den jag träffat senast har varit schysst i alla fall.
jag har också upplevt det så.. har därför haft väldigt svårt att gå dit och så, även fast jag haft flera olika att snacka med.
undrar verkligen om det finns någon som inte får en att må sämre av att gå dit.
Lounge: skrattar vid konstiga tillfällen
hahah vi hade en föreläsare som var psykiatriker, hon var såå jävla skön. och kunde också skratta lite när hon förklarade symtom o sånt 😀 tror de tycker ämnet är så intressant att de inte kan hålla sig, tex när en tanke slår dem under tiden du berättar osv. vi vet ju inte alls hur de kopplar och tänker, de hänger ju upp allt du säger på deras teorier o kunskap.
måste ba berätta.. en läkare jag hade en gång skrattade och sa typ "haha ja men det är väl kul och bra att du gått ner i vikt det vill ju alla!" när jag mådde dåligt och inte åt, hade dessutom inte långt innan dess varit underviktig. idiotiskt x_x
Min första läkare (BUP) trodde inte på att jag hade (dokumenterad) sköldskörtelsjukdom utan övertalade kuratorn att jag var anorektiker. Fick höra det sen från kuratorn.
Läkaren sa något i stil med "Vill du ha sömn- eller antidepptabletter är det bara att säga till så ordnar vi det" till en 16-åring som hade sin första kontakt med psykiatrin.
edit: hade informerat innan att jag planerat begå självmord med tabletter men kunde inte pga brist på just det.
kukoxo: tror det är pga de inte har lärt sig en hur man ska reagera kanske, eller att det är inte lika allvarligt för dem då de har varit m ofta om sånt, vet inte. var obehagligt
ja förstår det. jag tycker det borde ingå i deras utbildning att lära sig hur man bemöter patienter med psykisk sjukdom. fake it until you make it liksom.
kukoxo: han var dock bra, gav 1 snabb tid, hörde av sig efter 2 veckor o frågade om allt va br typ
vad härligt! man blir så glad av sådan kompetens
df rqp: do ska ju bli ung o vacker so smoningom!
haha.. bara jag som tycker denna meningen är bedrövlig? som om du nu var ful
df rqp: men en av dem blev förnärmad när jag ville byta till en annan... det är nog både oprofessionellt och knasigt.
ja det låter ju helt galet
isola: "alltså din hjärtklappning kommer ju att, och har antagligen redan, slitit på ditt hjärta, så du ditt liv kommer nog att bli lite förkortat."
haha.. vilken ångest att höra det
OF 5: Läkare inom psyk är förvånansvärt korkade individer.
Varken lyssna eller tala klarspråk är något dom är intresserade av eller ens visa på någon vidare kompetens. lite som politiker och andra untermenschen.
håller med
OF 5: kardiolog
vad är detta?
Hjärtlös: jag har också upplevt det så.. har därför haft väldigt svårt att gå dit och så, även fast jag haft flera olika att snacka med.
undrar verkligen om det finns någon som inte får en att må sämre av att gå dit.
detta är ju konsekvensen av deras beteende. trots att man kan flina över deras tokigheter så är det ju inte OK för det.
honolulu: hahah vi hade en föreläsare som var psykiatriker, hon var såå jävla skön. och kunde också skratta lite när hon förklarade symtom o sånt 😀 tror de tycker ämnet är så intressant att de inte kan hålla sig, tex när en tanke slår dem under tiden du berättar osv. vi vet ju inte alls hur de kopplar och tänker, de hänger ju upp allt du säger på deras teorier o kunskap.
önskar att de var medveten om att deras skratt lätt kan misstolkas och få enorma konsekvenser, eftersom de behandlar sköra personer som lever i ett helvete med sina symptom
Hjärtlös: måste ba berätta.. en läkare jag hade en gång skrattade och sa typ "haha ja men det är väl kul och bra att du gått ner i vikt det vill ju alla!" när jag mådde dåligt och inte åt, hade dessutom inte långt innan dess varit underviktig. idiotiskt x_x
sådan okunskap denna besatt
Lounge: önskar att de var medveten om att deras skratt lätt kan misstolkas och få enorma konsekvenser, eftersom de behandlar sköra personer som lever i ett helvete med sina symptom
jo, verkligen!
läkarna brukar bli nervösa/tafatta när jag berättar om mina problem. vet inte om det är innehållet, sättet jag berättar det på eller både och som orsakar detta
den senaste lyssnade dock inte på det jag ville säga så länge jag inte nämnde ordet medicin
ska träffa en nästa onsdag för första gången. en grek. man. hur ska jag övertyga fanskapet att jag är pyskiskt sjuk o förtjännar bli sjukskriven? vad händer om jag kryper på golvet och säger en massa kosntiga ord? nog fan tror läkaren jag e fullständigt från vettet då?
får bara at-läkare nu. de ser ut att vara lika gamla som mig och förväntar sig att jag sköter snacket mest. förespråkar och försvarar medicinering utan att den ifrågasätts. skriver mycket i sina block. vill avsluta mötet efter en kvart. inget förvånansvärt eller hänförande.
