tebär:
Har slussat runt massvis i flera år tidigare men aldrig riktigt känt att det är..."min grej" eller vad man ska säga. Handlar kanske också om att jag inte hittat rätt person att ge mig den hjälpen. Hm.
Har du velat det tillräckligt mycket förut då?
Ibland tror man ju att man vill något, men innerst inne vill man något annat. Om du är van vid att hantera ångest genom att vara destruktiv är det ju inte så konstigt om du "vill" fortsätta med det om du förstår vad jag menar.
Tycker du ska försöka söka hjälp igen, kanske har du bara inte fått rätt hjälp tidigare? Det känns troligare att människor med utbildning kan hjälpa dig än någon random här.
annoyed:
Vilka metoder har du testat hittills?
*"Sandlåde-terapi" som 7-åring
*Skolkurator (aldrig mer)
*Kurator på Ungdomsmottagning (hade en bra kontakt men mitt ärende var för "tungt" för att gå kvar där)
*Psykolog på BUP(en usel sådan)
*Kristeam på BUP (bestående av beteendevetare, socionom och psykolog)
*Medicin + samtalsterapi med psykolog ur kristeamet (Bra till en början men kändes bara som ältande till slut)
Din förklaring låter dessutom logisk, jag har hört liknande förut och det känns som att det stämmer in rätt bra. Det är liksom inte tanken att jag ska skada mig som är det primära, det är att jag ska göra som jag alltid gör som är det viktiga. Sedan att känslan att göra sig själv illa ger adrenalinkickar och säkert en morfinliknande känsla är en annan sak som tyvärr bidrar till fortsatt beteende.
Aengslig:
Då har du inte testat det med rätt person!
Så säger alla ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
MR lakris:
jag har haft dålig självkänsla under en längre tid så fick jag ett tips av en vuxen att jag skulle skriva ner olika saker i en bok. På första sidan ska du skriva vad du är duktig på fråga helst dom som du har runt omkring dej vad dom tycker att du är bra påvarje dag ska du skrivatre bra saker som jag hade gjort under dan och sedan ska du skriva tre snälla saker som någon hade gjort till mig under dansedan läser du i boken lite då och då Jag har fått bättre självkänsla på det sättetlycka till
Åh, jag fick också rådet att skriva. Det är bara så svårt! Verkligen alltså. Det är ju alltid så att det är lättare att se de negativa sakerna hos sig själv istället för de positiva; det krävs liksom tio positiva saker (om inte mer!) för att väga upp en negativ. Men det är en fin tanke som jag säkert tror funkar om man kommer in på rätt spår.
Nehas:
Kanske är för att du är rastlös? tränar/idrottar du? eller kanske dålig social omgivning?
Rastlöshet är nog inte konstigt. Är även motivationslös till allt så jag har liksom ingenting att lägga min energi på, ingenting jag vill åtminstone. Tränar inte som så, utan cyklar/springer/går bara.
Dold text: Skicka ett pm om du känner för det!
Blivande_japan:
Har du velat det tillräckligt mycket förut då?Ibland tror man ju att man vill något, men innerst inne vill man något annat. Om du är van vid att hantera ångest genom att vara destruktiv är det ju inte så konstigt om du "vill" fortsätta med det om du förstår vad jag menar.Tycker du ska försöka söka hjälp igen, kanske har du bara inte fått rätt hjälp tidigare? Det känns troligare att människor med utbildning kan hjälpa dig än någon random här.
Jag har nog inte det. Inte nu heller, för då skulle jag ju bara ha slutat. Eller? Det har liksom blivit som en trygghet. Som någonting jag alltid gör. Som en vanesak. Men nu känner jag ju liksom att jag har tröttnat, har tröttnat på att förklara mig och tröttnat på blickar osv.
