Forumet - krossat hjärta

krossat hjärta

600 0 57
Varför förtjänar man bli sårad?
Varför förtjänar man inte kärlek?
Varför gör det så fruktansvärt ont?
Varför gör det så fruktansvärt ont rakt in i hjärtat?
Varför vill man inte gå vidare?
Varför måste man gå vidare?
Varför ska man förlora den personen?
Varför måste allt bli ett minne?
Varför är det inte ödet?
Jag älskar honom.
Och jag hatar mitt liv. En sak till.
Varför måste jag leva?
gugge_heter_jag:

[tired]hej


sluta,känner så med[sad]
men skillnaden är att jag är smart och inte gör en sån meningslös tråd och jag är såpass smart att jag inser svaren på domdär frågorna och jag är inte så dum att jag hade gjort en sån tråd,särskillt om jag va newbie och ingen bryr sig[zzz]

Spana också in:

gugge_heter_jag:

awe[sad]


värdelöst[sad]men jag är inte så dum att jag skulle skapa en sån tråd näör jag va newbie för ingen skulle ändå brytt sig då[rolleyes]så så patetisk är jag inte,bara nästan[smile]och så är d smartare att prata med pojken om d än att lägga upp en sån tråd[zzz]

gugge_heter_jag:

klart du får liksom[sad]


åkäj,då är jag kär i dig istället[blush]men jag kan bli ganska handsy[blush]
Ingen förtjänar att bli sårad, man blir det ändå, man lär sig nåt
Alla förtjänar kärlek, ibland förlorar man den men vinner alltid en ny, nånstans,
för att livet gör ont
det är i hjärtat man känner av de psykiska
Orsaken till att man inte vill gå visare är kanske att man förtränger (medvetet ir omedvetet) det som hänt och /eller att man inte riktigt vill acceptera det som hänt. Men man måste gå vidare, det är enda vägen till lycka.
Man förlorar saker "hela tiden". och man vinner nya. Man lär sig leva med det nya, man lär sig älska det.
Du ska veta en sak, minnen är j-vligt vackra. var glad att du har dem. hellre minnen än ingenting..
Du måste inte veta, du måste aldrig leva. Det finns människor som har mått dåligt väldigt, väldigt länge. Varför har de inte tagit livet av sig? För de vill leva, de kämpar och de hoppas på en bättre framtid. Och den kommer. Bara man står ut med att vänta så länge som det är bestämt. Jag tror nog på ödet.
levautanperfektion:

Orsaken till att man inte vill gå visare är kanske att man förtränger (medvetet ir omedvetet) det som hänt och /eller att man inte riktigt vill acceptera det som hänt. Men man måste gå vidare, det är enda vägen till lycka.


Jag vill inte vara lycklig utan honom. Jag vill inte acceptera att det är över. Jag älskar allt vi hade. Jag orkar inte gå vidare. Det gör för ont. Jag vill inte ha någon annan i världen. Varför kan man aldrig få det man vill ha allra mest? :(