kriser gäller snarare livet än döden, var och varannan jag gått i skolan med skaffar barn. det förstör min världs- och självbild.


Jag skrev ju "etc". Det som står där var bara exempel.

Se det såhär istället: dom är bara WT. Och varför ska man bry sig om att någon man gick i skolan med har gått och blivit ett slödder?
Barn i unga år är sällan bra.
internet:

var och varannan jag gått i skolan med skaffar barn.


mhmmm
en klasskamrat från högstadiet födde i oktober
en klasskamrat från gymnasiet födde igår
en annan klasskamrat från gymnasiet födde första ungen i andra ring och andra ungen för snart ett år sedan

[shake]

ont: befinner mig nog inte i någon direkt kris atm
ööörkarn:

Vaddå hur?


ja, alltså, var det självförvållat, sjukdom eller olycka? det kan spela ganska stor roll för hur man tar det.

ööörkarn:

Se det såhär istället: dom är bara WT. Och varför ska man bry sig om att någon man gick i skolan med har gått och blivit ett slödder?


pga. det är tragiskt, eller så är det jag som är tragisk och inte ser meningen med livet och inte blir vuxen någon gång? för 100 år sedan hade jag varit närmre pensionen än barndomen vid det här laget, medan jag nu mer känner mig som om jag fortfarande gick i grundskolan.
enni:

Tråkigt att du inte kan få stöd från dina nära och kära.


Ingen är hemma. Men stöd är inte nödvändigt för min del. Som sagt börjar det bli som en årlig tradition, man börjar vänja sig.

internet:

ja, alltså, var det självförvållat, sjukdom eller olycka? det kan spela ganska stor roll för hur man tar det.


Det var mordbrand...

internet:

pga. det är tragiskt, eller så är det jag som är tragisk och inte ser meningen med livet och inte blir vuxen någon gång? för 100 år sedan hade jag varit närmre pensionen än barndomen vid det här laget, medan jag nu mer känner mig som om jag fortfarande gick i grundskolan.


Ärligt talat, varför skulle barn göra en lycklig? Varför är det en norm att alla ska ha barn ö.h.t? Jag förstår mig iaf inte på dom, men så tål jag inte barn och vill aldrig nånsin ha ungar heller.

I mina ögon är det dom som är tragiska alltså. Det kommer bara sluta med att dom blir såna där skilda föräldrar som turas om att ha sin skadade unge i varsin etta, medan du fortfarande går fri och kan leva lycklig.
Mina neuroser blir bara fler och fler och jag har varit hispig och haft såna jäkla humörsvängningar de senaste dagarna. Minns inte när det sist höll i sig så här många dagar i rad. Får hemska fantasibilder i skallen som får mig att vilja skrika rakt ut och allt är bara usch.

Fast å andra sidan går skolan bra och såna grejer så den missköter jag ju iallafall inte!
internet:

[shake]


Jag vet inte om det var honom den som tände på var ute efter, men han dog när han försökte rädda andra.

internet:

känner mig förvisso varken fri eller lycklig, direkt.


Det kommer nog när du ser skolkamraternas liv gå utför för att dom hade så bråttom. [rolleyes]

enni:

Hemskt. Alla behöver stöd, annars går det åt helvete.


Kanske det, eller så är jag bara psykiskt störd.

Knarko:

ska redovisa en grej på ca 15min imorrn
min grupp är helt blä så vi vet ej hur vi ska göra
mitt tips var improvisation men då började de whina
hoppas de läser på ikv!
för vi skulle egentligen haft det idag e.m men de var tvungna att åka på möte....


Det där är verkligen en ångestframkallande grej. Alla hemska minnen man har från skolan kommer från redovisningar. [sad]

Lär du dig inte allt så får du improvisera iaf. [cute]