Kände mest att jag ville rådfråga folk i samma sits som jag eller som har "vanliga" synvinklar först; en professionell är ju professionell av utbildning, inte nödvändigtvis av erfarenhet.
tebär:
*Psykolog på BUP(en usel sådan)
*Kristeam på BUP (bestående av beteendevetare, socionom och psykolog)
*Medicin +
Låter som att du har haft otur med dina samtalskontakter. Att man känner att man blir förstådd och att personen har vettiga lösningar är verkligen a och o, det är inte lätt att hitta en samtalskontakt som funkar (jag är inne på min sjunde). Tror inte du ska ge upp, utan fortsätta söka hjälp för ditt problem. Nästa gång kanske det är nån du klickar med?
Ett experiment du kan göra är att vänta längre än vanligt till nästa skadetillfälle. Många går hela dagarna och ser fram emot kvällen när de ska skada sig - se vad som händer om du ikväll inte gör det. Det är inte meningen att du ska sluta med det för gott, utan bara att du ska dra ut på det 3,6 eller till och med 24 timmar och observera vad som händer i din kropp och hjärna. Vad tror du skulle hända?
tebär:
Det har liksom blivit som en trygghet. Som någonting jag alltid gör. Som en vanesak. Men nu känner jag ju liksom att jag har tröttnat, har tröttnat på att förklara mig och tröttnat på blickar osv.
Det är väl den vanan du måste träna bort. Har du provat KBT-behandling?
annoyed:
Ett experiment du kan göra är att vänta längre än vanligt till nästa skadetillfälle. Många går hela dagarna och ser fram emot kvällen när de ska skada sig - se vad som händer om du ikväll inte gör det. Det är inte meningen att du ska sluta med det för gott, utan bara att du ska dra ut på det 3,6 eller till och med 24 timmar och observera vad som händer i din kropp och hjärna. Vad tror du skulle hända?
Ska prova! Känns lite läskigt men man kan alltid försöka.
Blivande_japan:
Det är väl den vanan du måste träna bort. Har du provat KBT-behandling?
Nej, det har jag inte. Vad innebär det, egentligen?
tebär:
Nej, det har jag inte. Vad innebär det, egentligen?
Vet inte exakt hur det fungerar, men har fått förklarat med mig att man jobbar mycket med tankar/tankegångar och för att ändra dem med hjälp av olika övningar etc. Tror det kan vara väldigt givande om man har självskadeproblem enligt den beskrivning jag fått om terapiformen.
tebär:
Ska prova!
Bra! Berätta hur det gick sen. Att det känns läskigt är bara naturligt, och ett tecken på att det kan föra nåt gott med sig.
Skulle kunna funka. Gjorde inte för mig dock och jag antar att ditt "problem" kan ha gått lite väl långt för att det ska hjälpa... Känner några andra som har blivit bättre med hjälp av the butterfly project så.
(hah vet att jag kmr lite efter nu men ja tänkte bara att det kan vara värt att testa)
Lycka till!
bilden verkar inte synas bara för det -_- : http://fc09.deviantart.net/fs70/f/2012/044/8/8/the_butterfly_project_rules__by_e...
seriöst så tror jag det kan bli väldigt svårt att bara skära av (vitsigt) ett beteende på det här viset, rakt av tjoff boff heff. mer vägvinnande är det säkert om du försöker få dig själv att må bättre överhuvudtaget. för jag vågar mig på att gissa att du faktiskt ej mår tipptopp.
har egna erfarenheter du kan pm:a om du vill snacka ytterligare om detta. vill ej ta det i tråden
Jag är ju ganska mycket yngre än dig, så jag vet inte om du vill lyssna..
Jag hatar mig själv, gjort ganska länge nu, försökt ta livet av mig ett antal ggr osv...
Mitt första tips för dig, är att hitta nåt som är viktigt för dig, något som du känner dig bra på och vill lägga tid på. Satsa på.
När du kommer till tiden du inte mår bra, säg te dig själv att du bara kommer sätta käppar i hjulet för dig själv och alla andra.
Andra tipset är att de du gör är hyfsat ego... Venne varför jag sa de, men de ä så.
Tredje är att gå till någon du litar på, nån du känner i verkligheten(Kompis, familj), nån på nätet kanske(tex. här) eller få hjälp(psykolog)
Försök bara inte komma in på nåt för att komma in på nåt psyke... De suger...
