Forumet - "långtidsvän"

"långtidsvän"

1261 1 30

Satt här och såg två bilder på Lonardo Dicaprio och Tobey Maguire och slogs av att jag inte har enda vän kvar från yngre år, inte ens från gymnasiet. Att jag inte ens pratar med vänner längre som jag gått i samma klass ihop med i tio år.  
Har ni vänner kvar sen ni var små?


Leonardo-Dicaprio-Tobey-Maguire-Childhoo

Celebrities+At+The+Lakers+Game+cT0Z8Xbtc

Spana också in:


FruLiten: Har ni vänner kvar sen ni var små?
m min närmsta vän o ja har typ varit bästisar sen vi va fem med några avbrott under gymnasiet pga ej tid o ses o så. nu ska hon flytta från den här hålan, förvisso bara 2 mil till malmö bort med bra bussförbindelse samt studerar där. har varit glad för hennes skull men blev igår helt förtvivlad när jag kom på att jag inte längre kan typ smsa: hej promenad? o förhoppningsvis få sällskap 10 min senare.

sen har jag nån vän fr högstadiet typ 2 pers o sen 1 vän fr gymnasiet. oj de va alla mina vänner.

Och det är väl den enda (vänskaps-)relationen som jag faktiskt vet har en klar definition och vet vad den innebär. Sedan har jag många fler människor som jag bryr mig om och tycker om (som på UM, t.ex) men med vilka jag inte riktigt vet vad jag har för förhållande till. Dom relationerna varierar från kanske två-tre år till någon månad, vecka eller dag.

Ja. Men ofta handlar det om "sovande" vänskap, där man vet att man kan återuppta kontakten senare och det kommer att vara okej att göra så. Man har ett tyst samförstånd. Vissa vänskapsrelationer kommer och går och då får man glädja såg åt vad man fått ut av dem medan de pågick, andra består bortom gräl och bråk och misstag och press och man kan fortsätta att utvecklas och få utbyte av varandra lång tid framåt. Man får bara se till att passera genom hela "invänjningsfasen" tills man passerat gränsen för där man kan slappna av och begå misstag utan att det blir fel. Det är fascinerande egentligen. Så fort man passerar något slags gräns så bryr man sig inte längre om sådant man först retade sig på och tolerans inträder! Jag har tex en mycket god vän som jag sällan har kontakt med, men vi har uppnått den säkerhet där vi inte behöver ha kontakt så ofta utan ändå känner att vi finns där

den vän jag har känt längst, sedan vi växte upp, har jag egentligen inte så mycket gemensamt med, om man ser nyktert på saken. kanske skulle vi inte ha lärt känna varandra om vi möttes för första gången nu just för att vi inte har mycket gemensamt, men nu har vi minnena gemensamt och behöver inte prata eller få något aktivt utbyte av varandra, vi utgör i stället en form av trygghet

Har nåra st som jag har känt sedan jag var kanske 4...  träffar dem men typ ett halvårs mellanrum eller mer. Från lågstadiet har jag inte en enda vän kvar. Från högstadiet träffar jag fortf några st ibland men skulle inte kalla dem för "vän" direkt. De flesta är väl från gymnasiet skulle jag säga (går på gymmasiet)

En som är lite äldre än jag som jag nog skulle kunna räkna till vän har jag känt i hela mitt liv men vi blev ingift släkt så hon finns ju alltid där av den anledningen att vi har gemensam släkt. Men vi har inte hörts av på flera år pga har haft så mkt i våra egna liv. Våra gemensamma släktingar träffar dock oss båda, om än inte vid samma tillfälle, så jag vet ju hur hon har det genom dem. Men ändå. Kanske borde höra av mig.